Chokladfestival på Nordiska

Idag startade Chokladfestivalen på Nordiska muséet. Undertecknad tog ansvar och gick dit och plåtade några bilder: 

Porten till Hazelius mäktiga borg prydes av storheterna som tecknat fädernas bragder. 

Choklad i massor. Här får gottgrisen sitt lystmäte!

Folkdansare från kakaobönans hemland. 

Mmm...

Chokladfontän. 

Rutinerad säljare. Han visste hur en slipsten skulle dras. Mången besökare gick hem med en Tassotti kaffemaskin under armen. 

Så vem var bäst? För att ta hem priset vid en sån här tillställning finns två strategier. Den ena är att se till att ha snygga tjejer bakom disken. Denna gren vanns överlägset av Flickorna Kanolds chokladfabrik. 

Den allra bästa strategin är emellertid att se till att bjuda ordentligt på chokladen. Många fabrikörer gör här ett misstag. De flesta som besöker festivalen har pröjsat 120 kronor. Då förväntar man sig att kunna gratisäta. Emellertid står de flesta fabrikörer och tar betalt för sina praliner. 10 kronor styck till "festivalpris"! Det fanns dock en fabrikör som skiljde ut sig. Stora stycken och högar med choklad låg upplagda för festivalbesökaren att gratis förtära. 

CALLEBAUT. Lägg namnet på minnet. 

Bland fotografer och kullerstenar

Efter att ha tillbringat förmiddagen i relativ sysslolöshet bestämde jag mig för att på eftermiddagen gå ut och plåta en sväng. Det skulle bli en dag fylld av fotografer och kullerstenar och dagens färg blev orange.

Det började med att jag gick till Katarina Bangata för att spana in Bondens Marknad. Två härliga pumpor mötte vid ingången och satte tonen för dagen. 

Stadsborna slöt upp med färggranna bärtyg att ta hem guldet från landet med. 

Ivriga händer plockar bland grannlåten. 

Trångt, trångt. Många vill vara med om saligheterna. 

Intensivt köpslående om kantareller. Det är stad mot land. 

Efter Bonden gick jag vidare till det som var målet med min utflykt, nämligen kullerstenarna vid Katarinakyrkan. Såsom jag tidigare berättat i denna blogg håller jag på med ett kullerstensprojekt. Meningen är att gestalta kullerstenarna vid Katarina på ett konstnärligt uttrycksfullt vis. Idag hade jag plockat med 70-200:an, mitt skarpaste objektiv. 

Tyvärr måste jag meddela att projektet inte riktigt vill lyfta. Svårt att få till det. Kanske skall jag prova i regn? En lustig detalj: När man står där och siktar i gränden dyker det upp turister. Detta är precis vad jag står och väntar på - man vill ju ha lite liv i bilden. När turisterna får syn på mig trycker de sig emellertid upp mot sidorna för att inte störa. Det utbryter ett ställningskrig: Jag står och väntar på att de skall röra sig. Turisterna står och väntar på att jag skall knäppa av. Till slut frågar jag: skall ni inte röra på er? Då korsar de gränden i ilfart till andra sidan! 

När jag står där och plåtar dyker det plötsligt upp en kollega. Han är ute i samma ärende, nämligen att plåta kullersten. Han har med sig en Pentax mellanformatare. Jag får tillfälle att känna på den. Vilken härlig sökare! 

Vi drar oss längre upp mot Katarinas höjder. Det visar sig då att även kommersiella krafter är ute och plåtar. Vid Fiskargatan står en fotograf och plåtar en beau, med sidekicks längre upp i backen. Det luktar mode lång väg. 

Nu börjar det bli trångt. Plötsligt dyker de obligatoriska tyska turisterna upp. Och längre ner i backen står ju jag och kollegan och plåtar kullersten! 

Efter denna givande session beslutar jag mig för att avrunda dagen med att plåta lite människor i folkvimlet på Götgatan. Götgatan har sedan man gjorde om den till gågata blivit helt underbar. Fullt med lördagsflanörer. Det är bara att ställa sig mitt i gatan och plåta.  

Se där! Dagen börjar som den slutar i orange. 

Och se där! Precis när jag är på väg att packa ihop kommer två kvinnliga fotografer gående med kamerorna i högsta hugg. En riktigt trevlig final! 

Till syvende och sidst en givande fotodag. Men vad göra åt kullerstenarna? Kanske borde man som sagt testa i regn. Är det någon som kan låna ett paraply? 

På hempromenaden

I dag när jag gick hem från jobbet började det plötsligt att regna. Härligt! Det är alltid trevligt när det regnar - det brukar alltid vara lätt att hitta motiv då. Tyvärr råkade det vara så att jag hade för dålig slutartid inställd på kameran. Hade den på 125 så inget blev riktigt skarpt. Min erfarenhet är att ska man plåta människor i rörelse ska man ha 500. Sitter nu och inbillar mig att det blev mer konstnärligt så här..

