Måndagens skörd av gatufoton!

Påskledigheten ger även oss här i England ledighet fyra dagar på raken. Planen var att åka in till London åtminstone två dagar av dessa och så blev det. Vädret var mestadels soligt och emellanåt rätt varmt. På annandag påsk körde jag svartvitt med min Leica M Monochrom i kombination med Elmarit 28 mm f/2,8 och Summarit 35 mm f/2,4. På bägge objektiven hade jag ett gult filter för att skapa lite mer stuns och kontrast i vissa situationer, särskilt när himlar finns med.

Att fota med en svartvitt kamera tvingar en att tänka lite annorlunda – om man vill. Jag märker att jag för det mesta tuffar på som vanligt i mitt gatufotande men det jag inte gör i samma utsträckning är att reagera på och fånga färgkombinationer på ett sätt som färgfoto medger. En annan positiv sak är att med svartvita bilder så behöver man inte ödsla tid på att bestämma sig för om det ska vara färg eller svartvitt. Kan kännas rätt skönt faktiskt.

Här kommer ett gäng av de bättre bilderna från dagen. De två första är inte utpräglade gatufoton (kanske mer fågelfoton?) som jag ser det men vittnar om hur jag ofta värmer upp med en annan typ av fotografi innan jag kommer dit där antalet människor når en viss kritisk nivå så att gatufoto kan utövas i eftersökt utsträckning.

Slarvade lite med var jag satt fokus i denna bild av duvor – bägge kunde nog ha varit i fokus. Men, tycker att bilden fungerar ändå.

Jag gillar den här vyn precis utanför Waterloo Station – jag fotar den då och då. Här hade jag tur med ett gäng duvor som gav bilden lite extra.

Här hade jag kommit till Londons Chinatown. Tidig morgon så än så länge folktomt. Senare blir här packat med bland annat turister.

Leverans av matvaror till en kinesisk restaurang – mannen till höger verkar dessutom leverera frukost till sig själv och sina kollegor.

Har ingen aning om vad dessa män diskuterade men jag gillade gestikulerandet samt händerna i fickorna.

Denna unga kvinna verkade syssla med nåt seriöst – plugg eller jobbansökan?

Hälsosammare än en cigg men gör sig inte lika bra i gatufoton eller?

Lite stökig bakgrund men när ett ansikte tillåts ta upp så här stor yta kan man lättare stå ut med stöket kan jag tycka. 

Mannen höll på att ordna till sitt bord och kunde inte aktivt sälja in sitt budskap – tveksamt om det hade gjort nån skillnad för den här kvinnan?

I Chinatown igen och nu är det mer folk.

Ännu ett foto från Chinatown – hon poserade inte för mig även det ser så ut.

Missade kyssen men den här kanske blev bättre trots allt?

Man undrar ju vad hon tänker på och hoppas att hon är mer uttråkad än sorgsen.

På väg över Themsen tillbaka till Waterloo Station där tåget hem väntar.

Kommentera gärna om vilka bilder ni tycker bäst om (och vilka som är sämst kanske?).

Ha det gott!

Leica gav mig en workshop!

Redan innan jag började att fota med Leica-kameror hände det att jag besökte Leica-butiken som låg på 34 Bruton Place i Mayfair. Där fanns utställningar, gott kaffe och man kunde sukta efter de vackra fotoprodukterna som kändes onödigt dyra och ej så praktiska. Det var förstås oundvikligt att inte vara intresserad av detta varumärke som använts av många av favoritfotograferna genom åren. Första besöket var nog i samband med workshop som jag deltog i med Alex Webb och hustrun Rebecca Norris-Webb som lärare. Detta var 2016.

Tre år senare flyttade butiken till Duke Street, fortfarande i Mayfair men nu närmre shoppinggatan Oxford Street. I samband med firandet av flytten så var Leica generösa och erbjöd gratis workshops med hyfsat kända fotografer. Jag var snabb och signade upp mig för hela tre stycken. Men, det fanns en diffust beskriven begränsning så att man bara fick gå en workshop per person. Rättvist. Det var bara den första workshopen jag anmälde mig till som jag fick gå på  – "Street Portraiture" med Peter Zelewski. Jag var mycket nöjd med att det var just den workshopen som jag fick gå på.

