The Boat Race 2025 – del 2...

Här kommer resten av bilderna jag vill visa upp från rodden i söndags. Nu hade tävlingarna börjat och det blev allt trängre bland publiken som gärna ville se de tävlande roddarlagen. Det gjorde att man som gatufotograf märktes litet mindre när uppmärksamheten var riktad åt floden.

Prognosen om regn på eftermiddagen såg ut att förverkligas med en tilltagande molnighet som ni kan se i bilderna. Till slut blev molnen riktigt mörka och maffiga. På så sätt gav de en för mig intressant kontrast där publiken ibland var upplyst av solen framför den mörka himlen. 

Återigen publiceras bilderna i någorlunda kronologisk ordning. Sista bilden bjuder på en måhända litet intressant berättelse för gatufotografer och för de som fotograferar med film. 

Tänk att få vara så där lång och kunna se vad som händer bortom folkhavet!

Bakgrunden på gränsen till för stökig men de fyra tydliga huvudpersonerna tycker jag kompenserar oordningen. Vad tycker ni? Och vad sysslar snubben i vita t-shirten med egentligen?

Den här bilden är nog den jag är mest nöjd med för dagen. Snubben utgör hela han en triangel och jag gillar verkligen hans händer som omfamnar maltdryckerna. Trots folkmängden har jag här lyckats med att hålla i sär de flesta av viktigaste ansiktena så att de inte skyms. Jag gillar hur de är placerade i bilden också. Dessutom så tittar ingen in i kameran (möjligtvis mannen till vänster med solglasögonen men det vet man inte), inte ens tjejen i mitten även om det är nära. Till och med den runda skylten utgör ett slags fristående huvudform.

Denna är en enkel bild – i det närmaste ett oposerat gatufotoporträtt. Inget intressant händer men den kan ändå vara värd att visa eller?

Den här bilden gillar jag men att jag lyckads nagga armen bak på ryggen grämer mig. Cirkelformen känns inte helt perfekt.

Här reagerade jag snabbt och för att få med glassen med Pimm's i tillät jag mig att luta kameran i porträttläge. Funkar sneda bilder för Garry Winogrand så får de väl funka för mig, va? Ser nu hur hennes högerhand bucklar plastmuggen för att kunna bära dem på det här sättet – hoppas att dryckerna fann sina ägare utan spill!

Här lät jag fokus ligga på kramen och jag visste att hon till höger skulle bli lite oskarp, även vid f/8. Tycker att det funkar. 

Det som fångade mitt intresse här och ledde till att jag snabbt tog bilden var hur den ena unga damen ledde sin väninna genom folkmängden. Inget annat om nu nån skulle få för sig det!

Jag tog arton bilder av det här sällskapet och just den här bilden var nummer 12. Först var det en annan tjej som satt sin pojkväns axlar – man kan se henne bakom tyvärr. Det dög väl inte så denna unga kvinna ville också hoppa upp för bättre utsikt. Pojkvännen sneglar vid det här laget på mannen med kameran som alltså har fotat en del innan. 

Jag tror att det här var en fransk familj som verkade följa rodden med intresse – kanske hade de en familjemedlem i nåt av lagen? 

När jag ser en uppburen hund så vill jag alltid fota ekipaget! Alltsom oftast väljer hunden att sabba allt genom att vända sig bort men denna vovve skötte sig. 

I förra inlägget berörde jag problemet med lyktstolpar och annat som "växer" ur personers huvuden och att jag vid gatufoto inte stör mig på det så mycket. Här har jag dock svårt att bortse från det som ser ut att hänga hur näsborrarna på mannen till höger. Vad tycker ni?

Gillar hur de tillsammans bildar litet av en båge och hur blickarna går.

Slutbilden med en liten knorr! Här var jag rätt trött (hade tagit över 600 bilder vid det här laget!) men vem kan motstå en rökare? Notera mannen uppe till vänster som litet frågande betraktar fotografen. Några meter efter att bilden tagits hade han hunnit ifatt mig och jag tänkte att nu får jag skäll och blir ifrågasatt. Men icke! Det visade sig att Alex, som han hette, bara var intresserad av varför jag använde ett gult filter på min kamera. Själv så hade han en filmkamera (en svart mätsökarkamera från Contax tror jag) på magen och hade tidigare på dagen avverkat en rulle Ilford FP4. Nu satt det färgfilm i kameran – vilken det rörde sig om uppfattade jag inte. Man hade kanske förmodat att han som delvis svartvit filmfotograf torde känna till poängen med filter? Hursomhelst, slutet gott, allting gott.