När jag klev ut på Regeringsgatan var det lite ruggigt och kallt. Redan där kändes det som om man hade vittring på regn. 

Gick sedan in på Gallerian där ett band stod och soundcheckade. 

She's got the power! 

Stannade inte för att lyssna. Så här i efterhand tror jag att det vare ett misstag. Hade kunnat bli många fina bilder. Hur som helst gick jag ut och fortsatte min promenad - och nu kom regnet! Här är en man med paraply, som emellertid verkar ha dålig koll på lodrätt och vågrätt. 

Det här paraplyet verkar inte vara något att hålla i handen när åskan går. 

Det här är skillnad. Så här ska ett paraply se ut! Stort, stadigt, täcker hela kroppen. Tyvärr råkade dess röda färg avspegla sig på ägarens ansikte. Hjälpte inte hur mycket jag än drog i reglagen i efterbehandlingen. Och man vill ju ogärna manipulera. 

Fortsatte sedan fota medtrafikanter i möte. I oskärpa. 

Kanske ändå lite konstnärligt med en viss oskärpa? Hur som helst var det en läropeng. Och en inte särskilt dyr en. Det är ju bara att gå ut igen i morgon och fortsätta plåta. 

Dagens skörd

Meddelar några bilder från när jag var ute och luftade kameran i eftermiddags.  

På Medborgarplatsen stod en band norska musikanter och spelade. Norrmännen verkar älska att gå ut och paradera och spela mässingblås. Antagligen är det traditionen med syttende mai. På samma sätt som tyskarna har de bumpabumpan i blodet. Trevligt när de kan vara här och spela - vi har ju inte riktigt de traditionerna här. 

Tänkte att jag skulle få en bra närbild på mässingblänket. En tubaspelare tyckte det var lustigt. 

Gick vidare längs Folkungagatan. Där gled en raggare fram i en gammal amerikanare. Härliga bilar. Varför gör man inte sådana bilar längre? Här är ett område där utvecklingen går bakåt. Skulden ligger naturligtvis främst hos klimathysterikarna som har makten i sitt våld. 

Gick sedan förbi Lidl. Där stod en nunna och skulle betala. Antagligen från Sankt Eriks katolska domkyrka. Tänkte att det skulle kunna bli en fin bild. Tyvärr lyckades jag inte riktigt i föresatsen att agera fluga på väggen. 

Kom sedan fram till det som var huvudmålet för dagen nämligen kullerstenarna vid Katarina. Det finns en gata upp mot Mosebacke som har helt otroliga kullerstenar. De är runda som klot och gräset växer friskt runt om dem. Det har inte så mycket med väg att göra - snarare mosaik, konst. Försökte plåta dem men resultatet blev inte så lyckat. Hade fel objektiv, 35 mm. Gatan är smal så ett tele tror jag kan fungera bättre. Det blir ett av mina projekt. 

Hur som helst: norska musikanter, en amerikanare, en nunna, kullerstenar. Trots allt en hyfsad dagens skörd. Med den får man vara nöjd. 

Gyllene snittet

Har på sistone experimenterat  en del med gyllene snittet. Gyllene snittet var känt redan av antikens lärde. Inom konst och arkitektur är snittet centralt. Snittet anses ofta ha sitt ursprung i sfärernas harmoni. Det anses som en grundregel att om en bild komponeras med snittet som utgångspunkt, kommer bilden att vila i skön balans. 

Emellertid visar sig detta ofta vara en sanning med modifikation. Om man mer aktivt börjar jobba med snittet, finner man att det tvärtom ofta kan verka disharmoniserande: 

Här är ett exempel. När snittet är så här tjockt och färggrant tar det lätt över kompositionen. Därmed uppstår en spänning gentemot motivet i bilden. Undvik överlastning. 

Att snittet kan verka spänningsskapande gäller emellertid ej blott för tjocka färgglada snitt: 

Här har vi ett snitt som är raka motsatsen till snittet ovan. Snittet är här knivtunt och helt färgneutralt. Snittet är skuret i en perfekt halvdiagonal som borde verka harmoniserande. Ändå upplever vi en spänning gentemot motivet. 

Ett exempel på ett liggande snitt. Ej heller här förmår snittet skapa harmoni. Att snittet är skuret med spetsar kan möjligtvis påverka. 

Här är ett exempel på ett centralsnitt och som således inte är gyllene. Ändå upplever vi en större harmoni i bilden jämfört med den ovan. 

Exemplen visar således att gyllene snittet är ett användbart redskap i kompositionslådan. Men det måste brukas med försiktighet. Ofta kan det tvärtemot intentionerna verka disharmoniserande. Det finns inga regler utan man måste helt enkelt pröva sig fram.