Flavio ställde ut

Förra lördagen så jag en timmes paus från mitt gatufotograferande för att besöka The Mall Gallery i centrala London. Där deltog nämligen min gode vän, Flavio Bosi, i en fotoutställning. Han hade fått möjlighet att visa upp sin fotografi tillsammans med en massa andra fotografer som har anknytning till den fotoresearrangör som Flavio då och då agerar reseledare och tillika fotografiinstruktör för. Flavios typ av fotografi kan normalt klassas som gatufotografi och det gäller också för de flesta av de utställda bilderna förutom ett par där personen/personerna poserade.

Galleriet ligger på The Mall, vägen som går genom Admiralty Arch från Trafalgar Square mot Buckingham Palace, och är ett "riktigt" galleri där man verkligen inte behöver skämmas för att få sin konst upphängd. Imponerande. Flavio hade valt att ställa ut foton från sina resor till Bolivia och Indien. Alla i färg. Flertalet av de andra utställarna visade landskapsbilder, vilket jag inte är så intresserad av så jag tycker personligen att Flavios bilder hörde till de bättre. 

Besökare kunde köpa fotografierna och det var intressant att se hur fotografen hade valt att sätt pris på sina alster. Flavio som inte är nån känd fotograf (än) hade satt ett rätt modest pris jämfört med många av de andra utställarna. För £165 kunde man ta med sig hem ett inramat fotografi signerat av herr Bosi. Strategier för prissättning är förstås en hel vetenskap.

Här följer några bilder från utställningen.

En förhoppningsvis stolt fotograf vid sina bilder

Här skulle man inte ha nåt emot att bli upphängd, inte sant?

Några av Flavios foton. Förmodligen är de flesta tagna med ett 50 mm-objektiv, som han envisas med att ha som sin favoritbrännvidd.

Mina favoriter var nog den leende pojken till vänster och den på den lilla flicka i mitten

En färgglad (på alla sätt) fotograf som verkar förklara nåt för en besökare. Ser ut att vara gatufotografi.

Svartvita Londonmotiv av en för mig okänd fotograf

Samma sak här

En sista bild på Flavio

Senare idag ska jag träffa mina goda vänner och tillika passionerade gatufotografer, Anders Johansson och Niklas Lindskog – bägge aktiva i gatufotopoolen här på Fotosidan. De skall nämligen vara i London i en vecka och vi kommer att stråla samman några dagar för att gatufota tillsammans och också bara umgås. Skall bli jäkligt kul. 

Med vänliga hälsningar

Fredrik

All That Life Can Afford...

Matt Stuart och Tom Booth Woodger

Häromdagen så besökte jag efter jobbet Photobook Cafe i Shoreditch i östra London. Anledningen var att den kände gatufotografen Matt Stuart hade valt detta ställe för lanseringen av den tredje utgåvan av boken All That Life Can Afford som bara innehåller London-fotografier. Bokens titeln är tagen från en utsaga av den engelske författaren Samuel Johnson, som förklarade år 1777 för sin skotske vän James Boswell att om man är trött på London så är man trött på livet (jag är böjd att hålla med!): 

"Why, Sir, you find no man, at all intellectual, who is willing to leave London. No, Sir, when a man is tired of London, he is tired of life; for there is in London all that life can afford."

Den första utgåvan gav Matt ut själv 2016, innehållandes drygt 80 bilder. Den är i stående format och flera av de liggande bilderna blir därmed brutna på mitten av bokens rygg, något som jag finner rätt irriterande. Men jag var ändå glad och nöjd med mitt inköp för boken var Matts första och vem vill inte äga en bok med gatufoton av en av starkast lysande stjärnorna på gatufotohimlen? Köpte faktiskt också en specialversion som innehöll en print. 

Den andra utgåvan kom 2020 och var helt omdesignad – nu var formatet nästan kvadratiskt. Ordningen på bilderna var också annorlunda och dessutom hade antalet krympt något. Jag köpte inte denna utgåva. Skillnaden var helt enkelt inte tillräckligt stor. 