Peter Zelewski är amerikan från Detroit men har levt i England sedan 1980-talet – jag rekommenderar att kolla upp hans hemsida. Peters specialitet är vad man på svenska skulle kalla för gatuporträtt. Han ger sig ut på stan med en digital Leica M med ett 50 mm f/1,4-objektiv och frågar folk om han får ta deras porträtt. Med sig har han en cirkulär reflektor som han ber subjekten att hålla framför sig för att skapa ett bättre ljus – blixt är helt onödigt! Det var precis den här tekniken som vi fick lära oss under workshopen. Han tog oss också till de gator och gränder han själv ofta fotade i. Peter var en riktigt duktig lärare. Han har hållit på med denna typ av fotografering länge och kammat hem ett flertal priser och utmärkelser. Dessutom har han publicerat två böcker. Här en 50-sekunders video från Vimeo som skildrar workshopen jag var med på: https://vimeo.com/320719154

Mästaren själv – Peter Zelewski. Lånad från hans hemsida.

Efter några timmar i ett klassrum i Leica-butikens källare så gav vi oss ut för att praktisera det vi lärt oss. Som gatufotograf vill jag inte komma i språk med mina subjekt. Vill inte tappa eventuellt flow man har eller slösa tid på att föra en diskussion. Vill nån prata med mig så gör jag det givetvis men för det mesta sker det inte. När man fotar som Peter så måste man börja prata med folk för att sälja in idén att man ska ta några porträtt på dem. Och sen behöver man instruera dem. Det gick faktiskt över förväntan. Det blev en hel del bra porträtt i Peters stil. Jag antar att London har mer en sin beskärda del av människor som klär sig lite speciellt och gärna vill visa upp sig. Detta faktum spelar gatuporträttören i händerna.

Utrustning som man ombads ta med sig till workshopen var en digitalkamera med ett 50 mm-objektiv (eller motsvarande på annat än småbild). Jag tog min Pentax K-1 med en 43 mm Ltd f/1.9-objektiv. Den uppsättning dög alldeles utmärkt.

Här följer några bilder från workshopen.

Denne sköne lirare jobbade på restaurangen bredvid och tog här en rökpaus.

Denne man var namn jag ej minns såg till att Londons gator blev rena. 

En italienare vid namn Yari. Han gillade rött. Och vitt. Och svart.

Kommer inte alls ihåg namnet på denna kvinna. Hon gillade i alla fall tatueringar vet jag.

En kort tid efter workshopen så gav jag mig ut ett par gånger för att på egen hand kolla om jag hade lärt mig nåt från workshopen. Det gick över förväntan. De gångerna fotade jag med Fujifilm X-Pro2 med ett 35 mm f/1,4-objektiv. Hade några fotokompisar med mig vid bägge tillfällena vilket möjligtvis underlättar när man försöker att ragga upp sina subjekt. Följande bilder är från ett av de tillfällena.

Denna bild på Yasmin tog jag nån vecka efter workshopen. Vilken charmig tjej, va? Lyckades med att få denna bild publicerad i Fotosidans porträttnummer för några år sedan.

Yasmines kompis. Minns inte hennes namn just nu.

Dee Dee Joy heter denna person som jobbar som modell. Det märktes.

Lattifa hette denna unga kvinna.

Henne minns jag inte namnet på men hon jobbade delvis som modell om jag kommer ihåg korrekt.

Denne unge man som jag tror var från Italien jobbade på en restaurang i närheten och hade gått ut för en rökpaus. "Revenge always alone" låter lite läskigt. Men han var hur trevlig som helst.

Jag har tyvärr inte fotat gatuporträtt på ovanstående sätt sedan tillfället då de sista bilderna i blogginlägget togs. Pandemin kom emellan och gatufotot som är min huvudgenre känns mer nödvändigt att utöva. Vid ett flertal tillfällen hade jag dock med mig min 35 mm f/1,4 med reflektorn men de förblev oanvända i kombination. Men, jag minns att jag tyckte att det var riktigt uppfriskande att ta kontakt med människor för att fota dem och inte bara vandra omkring som en "fluga på väggen" och undvika interaktioner med folk. Det sistnämnda är dock det bästa sättet enligt mig att gatufota.

Mitt råd till er alla som gillar ovanstående typ av bilder är att införskaffa en billig cirkulär reflektor och ge er ut och erbjud era medmänniskor lite gatuporträtt! Det kan nog blir riktigt givande.

Och till sist, när ni nästa gång befinner er i London, besök Leica-butiken på Duke Street för de har alltid en utställning på gång – nu senast bilder av Magnum-fotografen Werner Bischof.

Sköt om er!

Gatufoto i London på "Good Friday"

Långfredagen heter "Good Friday" i England. Och det blev en rätt "good" fredag sett ur gatufotoperspektiv. Jag tog mig in rätt tidigt till London och följde i stor sett min normala rutt som finns beskriven i ett tidigare blogginlägg. Vädret var överlag soligt och varmt blev det också. Skulle inte förvåna mig om kvicksilvret gick över 20 grader. 

