Till och Från
Att träna simultankapaciteten
Simultankapaciteteten - förmågan att göra många saker samtidigt - är en konst som få behärskar. Kvinnor är erkänt bättre på den än män. Just därför kan de senare må bra av lite träning på området. Ofta går det bra att träna med enkla övningar - övningar som kan förefalla triviala, men som när man prövar på dem ofta visar sig vara svårare än man tror.
En bra sådan övning är den att försöka dricka kaffe och titta in i en kamera samtidigt. Låter enkelt men är faktiskt svårare än man tror. Här har vi en yngling som tänker ge sig på vågspelet. Titta in i kameran. Sedan lyft kaffekoppen...
Aj då! Gick visst lite för fort när koppen skulle föras mot munnen. Det gör inget. Bara att försöka igen:
Titta in i kameran...fatta koppen...
Japp! Där satt den! Snyggt jobbat.
Här har vi en man som också vill prova. Fixera blicken på kameran...
Lyft koppen och fortsätt att titta in i kameran. Bra, fullfölj!
Rätt på första försöket! Starkt! Helt klart en naturbegåvning.
Big Hands
Idag slank jag förbi Nikons event nere i Kungsan. Big Hands och lanseringen av deras nya spegellösa superkamera.
Nikons tält. Tyvärr urartade tillställningen snabbt till ett gubbdagis.
Som sagt, gubbdagis var namnet.
Vad skall man säga om kameran? Måste säga att jag var positivt överraskad. Kameran var mycket smidig. Otroligt rapp för att vara en liten spegellös kamera. Autofokusen snabb. Magnesiumhyddan ger kameran ett säkert, proffsigt intryck. Autofokuspunkterna i själva sensorn känns som framtiden. Och storleken på objektiven! Teleobjektivet 30-110 motsvarande 80-300! Det känns minst sagt klumpigt att fota med 70-200:an efter det. Jag var också positivt överraskad över den elektroniska sökaren. Har tidigare varit skeptisk till den, men den var riktigt trevlig. Snabbheten och filmmöjligheterna gör att kameran kommer att bli en favorit för såna som vill fota/filma sina ungar eller hundar.
Det enda abret var väl frånvaron av riktigt kort skärpedjup. Intrycket är att för att spegelkameror skall konkurrera med spegellösa i framtiden måste man upp i fullformat. Spegelkameran har två fördelar, nämligen den optiska sökaren och det korta skärpedjupet. För att dessa skall komma till sin rätt måste man upp i fullformat. Samtidigt går det inte komma i för stor förpackning.
Efteråt satte jag mig på bänkarna vid stora fontänen. Höstkyla i luften.
Solen sjönk och stora skuggan tog vid. Det var dags att gå hem och göra kväll.
Manipulering pågår!
Senare tiders händelser har fått undertecknad att reflektera över det här med att manipulera bilder. När och hur är det rätt att manipulera en bild? Tror att jag kan säga att jag inte har tillhört värstingarna. Men samtidigt är man ju inte helt ren. Känner därför att jag vill komma ut och visa upp mina manipulationer. Inalles har jag under min korta fotokarriär manipulerat sex bilder enligt Fotosidans definition. Dessa meddelas här.
Skrattmås som fiskar i slussen. Bilden publicerad i blogginlägg. Bakgrunden blev för rörig så jag var tvungen att ta den i svartvitt. Samtidigt ville jag ha färg på fågelns ben och näbb. Jag hade därför inget annat val än att manipulera.
Samma situation här. Bakgrunden var för rörig. Min enda utväg var att manipulera.
I denna bild var väl manipuleringen inte nödvändig. Men den möjliggjorde en rolig grej med gubben i tidningen.
Handelshögskolan. En gång i tiden satt jag och doktorerade i rummet längst upp. Flitens lampa lyser fortfarande där. För att markera fönstret var jag tvungen att lägga på lite gaussisk oskärpa på resten av bilden.
Gudstjänst i ryska kyrkan. Bilden tagen med en Canon G12, så allt blev skarpt. Bildens behållning är naturligtvis den lille pojken. För att han inte skall uppslukas var jag tvungen att lägga på lite gaussisk oskärpa på allt annat.
Enda bilden som manipulerats post Terje. Måste erkänna att jag blev lite inspirerad av vad kreativ redigering kan åstadkomma. I framtiden vill jag gärna försöka utveckla min manipulativa sida.
Halvmaran
Meddelar några snabba från halvmaran. Löparna hade vänligheten att springa förbi på St Paulsgatan. Där finns det backar som kan ge slitna ansikten och trevliga bakgrunder.
Klart bättre ljus idag jämfört med midnattsloppet. Riktigt trevligt att plåta i. Alla verkar ha kommit i mål så slutet gott, allting gott.
Introlektion i skrattmåsfotografering
Måsar är trevliga fåglar att plåta. De är sällskapliga och rör sig nära människan. De är intelligenta och anpassar sig till alla situationer vilket ofta ger upphov till trevliga fototillfällen: de fiskar, stjäl, skränar, lågflyger. Emellertid erbjuder måsfotograferingen sina egna svårigheter och det kan därför vara värt att känna till några grundknep.
Grovt kan man indela måsar i skrattmåsar och vitmåsar (vitfågel). Skrattmåsen är speciell med sitt svarta huvud. Vitmåsen (fiskmås, trut) har å andra sidan en heltäckande vit färg på huvud såväl som bröst, vilket kräver sina egna tillvägagångsätt. Grovt kan man säga att skrattmåsen kräver skärpa, medan vitfågeln kräver ögonkontakt.
Två skrattmåsar på en kaj. Här ser vi ett skolexempel på dålig skärpa. Skrattmåsens speciella färgteckning gör att måsarna ser jättekonstiga ut. Det går knappt att se att det är måsar överhuvudtaget. De liknar snarare någon slags vandrande prästkragar.
Samma fåglar, men i god skärpa. Klar skillnad!
Vid fotografering av vitfågel är förhållandena som sagt lite annorlunda. Här är skärpan inte lika avgörande som vid skrattmåsfotografering. I bakgrunden ser vi några trutar i dålig skärpa men de är ändå urskiljbara. Men ser vi på de främre fåglarna har vi istället ett problem med dålig ögonkontakt.
Här syns det ännu tydligare. När fåglarna tittar bort liknar de mest ett par snöbollar.
Summa summarum gäller det att vid måsfotografering tänka på två saker: Vid skrattmåsfotografering - se till att ha skärpan på måsen. Vid vitmåsfotografering - se till att måsen tittar in i kameran.
Följer man bara dessa grundegler blir resultatet ofta lyckat.