Chris Killip och apropå skärpa

I januari detta år så gick jag två gånger på den retrospektiva utställningen med Chris Killips fotografi på Photographers' Gallery i London. Första gången gjorde jag det med Fotosidans medarbetare Mattias Lundblad som samma dag hade intervjuat mig för den artikel som han skulle skriva för Fotosidan Magasin, nummer 2 2023. Vi var båda mycket imponerade och det var förstås extra intressant att se en sådan utställning tillsammans med en likasinnad. Dagen efter, på fredagen, så var jag åter inne i London och den sista timmen på fredagar så är det gratis att titta på Photographers' Gallerys utställningar. Kul att se utställningen på nytt igen men den främsta anledningen till mitt andra besök var att jag ville fota av några bilder för att skapa ett blogginlägg kring den diskussion/debatt som jag vill minnas var igång på Fotosidan med avseende på skärpa i januari. Har nu letat efter den debatten utan att ha hittat den. Minns att Bengan Björkbom var delaktig och även Gunnar Staland. Ingen av deras bloggar kring den perioden verkar dock ha den diskussion i kommentarsfälten som skulle triggat mitt andra besök! Kanske fanns diskussionen i ett forum? Eller har jag helt enkelt drömt upp några väderkvarnar som jag ville fajtas emot? 😉

Jag tror att debatten hade något att göra med huruvida det behöver vara skarpt för att fungera i uppförstorat format. Det jag hade noterat kring ett antal av Killips bilder var att skärpan inte alltid satt där den skulle men att bilderna förstås nått berömmelse trots det och att vi utställningsbesökare uppskattade vad vi såg trots tekniska brister. Bland annat noterade jag att skärpan satt på muren och axeln istället för på det unga skinnhuvudets huvud i puffbilden till denna blogg. Se mer nedan. Kan inte tänka mig att Killip medvetet valde att lägga skärpan på muren/axeln. Trots det valde utställningen att skriva ut denna fina bild stort – 118 cm x 92 cm (om min iPhone mätte korrekt!). Funkade utmärkt på normalt betraktelseavstånd!

Jag själv är nog en sån som vill att mina objektiv ska vara skarpa enligt tillverkarens specifikationer och att skärpan helst skall ligga rätt men som samtidigt inser att sån skärpa ändå är helt sekundär vad beträffar hur bra en bild är. Och det gäller inte bara "humanistisk" fotografi som gatufoto och dokumentärt utan också för landskaps- och naturfoto ( till viss del i alla fall!).

Gunnar Staland skrev om Chris Killip för några veckor sedan i ett blogginlägg och berättade att utställningen som jag och Mattias gick på numera visas uppe i Newcastle. För de som inte kan ta sig dit eller inte kunde besöka den på någon av de andra utställningsorterna så kommer här lite bilder som jag tog under mina besök. Först visas dock bilder av fotot vars skärpa jag diskuterar ovan. Alla fotona tagna med med min iPhone.

Om någon minns diskussionen jag tror mig komma ihåg så länka gärna i en kommentar. Också intresserad av allmänna åsikter i ämnet.

Hälsningar,

Fredrik

Viss oskärpa på huvudet!

På muren och på grabbens axel är det skarpt!

Måttbandsappen i min iPhone var till nytta denna dag vilket denna skärmdump visar!

Bilden på det unga skinnhuvudet är en av Chris Killips mest välkända fotografier och fick illustrera förstasidan på ovanstående publikation.

Två av mina personliga favoriter!

Denna bild gillas av många!

Fint dokumenterat av de människor som livnärde sig på att samla och sälja "sea coal" – kolbitar som sköljts upp från havet.

Mer om "sea coal"-samlarna

I vinterskrud till vänster och efter partiell rivning till höger

Många av Chris Killips mest kända bilder (den till vänster exempelvis) visades förstås – hög nivå överlag!

Bilden till höger är väl hur bra som helst, inte sant?

Triptyk, typ.

Häromdagen var det återigen dags för en heldags gatufoto i London – den första efter hemkomsten från Sverige. Det var tågstrejk så jag valde att åka buss till de västra delarna av London istället för att röra mig i de central delarna. Gick omkring i Chiswick, Hammersmith, Fulham och Putney. För dagen hade jag valt min Leica M Monochrom Typ 246 med en 35 mm Summarit f/2,4 med gult filter samt den lilla 28 mm Summaron f/5,6. 

Knatade total 25 km men särskilt produktiv var jag inte och nådde bara upp till drygt 200 bilder. Men, bland dem fanns en del jag gillade. Exempelvis så skådade jag detta möte väninnor emellan i Fulham. Valde att presentera bilderna som en triptyk och för att visa ett prov på hur man kan "work the scene", dvs ta flera bilder av samma scen – något som jag tog upp i detta bloginlägg tidigare.

Funkar det som en triptyk eller hade det varit bättre att bara välja ut den bästa bilden i serien? Tacksam för feedback. Objektivet för bilderna var 35:an.

Hälsningar,

Fredrik