Kung Kalles kröning – del 2

Dagen efter kung Charles IIIs kröning så fortsatte festligheterna runtomkring i landet. För egen del bar det nu av till närliggande Windsor och Eton – på knappa 20 minuter är jag där med tåget. Som många säkert känner till så är slottet i Windsor en av kungafamiljens bostäder. Exakt hur ofta kungligheterna övernattar/bor här är för mig okänt men det är inte helt sällsynt. Dagen till ära gavs det en större konsert på kvällen vid slottet som en del i det fortsatta firandet. Ca 20 000 personer var tydligen på plats på konserten, som också sågs av upp till 20 miljoner på TV. Själv var jag bara i Windsor och Eton tidigare på dagen, från tidig till sen eftermiddag. Mot slutet av min vistelse så började konsertpubliken att anlända och det var rejält folktätt på gatorna när jag rörde mig hemåt.

I vanlig ordning var jag ute efter att som gatufotograf dokumentera den del av befolkningen som firade kröningen. Som förväntat var det många som tog tillfället i akt att klä upp sig i unionsflaggan på olika sätt. Många hade också valt att ha på sig små (och stora) kungakronor och flera åt glass eller bakelser med kröningsstuk.

För att ta sig från Windsor till Eton spatserar man helt sonika över en liten bro över Themsen eljest för fotgängare. I Eton så var huvudgatan avspärrade till förmån för så kallade "street parties" som var på väg att sätta igång strax efter jag hade anlänt. Just denna typ av "gatufester" anordnades ofta förr i tiden i Storbritannien när något större skulle firas. Man stängde helt enkelt av en väg eller gata i ett bostadsområde och satte upp bord och stolar som områdets invånare satte sig vid för att förtära medhavd dryck och mat. Ett slags knytkalas som jag förstår det. Numera är denna fina tradition mer sällsynt och hemma på min gata har jag aldrig sett det ske under de snart 21 år som jag bott där. Men i Eton (och även i Windsor) ägde sådana här partyn rum och det var trevligt att se. Vid några andra streetpartyn i Windsor så förärades man tydligen besök av prins William med maka Kate. Det missade jag.

Eftersom vädret ej bjöd på regn så föll kameravalet på min Leica M med en 35 mm påmonterad. Följande bilder från dagen är alltså tagna med den kombinationen. Hoppas att ni tycker om vad ni ser och kommentera gärna!

/Fredrik

Gatufoto i London på "Good Friday"

Långfredagen heter "Good Friday" i England. Och det blev en rätt "good" fredag sett ur gatufotoperspektiv. Jag tog mig in rätt tidigt till London och följde i stor sett min normala rutt som finns beskriven i ett tidigare blogginlägg. Vädret var överlag soligt och varmt blev det också. Skulle inte förvåna mig om kvicksilvret gick över 20 grader. 

Har sållat lite snabbt bland de 670 bilder jag tog under dagen och här är några bland de bättre. Många av dem togs vid Oxford Circus och merparten är fotade med min lilla 28 mm Summaron f5.6 på en Leica M-E Typ 240. Den tioåriga tekniken levererar fortfarande tycker jag!

Dessa två väninnor bar på en ouppfostrad hund som inte visade ansiktet för fotografen. De ser definitivt in i kameran men jag är tveksam om ansiktsuttrycket på kvinnan till vänster beror på mig – jag har för mig att de log och skrattade redan innan de stötte på undertecknad.

Precis innan jag tog fotot så lade mannen vänskapligt upp sin hand på axeln på sin vän. Det var inte självklart att männen kände varandra dessförinnan.

Varken mamman eller dottern verkar må sig så bra – i alla fall i detta ögonblicket.

Gillar hur denna glassäterska hade vett nog att färgamatcha med bussen! Det tackar man för!

Två kollegor på rast gissar jag. Jag fotade den långhårige förra veckan på samma ställe.

Jag är själv inte nikotinist och jag inser hur onyttigt det är att röka för mycket. Men, jag gillar definitivt att ha rökare med i gatufoton.

