Drottning Elizabeths begravning

Drottningen gick ju hädan häromveckan och igår avslutades sorgeperioden med en begravning med stort B. Jag hade planerat att dokumentera denna speciella dag på plats och då särskilt de olika sörjande ur allmänheten som i 100 000-tals tagit sig till huvudstaden för att deltaga i detta historiska evenemang. Henri Cartier-Bresson fotograferade som bekant både den forne brittiske kungens begravning samt dotterns Elizabeths kröning. Med Henri i åtanke så fick jag idén om att jag skulle fotografera som han förmodligen gjorde när det begav sig – svartvitt och brännvidd 50 mm,  en brännvidd som är längre än vad jag är bekväm med för mitt gatufotograferande (28–35 mm är mina normala brännvidder). Min Leica Monochrom med en 50 mm Summarit utgjorde mina huvudverktyg för det stundande dokumenterandet. Ett gult filter satt på objektivet också. Jag hade faktiskt även en 28 mm för att använda senare på dagen.

Mitt pendeltåg anlände kl. 08.00 till Waterloo och jag rörde mig längs Themsen mot Westminster-bron som tar en till Houses of Parliament med en Big Ben i nyrenoverat skick. Det var inte så mycket folk som jag hade förväntat mig och bron var tämligen sparsam på folk. Väl över floden så var det avspärrat vid Big Ben mot Parliament Square (nära Westminster Hall där drottningens kista legat i dagar fyra) och poliser samt anställda från diverse vaktbolag lotsade oss återigen längs Themsen, fast nu på andra sidan av floden. Det fanns en utstakad väg för de som vill ta sig till platser där de eventuellt skulle kunna fånga en blicka av processionen så småningom. Efter 10-15 minuters fotande vid Big Ben så anslöt jag mig till de hoppfulla åskådarna. Jag följde med strömmen av folk under en ca 60-90 minuter tills jag kom till Hyde Park. Vid det laget hade jag insett att det skulle vara mycket svårt att kunna se nåt av processionen, inte bara för mig men för många andra också. Mig gjorde det ingenting eftersom jag bara var intresserad av att fota den allmänhet som slutit upp för att ta avsked av sin monark. Det visade sig faktiskt att folk hade tältat eller väntat över natten för att försäkra sig om en bra plats – fick det berättat för mig av gatufotografen Matt Stuart som jag stötte på senare på dagen.

Nedan följer bilder i någorlunda kronlogisk ordning. Alla bilder är tagna med 50 mm förutom puffbilden som ligger högst upp – den är tagen i Soho senare på dagen med min lilla Summaron 28 mm.

Det rörde sig inte bara om fysiska avspärrningar utan dessa bobbies stod i vägen ifall nån fick för sig att ta sig förbi.

Här tror jag att det rörde sig om en kvinna som nog var inbjuden till själva begravningsakten. Hon släpptes igenom avspärrningarna så småningom gissar jag.

Jag tror även att denne lite Churchill-aktige man också var formellt inbjuden till begravningsakten. Vet inte varför polismannen blev så glad att få hjälpa till.

Det var en lång vandring för små barn och här pausade man lite i strömmen av folk för att vila lite eller vänta in nån eftersläntrare i sällskapet. 

Alla var inte finklädda men det råder ingen tvekan om att många ändå var stora fans av den avlidna monarken.

För ovanlighetens skulle såg jag ibland män med plommonstop och jag rusade efter denne herre men misslyckades med att få med honom samt en överhängande flagga (50 mm var för en för lång brännvidd!). Det blev istället en bild från sidan.

En brittisk monarks frånfälle måste ha varit mumma för blomsterförsäljningen. Här en kvinna som satt sig för att vila lite med sin fina bukett.

Poliser från hela landet hade tydligen blivit kommenderade till London denna dag. Kanske kan man se på deras hjälmar varifrån dessa kom? Får pixelpeepa senare kanske?

Det var allt för nu. Nån gång nästa år kommer en uppföljare i denna blogg och då kommer det att handla om Charles IIIs kröning!

Ha det så gott!

Fredrik

Röst lagd i London!

I lördags fullgjorde jag min demokratiska plikt på Sveriges ambassad i London. Ambassadbyggnaden ser faktiskt rätt svensk ut i mina ögon men på ett negativt sätt. Fyrkantig, förmodligen funktionell och med en massa gult tegel. Ungefär som att den kom till under rivningshysterin som drabbade flera svenska städer under 60- och kanske 70-talen om jag inte är helt felunderrättad (men det kanske jag är?). 

Ambassaden ligger på adressen Montagu Place i den lugna stadsdelen Marylebone. Jag brukar ta mig dit när jag hämtar pass och när jag röstar. Förra gången det var val så röstade jag på söndagen, en vecka innan valdagen i Sverige, och det känns faktiskt lite högtidligare med röstandet på en söndag kan jag tycka. Detta år stod inte svenska kyrkan och serverade kaffe som tidigare och det är bra i mina ögon då jag principiellt motsätter mig en stadskyrka och ser gärna att religiösa samfund håller sig undan så mycket som möjligt från det offentliga. Men kaffe fanns det i alla fall och det var ambassaden eller kanske svenska handelskammaren som stod för bryggandet och servering.

Här kommer några bilder som skildrar mitt besök. Då dagens kamera var Leica Monochrom så får ni fantisera om hur gult tegel ser ut. Det syns förstås lite av det på min selfie tagen med min iPhone...

Röstandet sker på baksidan av ambassaden, med ingång runt hörnet.

Denne man hann före mig!

För första gången vad kan jag minnas så var det en kö till röstandet. Bådar förhoppningsvis gott för demokratin.

Här serveras det kaffe i fulla muggar!

Här försöker flickan till höger hälla mjölk i mitt kaffe trots att jag sa att jag vill ha det svart – notera hur hon i mitten lyckades parera mjölken åt mig. Mitt kaffe förblev svart.

Flera av oss hade röstkort som ej var kompletta vilket gjorde att skrivarna gick varma så att vi kunde få giltiga röstkort.

På vägen ut så mötte jag detta ekipage.

Och väl ute på gatan så såg jag dessa två unga damer som hade stannat upp för att skratta åt nåt som rörde röstkort. Förstod ej hur det kunde vara så kul.

Och så här glad och nöjd ser man ut efter utövandet av ens demokratiska rättighet.

Ha det så gott! Och gå å rösta på söndag (förutsatt att ni röstar rätt förstås!).

Mvh

Fredrik