New York 2024 – bortom Manhattan...

Länge tänkte jag slarvigt och felaktigt att New York i stort sett kunde likställas med Manhattan. Nu vet jag bättre. Till att börja med så är New York ju namnet på den fjärde folkrikaste staten i Förenade Staterna. Storleksmässigt ligger den på 27 plats av USAs 50 stater. Och det är inte staden New York som är huvudstad i staten utan den medaljen går till Albany. På engelska om man menar själva staden New York så lägger man till "City". På svenska blir det rätt och slätt New York – det får framgå ur sammanhanget om det är staten eller staden som menas. 

Manhattan är bara en av fem stadsdelar som staden består av. De övriga är Bronx, Staten Island, Queens och Brooklyn. I Bronx har jag bara varit en gång. Till Staten Island tar jag som tradition alltid gratisfärjan från Manhattans sydspets minst en gång per New York-besök: man får se Frihetsgudinnan på avstånd och Manhattan i sig ser rätt tjusigt ut på avstånd. Och det går faktiskt att gatufota utmärkt ombord på färjan. Men, jag har bara gått av den och sen gått på nästa färja tillbaka så det jag sett av Staten Island är i stort sett bara färjeterminalen. I Brooklyn och Queens har jag varit oräkneliga gånger och jag har även bott på hotell i de stadsdelarna (Flushing i Queens senast).

I förra blogginlägget visade jag färgbilder från Manhattan. Nu blir det både färg och svartvitt från senaste resan men från två av New Yorks andra stadsdelar – Queens och Brooklyn. Och jag visar både gatufoton och annat.

Det är inte gatufotografen som har givit honom hans lätt oroliga uttryck – Flushing, Queens.

Många amerikaner utmärker sig genom att fortfarande att bära munskydd i större utsträckning jämfört med många andra västländer. Det var inte ovanligt att se asiater bära munskydd innan Covid men denna donna hör nog inte till den kategorin –  trots att fotot är taget i Flushing, Queens.

Här tog jag mig friheten att försöka ge fotot några år på nacken genom att använda en preset som heter Autochrome. Tyckte att det passade detta foto. Brooklyn.

Även denna är från Brooklyn. Minns inte om jag lade märke till att snubben i förgrunden kunde vara en gatufotograf när jag tog fotot. Han bär ju diskret på en film-Leica M eller möjligtvis någon tidig digital M – kanske en M9?

I delar av Brooklyn bor det många ortodoxa judar. Jag tror att detta foto togs i Williamsburg.

Brooklyn. Lite nyfiken på deras samtal av vilket jag inte hörde nåt alls.

Jag antar att på Kuba skulle man aldrig låtit en sån här vacker bil slitas på det här sättet. Fin ändå på nåt vis. Brooklyn.

Här hade jag glömt att ställa om slutartiden till minst 1/500 sekund – som jag brukar försöka att fota med för att frysa rörelser. Men 1/30 sekund gav en rörelseoskärpa hos löparen som jag gillar. De mörka molnen i bakgrunden ledde till ett skyfall lite senare. Jag slapp dock springa för att söka skydd.

Jag hann nämligen ta mig till nån byggnad som hade ett rejält överhängande tak som gjorde att jag kunde hålla mig torr. Medan regnet föll så tyckte jag att den här fönsterrutan mot den gula väggen så intressant ut. Brooklyn.

Den här bilden kändes mer lyckad när jag tog den. Nu var den lite svår att behandla så att den nådde den höjd jag trodde den skulle kunna ha. Men, jag visar den ändå.

En lekplats med taggtråd och containrar. Jag fotade genom stängslet.  Brooklyn.

Brooklyn. På väg från Williamsburg mot Brooklynbron.

Avslutar med ett foto från en vy som har fotats flera miljoner gånger. Taggen #dumbo vittnar om 2,7 miljoner foton bara på Instagram. Det vi ser är vyn av Manhattan-bron från området i Brooklyn som kallas för Dumbo. Hit skall alla turister och typ fotografera samma sak. Mitt foto är främst för att illustrera lite av den aktiviteten – inte på ett särskilt bra sätt dock men det var inte min ambition.

