Elliott Erwitt, 1928-2023. Och en utställning.
Möttes precis av det sorgliga beskedet att gatufotografen Elliott Erwitt har lämnat in idag, den 30 november. Hans ofta humoristiska gatufoton kommer att leva kvar bland de många fans som han under sin 95-åriga levnad skaffade sig. Han tog förstås inte bara gatufoton utan en hel del reportagefoton dessutom – som sig bör som medlem i bildbyrån Magnum. De senaste 30 åren skulle jag dock gissa att han var en av få gatufotografer som kunde leva gott på sin gatufotografi med tanke på hur populära hans många böcker var.
För knappt ett par veckor sedan hade jag möjligheten att gå på en "popup"–utställning kallad Personal Bests (nästan precis som hans bok "Personal Best" som kom ut 2006). Tyckte mycket om vad jag såg – alltid njutbart att se en fotografs verk som inramade printar i hyfsat större storlek än på en skärm eller i en bok.
Här följer några bilder från den utställningen som en liten hyllning till denne fotografiske gigant.
/B
Han var mästaren. De korta bildserierna hans signum. Ingen kunde det som han.
Din hyllning passar fint och glassen sitter helt rätt som humoristisk knorr.
Ha det
Bob
Hälsningar Lena
Fint skrivit och trevligt att se bilder från hans utställning, Fredrik! Själv har jag aldrig fått möjligheten att se hans bilder i stort format, bakom ram och glas.
Har bara en liten pocketbok från Photo Poche, som jag införskaffade i Paris 1989. Den är ganska utsliten vid det här laget. Andra böcker jag införskaffade från samma bokserie är med André Kertéz, Rober Frank och Henri Cartier-Bresson, så Elliott är i fint sällskap i bokhyllan :)