Den tredje utgåvan tänkte jag också undvika att köpa. Men när jag såg den och fick höra om förändringarna så slog jag till. Ytterligare en helt ny design, denna gången liggande format. Det gör ju att liggande bilder kan visas stort i sin fulla prakt, obrutna av en bokrygg. De få stående bilderna kunde förstås inte åtnjuta samma fördel men boken var tillräckligt stor för att göra även dem rättvisa. Denna utgåva designades och gavs ut av Tom Booth Woodger på förlaget Bluecoat Press, som bland annat givit ut fotoböcker med Tish Murtha och John Bulmer, varav ett flertal står i min bokhylla.

Det var Tom själv som "sålde in" boken till mig då han berättade att trycket är mycket bättre än tidigare. Det lät ju bra. När Matt och Tom berättade om tillkomsten av boken, på nedre planet, som just nu innehåller en liten utställning med bilder från boken, så lärde sig åskådarna följande:

• Bilderna är nu ordnade efter väderleken när bilden togs
• Fotografierna togs under en tolvårig period mellan 2002 och 2015
• Antalet bilder i den nya boken är 51 till antalet – en mer än Matts ålder och han nämnde att nån fotograf hade sagt att man bör inte ge ut en bok med fler bilder än ens ålder. Han var lite irriterad över att det inte bara blev 50.
• Matt skulle inte kunna ha tagit dessa bilder idag. Han menade att intåget av smarta mobiler gör att folk beter sig annorlunda: de ser inte på varandra lika mycket. Sen så är han inte lika snabb längre på gatan och skulle helt enkelt inte ha uppmärksammat bildtillfällena tillräckligt snabbt.
• En stor anledning till att boken har givits ut i nya utgåvor var att de tidigare sålde slut och såldes sedan i andra hand och av boklådor för flera hundra pund. Det kändes inte så bra tyckte Matt som menar att man ska slippa punga ut med så stora pengar bara för en fotobok.
• Som svar på en fråga från publiken som löd "Vilka råd skulle du ge till färsk gatufotograf i London idag" sade Matt att han tycker att man kan begränsa sig geografiskt, att man hittar sina rutter i staden. Och ett allmänt tips som han en gång fick från den berömde Magnum-fotografen Marc Riboud var att, om möjlighet finns, att man fotograferar en händelse från olika vinklar, att man liksom går runt scenen – jag tolkar det som "work the scene" som jag bloggat om här och här.

Behövde förstås hemkommen jämföra utgåvorna och om sanningen ska fram så är skillnaden i tryck ej så påtaglig och det är svårt att avgöra om den nya versionen är så mycket bättre faktiskt i det avseendet. Jag jämförde i och för sig bara några bilder i skenet av min skrivbordslampa – det kanske ser annorlunda ut i annat ljus. Något som jag gillar med den första utgåvan är att den innehåller många fler bilder (drygt 80 vs 51). Visst, ibland råder "less is more" men här uppskattar jag faktiskt mängden.

Första utgåvan till vänster och den senaste till höger

Denna bild är en av Matts egna favoriter. Jag föredrar färgen på himlen i den första utgåvan.

Ingen större skillnad annat än det röda. Det svarta i nya upplagan har mer lyster och det kanske anses vara bra?

Bland publiken och besökarna träffade för övrigt jag en massa gatufotografer som jag under åren blivit bekanta med och det är ofta trevligt att språka med dem. 

Denna bok blev nummer 993 i min fotoboksamling. På nåt sätt känns det som att jag borde sansa mig när jag nåt 1000. Men redan idag så fick jag Gustavo Minas nya bok, Liquid Cities, levererad. Och Ernst Haas bok, Abstract, är redan beställd och ska dyka upp nästa vecka. Det blir nog svårt att hålla sig till 1000 när man är biten av samlarsjukan! Kanske kommer jag blogga nån gång om min kärlek för fotoböcker.

Här följer några bilder från evenemanget.

Utställningen i sin helhet. Visst har denna lite vibbar av Hyères, France (1932) av Henri Cartier-Bresson? 😃

Matts favvobild och här kan man nog se hur väderleken påverkat ordningen även på utställningen

Duvbilden är en välkänt foto ur Matts repertoar

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

Mer Erwitt – Merwitt?