Har sållat lite snabbt bland de 670 bilder jag tog under dagen och här är några bland de bättre. Många av dem togs vid Oxford Circus och merparten är fotade med min lilla 28 mm Summaron f5.6 på en Leica M-E Typ 240. Den tioåriga tekniken levererar fortfarande tycker jag!

Dessa två väninnor bar på en ouppfostrad hund som inte visade ansiktet för fotografen. De ser definitivt in i kameran men jag är tveksam om ansiktsuttrycket på kvinnan till vänster beror på mig – jag har för mig att de log och skrattade redan innan de stötte på undertecknad.

Precis innan jag tog fotot så lade mannen vänskapligt upp sin hand på axeln på sin vän. Det var inte självklart att männen kände varandra dessförinnan.

Varken mamman eller dottern verkar må sig så bra – i alla fall i detta ögonblicket.

Gillar hur denna glassäterska hade vett nog att färgamatcha med bussen! Det tackar man för!

Två kollegor på rast gissar jag. Jag fotade den långhårige förra veckan på samma ställe.

Jag är själv inte nikotinist och jag inser hur onyttigt det är att röka för mycket. Men, jag gillar definitivt att ha rökare med i gatufoton.

Här är en familj som är sammansvetsad med händer. Plus förstås för cigarrökaren. Lite för stökig bakgrund för min smak men ibland får man ha överseende.

Gillar hur denna familj skojar tillsammans och hur pappan och sonen håller i varandra. 

Inte så mycket att säga om denna bild förutom att jag gillar målmedveten i deras ansikten.

Dessa två välklädda herrar är nog kollegor på rast – kan de jobba på nåt fint hotel i närheten mån tro?

Vilken bild fungerar bäst för er, kära läsare av min blogg?

Nu ska det förberedas lammstek. Glad fortsättning på påsken!

Pandemipåverkad fotografi!

Även om Sverige inte hade samma hårda restriktioner som England, där jag bor, så tror jag att flertalet av oss fotografer fick förändra sättet vi utövar vår hobby på, på grund av pandemin. Det skedde definitivt för mig då rejäla nedstängningar av samhället hindrade mig att åka in London för att gatufota. Istället tog jag många promenader i grannskapet tillsammans med nån av mina kameror.

De som läst tidigare blogginlägg av mig vet ju att genren gatufoto ligger mig närmast om hjärtat men redan innan pandemin så har jag uppskattat den typ av fotografi som herrar William Eggleston, Stephen Shore och Joel Sternfeld utövar. Här är inte människan central i den bemärkelsen att människor alltid figurerar eller har huvudrollen i fotografierna. Istället fotograferar man ofta de landskap som är skapade av människor, må det vara i städer, mindre orter eller ute på landsbygden. Ibland är man relativt nära en byggnad, ibland lite längre ifrån. Visserligen kvalar en del av dessa tre fotografers alster in i genren gatufoto men det har varit i huvudsak deras andra foton som inspirerat mig under pandemins promenader.

Så här efteråt, när vi förhoppnings håller på att ta adjö av pandemin, så känner jag att jag vill fortsätta med den här typen av fotografi som ett komplement till mitt gatufotande. Utöver nöjet att fota på detta vis så inser jag att jag har dokumenterat lite av mitt grannskaps visuella historia. Det har nämligen slagit mig att flera av de butiksfasader med reklamskyltar och dylikt har förändrats eller försvunnit under de två tumultartade åren av pandemins ekonomiska effekter. Hus har rivits. Affärer har slagit igen och uppstått som nåt helt annat. Ofta har förändring lett till nåt sämre och visuellt tråkigare. Tycker jag. Så, jag har är glad att jag tog bilderna för eftervärlden att potentiellt betrakta.

Här följer några foton som visar vad jag har fotat under pandemin när jag inte har haft min gatufotohatt på. Alla är tagna inom en radie av några kilometer (eller engelska miles!) från min bostad.

Denna i mina ögon rätt snygga skylt för en bilhandlare finns ej mer. Själva firman har bytt namn och fått nya ägare. April 2020.

Denna fina fasads reklamtexter med mera är numera övermålad och ersatt med nåt fult. April 2020.

Jag gissar att familjen kastade in handduken efter 60+ år och sålde sitt företag. Så här tomt blir det när en nedstängning skadar affärsverksamheten. April 2020.

