Avanzadagen

Igår var det Avanzadagen på Globen. Dagen har utvecklats till småspararnas julafton. Från Sveriges alla hörn samlas vi i Globen för att få tips om hur man kan få ens surt förvärvade slantar att räcka lite längre. För att ta del av intressanta sparerbjudanden och upplysande scenframträdanden av Sveriges ledande experter.Träffa sparfolk och diskutera med likasinnade. Och för att frossa i gratis wraps. 

Själv var jag där av tre skäl. För det första var jag där i jobbet. Jag hade lyckats övertyga företaget om att det var viktigt att jag var där och tog del av intressanta jobbrelaterade föredrag. För det andra var jag där i egenskap av småsparare. Hoppades få tips hur man skulle kunna dryga ut plånboken lite. För det tredje var jag där i egenskap av Till och Fråns utsände. Jag visste att bloggens läsare gärna vill ta del av denna mytomspunna tillställning, som ingen annan blogg följer. Så här följer exklusiva bilder: 

En vanlig syn. En stekare har satt tänderna i en småsparare. Stekarna finns i stånd runtomkring arenan. Deras jobb är att introducera nya finansiella produkter till småspararna, produkter som markant höjer avkastningen till en låg risk. 

Bäst på scen är precis som förra året Hans Rosling. Den mannen är ett geni! Med sin patenterade pekpinne och sin grafiska statistik trollbinder han publiken. Han har utvecklat en mjukvara som gör att FN-statistik blir lika spännande som ett slalomlopp med Ingemar Stenmark. 

Rosling är ett presentationsgeni. Tyvärr verkar han inte vara ett logiskt geni. Rosling presenterade statistik som visade att Sverige har haft samma ekonomiska tillväxt som Turkiet sedan 1960-talet. Detta trots att Sverige började på en högre nivå - nivåskillnaden har därför behållits. Men sedan visar Rosling statistik över barnafödandet. Medan Sverige har stått stilla med 2 barn per kvinna, har Turkiets barnafödande drastiskt sjunkit - från 6 till 2 barn per kvinna. Det är likadant för Bangladesh och Etiopien. Människor i dessa länder vill inte längre föda barn. De vill nu förbättra sin levnadsstandard, köpa och konsumera. Det är här den nya tillväxten finns! 

Men vänta ett tag. Du visade just statistik som visade att för Turkiet har det minskade barnafödandet inte betytt en speciellt mycket högre tillväxt. Det finns inget samband mellan lägre barnafödande och högre tillväxt. Varför skulle det gälla för andra länder? The glove doesn't fit, som Johnny Cochran skulle säga. 

En stor behållning är gratiswrapsen som man som deltagare blir bjuden på. Deltagarna får en bag vid ingången. Den innehåller ett nyckelband, ett block, en penna, och reklamblad för olika finansiella produkter som stekarna vill upplysa småspararna om. Men längst ned i botten finns det som man som deltagare är ute efter. Matbiljetten! Den berättigar till en gratis wrap. 

Wrapsen virade av Erik. 

Avanzas sparguru Claes Hemberg är ute bland publiken och skriver autografer. 

Stekarglädje. 

Småspararglädje. 

Hur blev det med det egna sparandet? Just nu sitter jag med allt jag har i Swedish Match. Ivar Kreugers gamla bolag. Men man kanske inte ska sitta med alla ägg i en korg. Kanske skulle man differentiera sig? Och kanske skulle man dra på sig lite leverage, nu när räntan är så låg? Funderar om man ska köpa på sig Ryssland. Men hur är det med den amerikanska skifferoljan som alla pratar om? Kommer den inte att sänka Ryssland? Bättre kanske med Etiopien - Rosling pratade om dem. Nja, lite exotiskt. Räntorna då? De måste snart gå upp - kanske skulle man specka mot räntefonder? Nja, EU-krisen verkar ta fart. Räntorna kommer att hållas låga några år till. Men råvaror då? Guld är alltid en säker investering i kristider. Men Handelsbankens råvaruguru verkade dissa guld. Det blir nog att man ligger kvar i Swedish Match...

Fotografi - konst eller tursport?

