Stockholm Triathlon 2013 - ladies

Stockholm Triathlon damernas igår. Till och Från var där och bevakade. Längs Gamla Stans gränder pustar sig vältränade damer fram. De simmar, de cyklar, de springer. 

När jag kom dit var tjejerna redan uppe på cyklarna. Full fart fram! 

En sån här dag är särskilt lämplig att studera den kvinnliga torson under fysisk ansträngning. 

Fartstudie. 

De rutinerade skjutjärnen fanns på plats. 

Kollega grämer sig över missad bild. 

Kärleken spirar bland publiken. 

Apropå publiken, hur var den? Jo, som vanligt hade man glömt att ta med sig kepsarna. Det blev därför mycket att hålla armen-handen som solskydd. Amerikanarna har inte alls det här problemet med sina kepstraditioner. 

Nicole Kidman på plats! 

Efter cykling blir det löpning. Hewitt från Nya Zeeland rastar kollegorna med markslukande aktion. 

Målgång. Lisa i mål. Ingen vinst i år. 

Jobbigt att plåta Triathlon. Värker i hela kroppen. Till och Från gav sig därför hemåt och satte på kamomillté och tog ett välförtjänt bad medan bilderna framkallades..

På spaning efter Maria Sharapova

Andra dagen på semestern. Duscha, frukost, vädra hängmattan. In och kolla lite grann på Fejan. Och vad skådar ens norra? Maria Sharapova i stan! 

Maria Sharapova tycker jag verkar vara en rar flicka. Har därför följt henne litegrann på Fejan. Maria är en flitig poster: nästan varje dag är det ett nytt inlägg från någon turnering eller från någon tillställning där hon agerar taleskvinna för någon spännande produkt. Tennisracketar, klockor eller bilar exempelvis. Men idag var det extra trevligt att ta del av hennes itinerär. "Enjoying Stockholm in the summertime!" Jag kollar datumangivelsen. Postat för tretton minuter sedan! Hon är här! Klockan är strax över tio. Ingen tid att förlora. På med dojjorna, fram med kameran, plocka med värsta telet. Ut på stan och paparazza! 

Jag knatar över Slussen och in i Gamla Stan. Fullt med turister i guidade turer: spanjorer, tyskar, ryssar. Dock ingen Maria. Bilden är tagen på Norrbron för en halvtimme sen. Det bästa jag kan göra är att knata dit. 

Jag kommer fram till platsen och vad finner man? Maria är borta! Nåja, det kanske inte var oväntat. Går det att säkra några bevis? Nej, det är svårt. Så nu gäller det att tänka. Klockan tio på Norrbron, vad gör hon där? Jag vänder mig omkring och - naturligtvis! Hon bor på Grand! Det är bara en enkel morgonpromenad bort. Grand Hotel är hotellet där storstjärnorna alltid bor så det är givet att Maria bor där. Men nu har hon lämnat hotellet. Vart har hon gått? Man kan ju inte bara knata omkring på måfå. Kanske har hon bara tagit en kort promenad och sedan återvänt till hotellet? Jag bestämmer mig för att gå till hotellet och pröva lyckan. 

Jag sätter mig utanför Grand och väntar. Det är lustigt, man har byggt om vid kajen utanför Grand. Där har man placerat några trevliga bänkar. Där sitter man med perfekt skottläge mot Grand! Riktiga paparazzobänkar, bara att tacka och ta emot. Nu får man sitta och vänta. Jag sitter en halvtimme. Turister kommer och går. Några fransmän kommer ut och sätter sig på bänken bredvid. Ingen Maria. Det var ju i och för sig ett långskott. Entrévärdarna tittar på mig och ler. De begriper säkert vad jag är ute efter..

Paparazzofotografering handlar mycket om väntan. Det är inte alltid en dans på rosor minsann. Det är ofta långt mellan glamourshoten på den firade stjärnan. Mesta delen av jobbet handlar om timmar på pass i ensamhet. Det här är en aspekt som man ofta glömmer bort när man klagar på paparazzon. Han är dock en yrkesman som förtjänar respekt för det slit han lägger ner på sitt yrke.