Om jag lever och har hälsan lär jag försöka fota nästa års rodd också för den utgör ett ypperligt fototillfälle för gatufotografen. 

Kommentera gärna om text och bilder. Alltid intressant att höra vad en publik tycker vare sig det är positivt eller negativt.

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

The Boat Race 2025 – del 1...

Här kommer så inlägget om mitt gatufotograferande längs Themsen av 2025 års version av rodden mellan de två rivaliserande gamla universiteten, Oxford och Cambridge. Tillställningar som denna är mumma för gatufotografer, erfarna som oerfarna. De sistnämnda drar med fördel nytta av att folk inte bryr sig märkbart om någon fotograferar och råkar rikta kameran mot dem. De mer erfarna av oss gläds åt allt som glada människor i grupp tar för sig.

Förra året så gick jag en bra bit längs Themsen fram till startplatsen vid Fulham-bron. Detta år valde jag att bara röra mig mer begränsat mellan Hammersmith-bron och circa 600 meter västerut längs floden. Det berodde delvis på att jag försöker gå in ett par läderskor som fortfarande klämmer lite grand. Men, också för att det finns alldeles tillräckligt med folk och liv att försöka fånga längs den nämnda sträckan.

Och hur gick det då? Jo, rätt bra faktiskt om jag får säga det själv. Mer än nöjd med skörden varför jag i skrivande stund inser att det nog är bäst att jag visar upp de publiceringsvärda bilderna i två omgångar. 

Alla bilderna är tagna med en Leica M Monochrom Typ 246 med en Elmarit 28 mm f/2,8 ASPH ver 2. Bilderna i gårdagens blogginlägg togs med en Summarit 35 mm f/2,4 men eftersom jag förstod att det skulle bli trångt nära floden så hade jag nu "bytt om" till 28 mm. Rätt beslut! För övrigt satt det gula filter på objektiven för lite ökad konstrast i vissa scener.

Utan möjlighet att utnyttja färger så fokuserade jag på att fånga uttryck, gester och små mänskliga händelser. Ju närmare startsignalerna (kl. 13.21 för damernas, 14.21 för herrarnas) desto trängre blev det som ni kommer att få se. En av utmaningarna när man befinner sig nära i en ström av personer är att försöka hitta en komposition som är fungerar och där de många människornas ansikten är synliga så långt som möjligt. Det rör sig ofta om små marginaler men med erfarenhet och flyt så går det ibland att få bilden att bli som man tänkte sig den på ett ungefär. 

Bilderna är presenterade i kronologisk ordning. Som alltid välkomnas raka och ärliga kommenterar om text och bilder – positiva som negativa.

Hammersmith Bridge i bakgrunden – den är för närvarande avstängd för motortrafik eftersom den är i behov av reperationer och förstärkning. Debatt pågår om vad man ska göra – reparationskostnaderna kommer att bli höga.

Sekunden senare satt hon inte lika intressant – det gäller att inte tveka i gatufoto. Notera mannens väska – förmodligen har han verkligen varit på Strand Books i New York – känd för sitt fina utbud av fotoböcker!

Morrisdansarna var på plats i år igen – är detta årets höjdpunkt för dem?

Inte ens ett 28 mm-objektiv kunde fånga deras hopp i sin helhet i landskapsformat där jag stod – då fick man vrida på kameran!

Denna söta lilla flicka poserade glatt för mig när hon såg min kamera – då kan man inte låta bli att knäppa av. Vi ser att hon heter Roseanna och håller på Oxford som enligt henne är det bästa laget någonsin. Senare på eftermiddagen fick vi reda på att så inte var fallet tyvärr.

En sån här tillställning utan Pimm's är förmodligen helt olaglig. Vinsten från försäljningen går, får man hoppas, till roddklubben som satt upp en tillfällig bordsbar framför sin lokal. Glada frivilliga hjälper till med serveringen. Gör det nåt att det "växer" en lyktstolpe ur huvudet på han som betalar? Jag bryr mig rätt lite om sånt i gatufoto men undviker det gärna när det är möjligt.

Det går att släcka törsten med vanligt vatten också.

Här är ordningen återställd – man ser i glaset de fruktbitar som följer med ett glas Pimm's.