Kommentera gärna i vanlig ordning. Beröm eller tuff kritik mottages tacksamt. 

Hälsningar,

Fredrik

Mitt första riktiga blogginlägg – gatufoto i London

Jag har publicerat ett blogginlägg tidigare men det var mer som ett skämt – ett aprilskämt närmare bestämt, för några år sedan. Detta inlägg är mer seriöst. Med tanke på hur mycket det har diskuterats kring bloggar här på Fotosidan de senaste dagarna tänkte jag att jag själv skulle börja blogga. Hur ofta vet jag inte. Vi får se. 

Mitt fotografiska huvudintresse är gatufoto och efter några år som aktiv i Gatufotopoolen föll det sig så att jag fick axla ansvaret som poolvärd sedan några år. Det gör jag tillsammans med den duktige gatufotografen Anders Johansson och vi delar alltså på värdskapet. Det känns verkligen som jag har hittat rätt med gatufoto. Älskar att ta del av den genren samt kanske ännu mer att utöva den. Och jag bryr mig en hel del om gatufoto som konstform vilket gör att jag har en del starka åsikter i ämnet som jag gärna bestämt argumenterar för.

År 1999 flyttade jag till Storbritannien och bor sedan 2001 precis i utkanten av London. Denna världstad är mumma för en gatufotograf och jag känner mig mig lyckligt lottad som hamnade här (innan jag blev gatufoto-tokig!). Jag försöker att åka in till de centrala delarna minst en dag varje helg. Nu senast i lördags. Jag anländer med tåg till Waterloo och upptäckte förra året en liten gata som ligger "bakom" stationen som heter Lower Marsh. Härlig miljö men eftersom jag åker in så tidigt så är där relativt få människor, en ingrediens som jag anser är central i gatufoto. Men, visst finns fotona där ändå trots den tidiga morgonstunden. Följande två till exempel:

Efter att ha traskat omkring 30-45 minuter på Lower Marsh brukar jag ta mig över någon av broarna över Themsen mot West End. Där finns områden som Chinatown, Soho, Oxford Street med flera. Just Oxford Street är en guldgruva för gatufotografen. Man kan antingen stå en stund i korsningen mellan Oxford Street och Tottenham Court Road och fota människor som har stämt träff eller bara ser intressanta ut. Följande två foton är tagna där:

Sen kan man gå längs Oxford Street västerut mot Oxford Circus (där Oxford Street och Regent Street korsar varandra). Denna korsning med sina konkavt rundade hus har blivit en favorit på sistone. Man står helt enkelt och låter folk komma emot en och försöker hitta intressanta människor och små händelser som ska hamna någorlunda välkomponerat på sensorn. Utmaningen är att låta de subjekt man fokuserar på att stå ut tillräckligt mot den folkmassa som nästan alltid finns i bakgrunden. Följande bilder är tagna där:

Det är inte ovanligt att jag fotar intensivt i 8-9 timmar tills att mörkret infaller. Då brukar det ta slut. Att fota gatufoto nattetid är något som jag måste öva på. Jag är nöjd om jag har tagit 500-600 bilder på en dag. Det innebär att jag har sett och försökt att fånga 500-600 händelser/scener som jag trodde hade potential. För det mesta misslyckas jag. Gatufoto är ju väldigt svårt – den kände gatufotografen Alex Webb menar att 99,9% procent av de foton han tar är misslyckanden, så man är ju i gott sällskap! Men, för det mesta kommer jag hem med några foton som är värda att publicera och som funkar. 

Nä, nu får jag se hur det går med att publicera denna blogg med bilder och allt. Avslutar med en bild jag tog i lördags i Covent Garden som verkligen suger!

Ha det gott!

/Fredrik