Frågan var nu vad jag skulle göra. Hypotesen var skakig redan från början. Ska man fånga en celebrity är det säkraste knepet att hänga utanför hotellet. Att ge sig ut och spana på frihand kräver att man besitter extrem intuition. Men jag kände att jag inte hade tid att sitta alltför länge. Jag hade trots allt semester. Jag beslutar mig för att gå tillbaka till platsen för fotot på Fejan. 

Jag återvänder till Norrbron. Nu gäller det att tänka. Till höger ligger staden. Kan hon ha gått ut på stan? NK? Maria verkar ju gilla prylar. Klockor och grejer. Har hon gått och shoppat? Det är en tanke. Å andra sidan: Maria har ju allt. Vad har Stockholms magra utbud att erbjuda i shoppingväg? Jag vänder mig till vänster. Där tronar Slottet. Maria är ju ryska. Ryssarna älskar Slottet. Livkammaren, vaktparaden, allt som andas svensk stormaktstid. Maria har visserligen länge levt i USA men ränderna går aldrig ur. 

Då slår det mig: Skattkammaren! Norrbron mynnar ut i muséet Tre Kronor med ingång till Skattkammaren. Naturligtvis! Skattkammaren tickar alla boxar: lyx och flärd, kunglig glans, stormaktstid. Maria är ute efter kronjuvelerna! 

Jag löser biljett till muséet och går in. Där inne härskar tystnaden. Gamla murar och kläder i älgaskinn. Då slår mig eftertanken: är det här verkligen Marias grej? Nej, det här var nog inte rätt...

I Skattkammaren är det fullt med folk men ingen Maria. Där är kronan, Sveriges rikskrona, med äpple och spira. Det du Maria! Det här kan inte köpas för pengar! 

Så dagen slutade med att jag kammade noll. Uppgiften var ju inte helt lätt så det var kanske inte oväntat. Hypotesen om Skattkammaren visade sig också vara helt uppåt väggarna. Det här är ett fel man ofta gör. Man projicerar sina egna önskemål och tankar på celebrityn man spanar efter. Bara för att jag är intresserad av svensk historia betyder det inte att Maria Sharapova är det? Kanske jag och Maria trots allt inte passar varandra..

Det tål att upprepas: att ge sig ut och frispana som paparazzo är extremt svårt. Det bästa är att hålla sig till hotellen. I morgon har jag inte tid att paparazza. Därför kommer här ett stalltips: Klockan sju på morgonen springer Maria Sharapova ut genom dessa dörrar för en joggingrunda. Hon springer runt Skeppsbron, sedan Strandvägen och runt Djurgården. Ni läste det här först. 

Tillägg: Två dagar senare postar Maria denna bild på Fejan: "Had a tour of all the islands in Stockholm.." Maria har varit ute i skärgården! Borde man ha kunnat gissa. Nåja, inte mycket att göra. Förresten tycker jag att hennes bilder ser lite konstiga ut. Hon använder inte tredjedelsregeln. Ofta står hon bortklippt i något hörn. Maria skulle behöva någon erfaren fotograf som följer henne på hennes resor och tar hand om hennes image. 

Gotland runt - starten

 Igår gick starten på Gotland Runt: 

Skönt att komma ut och lufta seglen innan den värsta rusningen. 

Starten gick klockan elva. Segelbåtar över sjön - perfekt att bevaka från Katarinavägen/Fjällgatan. Publiken instämde. 

Storstjärnorna  börjar kryssa längs Skeppsbrokajen. Det är som i gamla tider på segelfartygens tid. Säga vad man vill om segelbåtar. De är inte snabba - men det är ande och liv. 

Smile guys! 

Ny börjar det. Båtar vid startlinjen...skottet går...

Nu kör vi! 

Det är HÅRT I MÅL!!

Fjorton klasser startar efter hand. Först dunderfräsarna. Sedan allt mindre båtar. Fältet avslutas med Classic-båtarna. Smäckra träbåtar från femtiotalet. Här är det inte fart utan klass som gäller. 

Åh, dessa fantastiska män... HasseåTage-känsla här. 

Sista båten ut. På Grönan roar sig barnen. Och seglarna far i sakta mak ut mot havet. Runda Gotland och sen hem igen. Varför hasta? Det viktigaste är inte att vinna - utan att hinna till regattamiddagen i Sandhamn på onsdagskvällen. 