Undertecknad har plåtat digitalt nu i omkring ett år. Så det har blivit så att jag har gått igenom mina bilder, sorterat och stämt av utvecklingen lite grann. På ett år har jag plåtat kanske 10 000 bilder. Av dessa är jag riktigt nöjd med något trettiotal. Under den här tiden känner jag att jag har utvecklats som fotograf. Den moderna tekniken ger också sådana möjligheter jämfört med det man brukade få tillbaka från inlämningen för tjugo år sedan. Samtidigt har jag slagits av en paradox. Mina genomsnittsbilder är bättre nu än när jag började. Lägstanivån har höjts - det är inte samma mängd skräp nu som för ett år sedan (eller är det bara att man är snabbare på att deleta?). Men samtidigt har jag känslan att de riktiga favoriterna knappast är fler idag än när jag började. Är inte det lite paradoxalt? Borde inte ökad skicklighet leda till att just de bästa bilderna blir fler? Av de riktiga favoriterna visar sig emellertid de flesta vara rena lyckträffar och många är tagna för ett tag sedan. 

Det får en att undra: vad slags verksamhet är egentligen fotografi? Är det konst? Eller är det snarare någon slags tursport? Hur mycket spelar skickligheten in, och hur mycket spelar turen?

Låt mig illustrera med några bilder. Här är tre bilder där jag har ansträngt mig och fått känslan att ha varit skicklig vid fototillfället. 

Vid den första bilden stod jag vid körsbärsträden i Kungsan. Jag planerade i förväg och inväntade lämpliga motiv och höll ett fast grepp om kompositionen i kameran när motiven närmade sig. 

Vid den andra bilden låg jag och krälade på marken i Gamla Stans gränder. Min tanke var att fånga en duva ur fågelperspektiv. Efteråt kände man att man hade tagit på sig blåställen och jobbat. 

I den tredje bilden smög jag upp på några män som stod och spanade vid en utkiksplats. Det är ett ganska märkligt spektakel. Vid Globenområdet håller man just nu på att bygga nya Söderstadion. Vid middagstid varje dag utspelar sig samma spektakel med män som går dit för att skåda bygget med längtande ögon. 

Jag är väl själv hyfsat nöjd med de här bilderna. Tycker att de är ganska bra. Men de tillhör inte mina absoluta favoriter. När jag går igenom favoriterna upptäcker jag att de har varit rena turskott. Exempel är de tre sista bilderna i mitt förra blogginlägg. En av dem återges här. 

Varför gillar jag den här bilden? Jag tror det beror på att den är omöjlig att planera. I mitt förra inlägg diskuterade jag huruvida konst skall ses som spontanitet i komposition. Konst är ande och liv i ett vältempererat sammanhang. Problemet är att det här inte går att planera fram. I ovanstående bild kan man mycket väl ta sikte på folklivet på bron. Där kommer det att formas välkomponerade strömmar av människor. Man kan stå där och komponera i kameran och vänta in det avgörande ögonblicket. Sedan gäller det bara att ha turen att en mås skall behaga flyga förbi...

Sannolikheten för att detta skall inträffa är otroligt låg. En sådan bild skulle med all sannolikhet stanna vid en bild med flanerande människor på en bro. Ovanstående bild kom inte heller till stånd på det viset. I stället stod jag och plåtade måsar vid Strömsbron. Fokus var helt inställt på att plåta mås och få dem i skärpa, med förhoppningen att något intressant samtidigt skulle hända i bakgrunden. 

Att ta en riktigt bra bild handlar enligt detta resonemang primärt om att fånga ande och liv, det oväntade, i flykten. Och här har skickliga och erfarna fotografer inget särskilt övertag gentemot nybörjaren. Kanske kan man göra en liknelse med att spela på hästar. En rutinerad spelare kommer konsistent att ha fler småvinster än vad nybörjaren har. Nästan varje vecka har han en femma eller sexa på kupongen. Den skicklige spelaren kommer däremot knappast ha fler högvinster än amatören. Osäkerheten för en sådan är nämligen så stor att expertkunskapen drunknar i allt som måste stämma in samtidigt för att detta skall ske. Chansen att pricka in en miljonvinst är snarare en relativt linjär funktion av hur mycket man spelar. 

Så därför är det inte särskilt förvånande att stora mästare lyckas ta många kanonbilder. Det beror inte på att de skulle vara särskilt mycket bättre - det beror snarare på att de plåtar så mycket mer. Om man likt en Maisel eller Bresson i femtio år dagligen går omkring med kameran i New York eller Paris kommer man så småningom att ha plåtat en hel del bra bilder. Fotografi är en tursport snarare än konst och den som plåtar ofta och mycket kommer så småningom att lyckas.