Ett par hundra meter från min bostad revs denna byggnad tidigare i år. Det var ett lite tidningstryckeri en gång vill jag minnas. Verksamheten upphörde några år innan pandemin om jag kommer ihåg rätt. Nu blir här bostäder! Januari 2022.

Apropå bostäder så är denna tomtgräns helt omgjord och rosenbusken är uppriven. Ena huset har upprustats. Juni 2020.

Denna kemtvätt är definitivt inte öppen sju dagar i veckan för nu är den ersatt med en liten kvartersbutik. Maj 2020.

Här tror jag att man idag säljer kök – tidigare verksamheter har flyttat. Maj 2021.

Taxifirman till höger i bild var öppen för business men de andra två affärslokalerna var för uthyrning. Folk går med trasiga skor och kan inte tillskansa sig nyheter i tryckt form. Riktigt illa. Februari 2021.

Förhoppningsvis så har denna (grekiske?) frisör klarat sig – folk behöver ju fortfarande klippa sig om de inte kör min typ av frisyr! Februari 2021.

Den lokala brandstationen hade nog stängt innan pandemin slog till. Hoppas att det finns snabba brandbilar från annorstädes ifall olyckan skulle vara framme! Februari 2021. 

Slutligen, denna trästaty föreställande en indian kan numera kasta sitt munskydd. Förmodligen så finns han kvar i lokala antikvariatet – vem vill köpa en sån här tingest? Augusti 2020.

Uppskattar som vanligt kommentarer kring innehåll och form av blogginlägget.

Glad påsk till er alla!

/Fredrik

PS. Genren som merparten av mina foton i detta blogginlägg kanske bäst passar in i är förmodligen New Topographics – se artikel på engelska i Wikipedia här (ingen svensk version finns): https://en.wikipedia.org/wiki/New_Topographics

Gatufoto, protester och demonstrationer

Till skillnad från en del andra gatufotografer så söker jag mig i stort sett aldrig till folksamlingar som demonstrationer och protester för att fotografera. Jag föredrar att fånga mina subjekt på gatan under mer vardagliga former. Men, ibland så protesteras det där man befinner sig och då är det lätt hänt att man försöker sig på att fotografera de som vädrar sina åsikter. Generellt sett så har man i demonstrationstågen ingen ovilja att bli fotograferad vilket gör livet lite lättare för (gatu)fotografen. Då torde det kanske bli enklare att ta bra bilder kan man tänka men så enkelt är det inte. Man måste ta hänsyn till skyltar, ansikten, flaggor och andra föremål i komponerandet av ens bilder. Precis som vanligt på gatan alltså. 

Här följer några bilder av protester och demonstrationståg som hamnat på mina minneskort de senaste åren.

Denne herre stod utanför Rysslands ambassad och demonstrerade mot kriget.

Kriget fortgår i Syrien men har nog hamnat i skymundan på grund av konflikten i Ukraina. Något som dessa demonstranter vill ändra på.

Dessa personer vurmade för djurens rätt...

... precis som denna herre gjorde...

... tillsammans med dessa meddemonstranter.

Här vill man bekämpa rasism och fascism – tydligen med alla nödvändiga medel... Tror att de inte bara förordar verbal debatt och argumentation... vilket jag beklagar.

Ytterligare personer ur samma demonstrationståg.

En kändis (ökändis?) – Piers Corbyn, bror till förre Labour-ledaren Jeremy Corbyn. Piers manade sina åhörare att bränna ned parlamentledamöters kontor i vintras – jag är förvånad att han fortfarande har rätt att röra sig i det publika.

Här fick jag en klassisk knuten hand på köpet och det var inte för mig han knöt den. Ingen posering alltså – för då är det ju inget gatufoto! ;-)

Den här snubben som protesterade mot Brexit tyckte inte att omröstningen 2016 som hade ett av de högsta valdeltagandena någonsin var tillräckligt med demokrati. Somliga blir aldrig nöjda...

Så här glad blir man när man har utövat sin demokratiska rättighet att göra sin röst hörd.

Men vissa orkar inte lyssna till slut...

Detta är mitt andra blogginlägg och jag tar gärna emot kommentarer och åsikter. Är det månne för många bilder? Är det nåt annat jag skall tänka på som bloggnybörjare?

Ha det gott!

/Fredrik

PS. Om man är nybörjare på gatufoto kan jag nog tänka mig att demonstrationståg och andra publika händelser såsom prideparader och maratonlopp kan vara bra övningstillfällen. Och då skulle jag rekommendera att man inte bara fotar paraderna och tågen utan vänder kameran också mot publiken. Man kommer nog undan med mycket mer med sin kamera än vid vanligt gatufotande vid sådana tillfällen.