Pandemipåverkad fotografi!

Även om Sverige inte hade samma hårda restriktioner som England, där jag bor, så tror jag att flertalet av oss fotografer fick förändra sättet vi utövar vår hobby på, på grund av pandemin. Det skedde definitivt för mig då rejäla nedstängningar av samhället hindrade mig att åka in London för att gatufota. Istället tog jag många promenader i grannskapet tillsammans med nån av mina kameror.

De som läst tidigare blogginlägg av mig vet ju att genren gatufoto ligger mig närmast om hjärtat men redan innan pandemin så har jag uppskattat den typ av fotografi som herrar William Eggleston, Stephen Shore och Joel Sternfeld utövar. Här är inte människan central i den bemärkelsen att människor alltid figurerar eller har huvudrollen i fotografierna. Istället fotograferar man ofta de landskap som är skapade av människor, må det vara i städer, mindre orter eller ute på landsbygden. Ibland är man relativt nära en byggnad, ibland lite längre ifrån. Visserligen kvalar en del av dessa tre fotografers alster in i genren gatufoto men det har varit i huvudsak deras andra foton som inspirerat mig under pandemins promenader.

Så här efteråt, när vi förhoppnings håller på att ta adjö av pandemin, så känner jag att jag vill fortsätta med den här typen av fotografi som ett komplement till mitt gatufotande. Utöver nöjet att fota på detta vis så inser jag att jag har dokumenterat lite av mitt grannskaps visuella historia. Det har nämligen slagit mig att flera av de butiksfasader med reklamskyltar och dylikt har förändrats eller försvunnit under de två tumultartade åren av pandemins ekonomiska effekter. Hus har rivits. Affärer har slagit igen och uppstått som nåt helt annat. Ofta har förändring lett till nåt sämre och visuellt tråkigare. Tycker jag. Så, jag har är glad att jag tog bilderna för eftervärlden att potentiellt betrakta.

Här följer några foton som visar vad jag har fotat under pandemin när jag inte har haft min gatufotohatt på. Alla är tagna inom en radie av några kilometer (eller engelska miles!) från min bostad.

Denna i mina ögon rätt snygga skylt för en bilhandlare finns ej mer. Själva firman har bytt namn och fått nya ägare. April 2020.

Denna fina fasads reklamtexter med mera är numera övermålad och ersatt med nåt fult. April 2020.

Jag gissar att familjen kastade in handduken efter 60+ år och sålde sitt företag. Så här tomt blir det när en nedstängning skadar affärsverksamheten. April 2020.

Ett par hundra meter från min bostad revs denna byggnad tidigare i år. Det var ett lite tidningstryckeri en gång vill jag minnas. Verksamheten upphörde några år innan pandemin om jag kommer ihåg rätt. Nu blir här bostäder! Januari 2022.

Apropå bostäder så är denna tomtgräns helt omgjord och rosenbusken är uppriven. Ena huset har upprustats. Juni 2020.

Denna kemtvätt är definitivt inte öppen sju dagar i veckan för nu är den ersatt med en liten kvartersbutik. Maj 2020.

Här tror jag att man idag säljer kök – tidigare verksamheter har flyttat. Maj 2021.

Taxifirman till höger i bild var öppen för business men de andra två affärslokalerna var för uthyrning. Folk går med trasiga skor och kan inte tillskansa sig nyheter i tryckt form. Riktigt illa. Februari 2021.

Förhoppningsvis så har denna (grekiske?) frisör klarat sig – folk behöver ju fortfarande klippa sig om de inte kör min typ av frisyr! Februari 2021.

Den lokala brandstationen hade nog stängt innan pandemin slog till. Hoppas att det finns snabba brandbilar från annorstädes ifall olyckan skulle vara framme! Februari 2021. 

Slutligen, denna trästaty föreställande en indian kan numera kasta sitt munskydd. Förmodligen så finns han kvar i lokala antikvariatet – vem vill köpa en sån här tingest? Augusti 2020.

Uppskattar som vanligt kommentarer kring innehåll och form av blogginlägget.

Glad påsk till er alla!

/Fredrik

PS. Genren som merparten av mina foton i detta blogginlägg kanske bäst passar in i är förmodligen New Topographics – se artikel på engelska i Wikipedia här (ingen svensk version finns): https://en.wikipedia.org/wiki/New_Topographics