Här är en familj som är sammansvetsad med händer. Plus förstås för cigarrökaren. Lite för stökig bakgrund för min smak men ibland får man ha överseende.

Gillar hur denna familj skojar tillsammans och hur pappan och sonen håller i varandra. 

Inte så mycket att säga om denna bild förutom att jag gillar målmedveten i deras ansikten.

Dessa två välklädda herrar är nog kollegor på rast – kan de jobba på nåt fint hotel i närheten mån tro?

Vilken bild fungerar bäst för er, kära läsare av min blogg?

Nu ska det förberedas lammstek. Glad fortsättning på påsken!

Mitt första riktiga blogginlägg – gatufoto i London

Jag har publicerat ett blogginlägg tidigare men det var mer som ett skämt – ett aprilskämt närmare bestämt, för några år sedan. Detta inlägg är mer seriöst. Med tanke på hur mycket det har diskuterats kring bloggar här på Fotosidan de senaste dagarna tänkte jag att jag själv skulle börja blogga. Hur ofta vet jag inte. Vi får se. 

Mitt fotografiska huvudintresse är gatufoto och efter några år som aktiv i Gatufotopoolen föll det sig så att jag fick axla ansvaret som poolvärd sedan några år. Det gör jag tillsammans med den duktige gatufotografen Anders Johansson och vi delar alltså på värdskapet. Det känns verkligen som jag har hittat rätt med gatufoto. Älskar att ta del av den genren samt kanske ännu mer att utöva den. Och jag bryr mig en hel del om gatufoto som konstform vilket gör att jag har en del starka åsikter i ämnet som jag gärna bestämt argumenterar för.

År 1999 flyttade jag till Storbritannien och bor sedan 2001 precis i utkanten av London. Denna världstad är mumma för en gatufotograf och jag känner mig mig lyckligt lottad som hamnade här (innan jag blev gatufoto-tokig!). Jag försöker att åka in till de centrala delarna minst en dag varje helg. Nu senast i lördags. Jag anländer med tåg till Waterloo och upptäckte förra året en liten gata som ligger "bakom" stationen som heter Lower Marsh. Härlig miljö men eftersom jag åker in så tidigt så är där relativt få människor, en ingrediens som jag anser är central i gatufoto. Men, visst finns fotona där ändå trots den tidiga morgonstunden. Följande två till exempel:

Efter att ha traskat omkring 30-45 minuter på Lower Marsh brukar jag ta mig över någon av broarna över Themsen mot West End. Där finns områden som Chinatown, Soho, Oxford Street med flera. Just Oxford Street är en guldgruva för gatufotografen. Man kan antingen stå en stund i korsningen mellan Oxford Street och Tottenham Court Road och fota människor som har stämt träff eller bara ser intressanta ut. Följande två foton är tagna där:

Sen kan man gå längs Oxford Street västerut mot Oxford Circus (där Oxford Street och Regent Street korsar varandra). Denna korsning med sina konkavt rundade hus har blivit en favorit på sistone. Man står helt enkelt och låter folk komma emot en och försöker hitta intressanta människor och små händelser som ska hamna någorlunda välkomponerat på sensorn. Utmaningen är att låta de subjekt man fokuserar på att stå ut tillräckligt mot den folkmassa som nästan alltid finns i bakgrunden. Följande bilder är tagna där:

Det är inte ovanligt att jag fotar intensivt i 8-9 timmar tills att mörkret infaller. Då brukar det ta slut. Att fota gatufoto nattetid är något som jag måste öva på. Jag är nöjd om jag har tagit 500-600 bilder på en dag. Det innebär att jag har sett och försökt att fånga 500-600 händelser/scener som jag trodde hade potential. För det mesta misslyckas jag. Gatufoto är ju väldigt svårt – den kände gatufotografen Alex Webb menar att 99,9% procent av de foton han tar är misslyckanden, så man är ju i gott sällskap! Men, för det mesta kommer jag hem med några foton som är värda att publicera och som funkar. 

Nä, nu får jag se hur det går med att publicera denna blogg med bilder och allt. Avslutar med en bild jag tog i lördags i Covent Garden som verkligen suger!

Ha det gott!

/Fredrik