New York 2024 – huvudsyftet...

Huvudsyftet för mig med en resa till en storstad här i världen är att gatufota så mycket jag orkar och samtidigt ha kul och må bra. Dessa saker brukar gå hand i hand. Min vistelse i New York i juni utgjorde inget undantag och jag hade en utomordentligt trevlig vecka där. Oavsett vilka rabatter och andra medel man kan försöka att utnyttja för att hålla priset nere för en sån här resa så rör det sig ändock om en ansenlig summa pengar som går åt. Och då vill man ju få ut så mycket som möjligt av trippen. Min erfarenhet säger mig att om jag kan vara ut en hel dag med kameran på en plats där man kan gatufotografera så bör jag hamna på runt 500 tagna gatufoton per dag (ingen serietagning – inte min still och min Leica M-E typ 240 lämpar sig inte för det). I NYC hade jag sju hela dagar för gatufotande. Tog jag då 3 500 bilder? Nix, det bidde bara 2 530. Men jag är nöjd ändå. Målet med 500 har inget egenvärde och jag skulle inte fotografera bara för att nå upp till det. Det vore ju löjligt. 

Men vad berodde då min underprestation på? Jo, att ibland rör man sig i miljöer där man inte ser så mycket som skulle göra sig bra som gatufoton. Och sen älskar jag att använda apostlahästarna istället för att åka tunnelbana. Dessa förflyttningar bidrar ibland till att knäppandet får lugna ned sig. Under min vistelse tillryggalade jag 163 km enligt min Apple Watch vilket motsvarar drygt 230 000 steg. I sammanhanget kan nämnas att jobbet mitt just denna vecka hade en liten hälsokampanj. Vi hade delats in i grupper och den grupp med flest steg vann och fick en summa pengar att ge till välgörande ändamål. Gissa vems grupp som vann? Jag hade innan sagt att det nästan är lite fusk att jag får vara med men det brydde man sig inte om.

Här följer några gatufoton tagna på Manhattan – alla i färg. Det kommer blir minst en blogg till med gatufoton från denna tripp.

Som vanligt är det trevligt att få kommentarer – både kritiska och berömmande. Eller varken eller.

Får man vara så här glad på arbetstid?

Trevligt att se glada människor, inte sant?

En liten referens till New York-fotografen Jeff Mermelstein som gjort en hel bok ("Twirl/Run") med människor som antingen springer eller fipplar med håret.

Är hon överförtjust i ballonger eller ska nån annan få dem?

Gillar här hur hon greppar sin blonda kalufs.

Bara så vi riktigt vet var vi är nånstans! Tufft solljus mitt på dagen gissar jag men innehållet trumfar ljuset alltid. Tycker jag.

Ljudet från lurarna måste väl ändå bli sämre på grund av detta klädesplagg? Hon verkar glad ändå. Vem ska få blommorna?

Diane verkar lite trött och sliten – hoppas att ciggen gör henne lite gladare på kort sikt. Gubbens ölmage i jordgubben gör inte mig glad i alla fall...

Visst är det väl nåt typiskt brittiskt med denne mans utstyrsel? Andas det 60-tal mån tro? Nog kan väl några här på Fotosidan som varit med då bekräfta det?

Jaha, men jag väljer nog att titta på annat innan det blir dags!

Utgör dessa ett par? Gillar hur olika deras uttryck är.

Härligt ljus i en korsning till Femte Avenyn. De glasade fasaderna bidrar till sådant i New York. Vill passa på att tipsa om låten "5:e Avenyn" med de svenska synthgudarna/gubbarna Adolphson & Falk i vilken dessa fasader besjungs. 

En så härligt färggrannt klädd kvinna, va? Svårt att låta bli att knäppa av.

Till sist men inte minst – en av mina absoluta favoriter från resan.

Hälsningar,

Fredrik

Färg har betydelse!

På senare tid har frågan om färg eller svartvitt inom fotografi diskuterats bland bloggarna. Personligen uppskattar jag båda kategorierna. Förmodligen ungefär lika mycket. Men ibland behövs verkligen färg för att göra bilden så stark som möjligt vilket jag vill visa med ett exempel i detta blogginlägg. 

I lördags var det sommarvärme i London med en temperatur på runt 20 grader. Jag hade bestämt mig för att det skulle bli årspremiär för mitt ljussvaga (max f/5,6) Summaron 28 mm. Det blev som jag hade hoppats på en riktigt lyckad gatufotodag med ovanligt många bilder som var värde att göra nåt med hemma vid datorn. Av de ca 560 bilderna jag tog under de ca 8 timmar som jag aktivt fotograferade kunde jag snabbt välja ut runt 25 bilder som jag inte behöver skämmas för. 