Stockholm Marathon

Stockholm Marathon. Folk på stan, muskler som spänner sig och ansikten som plågas i bildvänliga grimaser. Det vara bara att skruva på värstingen och ge sig ut på stan. 

Publiken samlades tidigt för att heja fram sina favoriter. Barnvänligt. 

Jag hade fattat post vid Norra Järngraven. Tänkte att det skulle bli bildskönt när de kom ut ur tunneln. 

Här kommer de! 

Efter kenyanerna blir det snabbt trångt. Många vill vara med och fajtas om placeringarna. 

Uppe på bron gick det lugnare till. En oldtimer visar upp en säregen stil. 

Sopis på gott humör. Goda tider, strålande tider för branschen en sån här dag. 

Kärleken spirade bland publiken. 

Steve McCurry var där och plåtade! Han hade dock lämnat D4:an hemma idag. 

Just do it. 

Dricka i massor. Vid Söder Mälarstrand stod en hel tankbil full med sportdryck. Den behövs. Tre mil sprungna och sedan väntar Västerbron...

Rutinerad kille. Han bara plockar med sig vattnet med kepsen! 

Förutom handfat finns även dusch för den som önskar. Viktigt att göra sig fin inför målgången på Stadion. 

Har faktiskt själv sprungit Stockholm Marathon. Det var i min ungdom, för cirkus tjugofem år sedan. Tiden blev tre timmar och fyrtiofem minuter. Sedan dess har jag inte sprungit en meter. Tycker att jag inte längre har något att bevisa. Det som är utmaningen med marathon är inte flåset. Det är istället om benen håller. Första rundan flyger man fram. All uppståndelse, massan som rör sig gör att man springer två mil som vore det en söndagspromenad. Det jobbiga börjar vid varvningen. Det är då som det går upp för en att det är lika långt kvar. Sedan är det bara en två timmars lång plåga in i mål. Som sagt är det inte flåset det hänger på. Det är i stället om benen skall hålla. För varje meter får man små muskelbristningar, påkarna stumnar mer och mer...Att svänga in på Stadion är en underbar upplevelse. När man väl har stannat till efter målgången går det inte att röra sig. Det går inte att gå nedför trappor, man tvingas backa ner. På bilden ser vi hur påkar börjar stumma. Håller de in i mål? 

Det var nog. Efter ett tag tycker den kunniga publiken att den har sett tillräckligt. Dags att gå hem och sätta på kaffe. Och ta sig en eftermiddagslur. Löparna kommer säkert i mål oss förutan. 

Elitloppet - finalen

Finalen var naturligtvis höjdpunkten för dagen. När det drar ihop sig till start lägger sig sorlet. Alla vet att nu är det allvar. 

Hästarna värmer upp. Formula One visar prov på markslukande aktion.  

Roberto Vecchione. Är han coolast eller vad? 

Nu är de iväg! Sebastian K tar programenligt ledningen. Är det därmed över? Men Kolgjini går ut och pressar med Raja Mirshi! 

In på upploppet är tvåan Sebastian K slagen. Men fram som ett jehu stormar nummer fyra Nahar! VINNARE NUMMER FYRA NAHAR!!!

Eftertankens kranka blekhet. Många hade spelat Sebastian. 

Men här var det desto mer livat. Nahar ägs av bröderna Sedin. Så när hästen vann sjunger många: VM-guld, VM-guld, VM-guld...Sedinarna äger just nu. 

Efter att besvikelsen lagt sig visar publiken upp sin sportsliga sida och applåderar den värdiga vinnaren. 

Segerkusken Robert Bergh. 

Och här är segerhästen. Det var lite lustigt. Alla kollegor var upptagna med att plåta Robert Bergh när han gick upp på podiet. Så jag fick Nahar helt för mig själv! 

Två kollegor ansluter sig. Ha ha! Kollegan kör en Bruce Gilden på Nahar! 

Efter ett tag inser alla andra att de måste ha en bild på hästen. Ha ha! Vilka rookies! 

Så här ser han ut: Elitloppsvinnaren 2013: Nahar!