På vift i Italien: i Don Camilloland
Jag lämnar Sabbioneta och färdas ut över Poslätten. Alldeles i närheten ligger den lilla staden Brescello. Läge för ytterligare lite litterär turism. Brescello är nämligen staden där böckerna och filmerna om Don Camillo utspelar sig.
Don Camillo tillhörde mina favoritböcker och filmer i ungdomen. Tillsammans med Asterix och Obelix har de hjälpt till att forma min världsbild. Handlingen utspelar sig under femtiotalet i efterkrigets Italien. Det var en tid när den katolska kyrkan var otroligt stark, samtidigt som kommunismen inte hade tappat sin lyster. Don Camillo är den lokale prästen som alltid är i luven på Peppone, stadens kommunistiske borgmästare. Byn är också uppdelad i Don Camillo-anhängare och Peppone-anhängare. Om exempelvis Peppone ställer upp med fotbollslaget "Lokomotiv" ställer Don Camillo upp med laget "Friska Viljor". Trots att de båda är i luven på varandra brukar emellertid historien sluta med att de samarbetar för stadens bästa, ty bägge har hjärtat på bästa stället. En viktig roll spelar också Jesus, som hängandes på ett kors ger goda råd åt Don Camillo. Don Camillo är hetlevrad och som oftast vill han ge någon illdådare på nöten. Men Jesus rådgör då från korset att han borde ta det lugnt: allt kommer att ordna sig. Vilket det sedan visar sig göra.
När man kommer in i staden möts man av skyltar på Don Camillo och Peppone i luven på varandra på känt vis. Hela staden är uppbyggd kring Don Camillo-turism. Man tar sig snabbt in på huvudtorget. Där är kyrkan. Precis som i filmerna!
Och uppdelningen från filmerna känns igen. På torget finns cafét Don Camillo. Paninoteca och Tavola Calda.
Mitt emot ligger cafét Peppone. Paninoteca och Tavola Calda.
Staden har femtusen själar. Ändå visar det sig att staden har två muséer! Ett museum, Don Camillo och Peppone-muséet, drivs av den lokala kulturföreningen. Ett annat museum, Peppone och Don Camillo-muséet, drivs av kommunen. Helt otroligt! Verkligheten överträffar dikten!
Utanför kommunens museum har man lyckats leta reda på Peppones stridsvagn!
Peppones arbetsrum.
Kyrkan är också trevlig. En familjär atmosfär. De är som om andan från filmerna präglar staden. Man slås av hur fina landsortskyrkor är. Vilken kultur och skönhet kyrkan har bidragit med i böndernas liv världen över.
Och där är Jesus på korset. Vem som helst kan gå in i kapellet och samtala med Jesus och få råd. Precis som Don Camillo.
På torget. Peppone hälsar farväl.
På torget. Don Camillo hälsar farväl. Farväl, lilla värld! Hoppas vi ses igen.
Hälsningar Lena
Per
Men inte är det rysk vagn inte :)
Don Camillo och Peppone var nya namn för mig.
Spännande att man kan ha två museum om litterära figurer