En av bilderna hade jag på känn att den skulle kunna bli en potentiell fullträff. Men det är förstås först när man kan se bilden på en skärm som man ser om allt som man hoppades på stämmer. Och det gjorde det. Tycker jag.

Traskandes på vägen tillbaka till West End från Camden Town såg jag en familj på andra sidan gatan som fick min puls att slå snabbare. En mamma bar på två stora plastpåsar med heliumfyllda rosa ballonger. Och inte nog med det – mamman och dottern var uppklädda i lika rosa klänningar. Pappan litet mer återhållsam med vinröd t-shirt. Här måste gatan korsas hann jag tänka innan jag upptäckte att familjen var på väg över till min sida av gatan. Tog en snabb första bild vid övergångsstället där mamman blundar och är lite oskarp. Och jäntan är för nära kanten. Ett misslyckande. Men som ofta sker så får man en andra chans. Familjen skulle norrut och ville få en taxi att stanna. Tog två bilder på dem när de gjorde sitt första försök att få en taxi att plocka upp dem. Av bilderna var den andra bäst – både mamman och pappan ler. Den vita lastbilen syns inte och de vinkande händerna är hyfsat frilagda. Pappan för sin andra hand mot näsan, kanske för att rätta till glasögonen. Jag grämde mig lite för att flickans ansikte var vänt från fotografen men å andra sidan får man se hennes fina hår istället. Och sen gör hon också nåt med handen.

Jag väntade sedan kvar för att jag tänkte att det skulle kunna bli riktigt kul och intressant att se och fotografera familjens försök att ta sig in i en taxi. Väntade i fem minuter men de försökte förgäves att få en taxi att stanna. Taxichaffisar är nog inte så pigga på att fylla fordonet med denna mängd ballonger utöver passagerarna. Jag valde sen att gå vidare för jag kände att jag redan hade fått en riktigt bra bild. Men kanske var jag dum som inte väntade fem minuter till?

Här nedan ser ni de bilder jag har berättat om. Och visst spelar färgen en stor roll här? Tycker ni att jag ska känna mig lite extra nöjd med denna bild? Och har jag lyckats med att utnyttja färgen som en aktiv komponent i bilden?

Bästa hälsningar,

Fredrik

Gatufoto i London på "Good Friday"

Långfredagen heter "Good Friday" i England. Och det blev en rätt "good" fredag sett ur gatufotoperspektiv. Jag tog mig in rätt tidigt till London och följde i stor sett min normala rutt som finns beskriven i ett tidigare blogginlägg. Vädret var överlag soligt och varmt blev det också. Skulle inte förvåna mig om kvicksilvret gick över 20 grader. 

Har sållat lite snabbt bland de 670 bilder jag tog under dagen och här är några bland de bättre. Många av dem togs vid Oxford Circus och merparten är fotade med min lilla 28 mm Summaron f5.6 på en Leica M-E Typ 240. Den tioåriga tekniken levererar fortfarande tycker jag!

Dessa två väninnor bar på en ouppfostrad hund som inte visade ansiktet för fotografen. De ser definitivt in i kameran men jag är tveksam om ansiktsuttrycket på kvinnan till vänster beror på mig – jag har för mig att de log och skrattade redan innan de stötte på undertecknad.

Precis innan jag tog fotot så lade mannen vänskapligt upp sin hand på axeln på sin vän. Det var inte självklart att männen kände varandra dessförinnan.

Varken mamman eller dottern verkar må sig så bra – i alla fall i detta ögonblicket.

Gillar hur denna glassäterska hade vett nog att färgamatcha med bussen! Det tackar man för!

Två kollegor på rast gissar jag. Jag fotade den långhårige förra veckan på samma ställe.

Jag är själv inte nikotinist och jag inser hur onyttigt det är att röka för mycket. Men, jag gillar definitivt att ha rökare med i gatufoton.

Här är en familj som är sammansvetsad med händer. Plus förstås för cigarrökaren. Lite för stökig bakgrund för min smak men ibland får man ha överseende.

Gillar hur denna familj skojar tillsammans och hur pappan och sonen håller i varandra. 

Inte så mycket att säga om denna bild förutom att jag gillar målmedveten i deras ansikten.

Dessa två välklädda herrar är nog kollegor på rast – kan de jobba på nåt fint hotel i närheten mån tro?

Vilken bild fungerar bäst för er, kära läsare av min blogg?

Nu ska det förberedas lammstek. Glad fortsättning på påsken!