Det är lätt att känna sig bortskämd i London vad gäller utbudet av allt som har med fotografi att göra. Ett paradis för gatufotografen förstås vad gäller möjligheten att utöva sin hobby. Dessutom finns nästan jämt ett stort utbud av intressanta utställningar. I helgen som gick blev jag positivt överraskad av att konstatera att Leica-butiken med tillhörande galleri ställde ut en massa fint av Elliott Erwitt. Det var inte länge sedan han gick bort – i slutet av november förra året. Strax innan hade jag möjligheten att besöka ett tillfällig utställning och om det skrev jag i ett blogginlägg. 

Leicas utställning var utmärkt och kändes lite mer speciell än den jag hänvisar till ovan – trots att det rör sig om färre bilder. Kanske för att fotografen inte finns med oss längre? Nedan några bilder som visar hur det ser ut.

Jag vill också passa på att notera att herr Erwitt hade en rätt okomplicerad syn på fotografi. Tycker att det är skönt att känna till när man läser om hur teoretiskt och komplicerat vissa hävdar att det behöver vara, som i det här blogginlägget från igår. Nedan följer några sköna citat från Erwitt som jag fritt översatte till svenska med hjälp av ChatGPT.

"Att ta bilder är en mycket enkel handling. Det finns ingen stor hemlighet i fotografi...skolor är bara skräp. Du behöver bara öva och tillämpa det du har lärt dig."

"Bra fotografi handlar inte om zonsystem eller någon annat nonsens från Ansel Adams. Det handlar bara om att se. Antingen ser du eller så ser du inte. Resten är akademiskt. Fotografi är helt enkelt en funktion av att lägga märke till saker. Inget mer."

"Du studerar inte fotografi, du bara gör det."

"Fotografi är ganska enkelt. Du reagerar bara på det du ser och tar många, många bilder."

Bilderna nedan är alla tagna med min iPhone 13 Mini och helt obehandlade.

Just den här lustiga hundbilden har jag en så kallad Magnum Square Print av som jag köpt för runt £100 – den annonseras nu för mellan $500-$1,000 på eBay. Min är inte till försäljning utan ska snart upp på väggen, fint inramad som sig bör. 

Elliott älskade att fotografera hundar – ett citat kring det: "Jag gillar hundar... De är sympatiska. De är trevliga. De begär inte utskrifter."

Vad tyckte ni läsare om Erwitt? Och tycker ni att hans citat är galna? Kommentera gärna. 

Mvh

Fredrik

Kung Kalles kröning – del 1

På mindre än ett år har britterna fått vara med om tre större händelser rörande kungahuset deras. Förra året i juni firades drottningens 70 år på tronen (som jag skrivit om här) och bara drygt tre månader efteråt så begravdes hon (blogginlägg av mig här) varpå sonen Charles blev kung. Själva kröningen väntade man med och i helgen som gick var det äntligen dags för alla rojalister att få fira sin nye konung. Precis som jag lovade er läsare så gav jag mig ut för att dokumentera även detta evenemang ur en gatufotografs perspektiv. 

Trist nog så hade meterologerna förutspått regn denna dag och visst fick de rätt. Ibland så förändras prognoserna här på ön bara på nån dag (på gott och ont) men denna lördag så regnade det nästan precis hela tiden med olika intensitet. Ibland duggregn och ibland mera ihållande. Jag valde att lämna min Leica M hemma till förmån för vädertätade Fujifilm X-Pro2 som med ett likaledes vädertätat 23 mm-objektiv ska utgöra en kombination som tål väta. Mot slutet av dagen kunde jag konstatera att det är en sanning med modifikation – kameran fungerade utmärkt men den optiska sökaren immade igen ordentligt. Ingen skada skedd dock – fukten försvann dagen efter.

Som vanligt påbörjade jag min vandring från Waterloo Station längs Themsen och sedan över Westminsterbron till parlamentsbyggnaderna. Därifrån följde jag alla de som ville ta sig till nånstans kring Hyde Park för att förmodligen kunna få en skymt av den nykrönte. Jag avvek strax innan ankomst till slutstationen för jag var absolut inte intresserad av digniteterna utan ville fokusera på folket. Övriga London var fullt av firande rojalister och jag fann Piccadilly Circus särskilt intressant för där stötte jag på bland alla rojalister också några republikaner som dagen till ära valde att protestera mot monarkin. Det var inte så värst många men jag fick senare veta att polisen hade arresterat en del individer tidigare på dagen. Trots det så hade antimonarkisterna förblivit en liten minoritet jämfört med de som gladdes åt kröningen. 

Här följer ett urval av bilder i krönologisk(!) ordning.

Dagen efter så fortsatte det allmänna firandet på många ställen i landet och i synnerhet i Windsor och närliggande Eton – jag tog mig givetvis dit och fortsatte min dokumentation av kröningshelgen. Om det får ni se i del två av mitt kröningsbloggande!

Kommentera gärna!

Hälsningar,

/Fredrik

"Work the scene" – scener från igår...

I en kommentar till ett av Bengt Björkboms senaste blogginlägg nämnde jag det engelska uttrycket "work the scene" vilket går ut på att man (om möjlighet ges) inte nöjer sig med en exponering av en scen/situation. Man tar helt enkelt flera foton med viss variation för att försäkra sig om att en av de tagna bilderna är bättre än den bild som skulle tagits om bara en exponering gjordes. Jag är ingen vän av överdrivna anglicismer i svenskan men jag hittar ingen bra översättning till uttrycket – någon som har ett bra översättningsförslag?

Det slog mig i morse när Bengt i sitt blogginlägg från denna förmiddag/morgon att när jag igår var inne i London för att gatufota så blev det nog en del exempel på när jag "worked the scene". Ofta är mina gatufotobilder tagna av något flyktigt – personer som kommer emot mig eller något annat som bara existerar ett ögonblick. Ibland dock, så ser även jag nåt som inbjuder till att ta flera bilder i hopp om att en av dem skall sticka ut. Observera att jag inte syftar på serietagning – något som jag ytterst sällan idkar – utan det här är enstaka exponeringar i mer eller mindre snabb följd.

Här är några av gårdagens exempel. De är valda främst för att illustrera begreppet "work the scene" och inte för bildernas eventuella kvalitet. 

Här tänkte jag göra nåt av de gula jackorna, de något röda byxorna samt de röda soptunnorna. Precis innan jag hann ta en bild så hade en av sopgubbarna sträckt ut sina båda armar i en intressant gest. Det missade jag. Hoppades på nåt liknande och bad till gatufotogudarna om en röd buss eller nåt annat intressant. Bara röda bussen infriades. Det uppvägde inte ryggtavlorna som vändes mot mig.

Här fastnade jag för denna lilla tants burriga frisyr som gick igen lite i hennes burriga päls. Tyvärr såg hon ned i sin mobil och jag hade hoppats på att fånga henne när hon tittade upp. Det gjorde hon säkert men jag orkade inte vänta. Det kanske var dumt?

Gillade hur denna unga kvinna så nonchalant satt där med sin e-cigarett (hade varit bättre med en riktig en förstås!). Kände på mig att jag möjligen inte komponerat den första bilden särskilt väl så jag tog en till. I denna andra bild har cyklisten försvunnit, kvinnans ansiktsuttryck är bättre och vi ser en typisk taxi för att ytterligare försäkra betraktaren om att detta är i London. Den bilden tyckte jag var värd att "framkalla" och visa upp stort.

Rökande damer går jag igång på! Här gällde det att knäppa av när hon hade ciggen vid munnen. Ville också försöka få med nåt annat för att balansera bilden – taxi fick hjälpa till. Hade lite svårt att få med tillräckligt av hennes ansikte. Nummer tre blev bäst och just tillräckligt okej för att framkalla och publicera i större format.

Kramande människor är som regel fina att fotografera. Ingen av dessa tre bilder är särskilt bra men bäst blev den första tycker jag. Knappt värd att framkalla och publicera stort men jag gör det ändå!

Hoppas att denna självutlämnande blogg (att visa upp sina kontaktark och mindre lyckade bilder skyggar en del fotografer inför) var givande på ett eller annat sätt. Kommentera gärna – valde jag exempelvis rätt bilder att förstora?

Ha nu alla en skön söndag med mycket fotorelaterat!

/Fredrik