Jag gillar kramar och han verkar gilla henne

Där uppe har man en fin utsikt mot Hammersmith-bron när ekipagen kommer därifrån

Här var det hennes lek med håret som fick mig att knäppa av

Lämpligt nog finns det mat att tillgå också utöver drycker – hamburgare med pommes frites eller fish and chips?

Jag planerar att lägga upp resten av bilderna i ett blogginlägg imorgon.

Med vänlig hälsning,

Fredrik

All That Life Can Afford...

Matt Stuart och Tom Booth Woodger

Häromdagen så besökte jag efter jobbet Photobook Cafe i Shoreditch i östra London. Anledningen var att den kände gatufotografen Matt Stuart hade valt detta ställe för lanseringen av den tredje utgåvan av boken All That Life Can Afford som bara innehåller London-fotografier. Bokens titeln är tagen från en utsaga av den engelske författaren Samuel Johnson, som förklarade år 1777 för sin skotske vän James Boswell att om man är trött på London så är man trött på livet (jag är böjd att hålla med!): 

"Why, Sir, you find no man, at all intellectual, who is willing to leave London. No, Sir, when a man is tired of London, he is tired of life; for there is in London all that life can afford."

Den första utgåvan gav Matt ut själv 2016, innehållandes drygt 80 bilder. Den är i stående format och flera av de liggande bilderna blir därmed brutna på mitten av bokens rygg, något som jag finner rätt irriterande. Men jag var ändå glad och nöjd med mitt inköp för boken var Matts första och vem vill inte äga en bok med gatufoton av en av starkast lysande stjärnorna på gatufotohimlen? Köpte faktiskt också en specialversion som innehöll en print. 

Den andra utgåvan kom 2020 och var helt omdesignad – nu var formatet nästan kvadratiskt. Ordningen på bilderna var också annorlunda och dessutom hade antalet krympt något. Jag köpte inte denna utgåva. Skillnaden var helt enkelt inte tillräckligt stor. 

Den tredje utgåvan tänkte jag också undvika att köpa. Men när jag såg den och fick höra om förändringarna så slog jag till. Ytterligare en helt ny design, denna gången liggande format. Det gör ju att liggande bilder kan visas stort i sin fulla prakt, obrutna av en bokrygg. De få stående bilderna kunde förstås inte åtnjuta samma fördel men boken var tillräckligt stor för att göra även dem rättvisa. Denna utgåva designades och gavs ut av Tom Booth Woodger på förlaget Bluecoat Press, som bland annat givit ut fotoböcker med Tish Murtha och John Bulmer, varav ett flertal står i min bokhylla.

Det var Tom själv som "sålde in" boken till mig då han berättade att trycket är mycket bättre än tidigare. Det lät ju bra. När Matt och Tom berättade om tillkomsten av boken, på nedre planet, som just nu innehåller en liten utställning med bilder från boken, så lärde sig åskådarna följande:

• Bilderna är nu ordnade efter väderleken när bilden togs
• Fotografierna togs under en tolvårig period mellan 2002 och 2015
• Antalet bilder i den nya boken är 51 till antalet – en mer än Matts ålder och han nämnde att nån fotograf hade sagt att man bör inte ge ut en bok med fler bilder än ens ålder. Han var lite irriterad över att det inte bara blev 50.
• Matt skulle inte kunna ha tagit dessa bilder idag. Han menade att intåget av smarta mobiler gör att folk beter sig annorlunda: de ser inte på varandra lika mycket. Sen så är han inte lika snabb längre på gatan och skulle helt enkelt inte ha uppmärksammat bildtillfällena tillräckligt snabbt.
• En stor anledning till att boken har givits ut i nya utgåvor var att de tidigare sålde slut och såldes sedan i andra hand och av boklådor för flera hundra pund. Det kändes inte så bra tyckte Matt som menar att man ska slippa punga ut med så stora pengar bara för en fotobok.
• Som svar på en fråga från publiken som löd "Vilka råd skulle du ge till färsk gatufotograf i London idag" sade Matt att han tycker att man kan begränsa sig geografiskt, att man hittar sina rutter i staden. Och ett allmänt tips som han en gång fick från den berömde Magnum-fotografen Marc Riboud var att, om möjlighet finns, att man fotograferar en händelse från olika vinklar, att man liksom går runt scenen – jag tolkar det som "work the scene" som jag bloggat om här och här.

Behövde förstås hemkommen jämföra utgåvorna och om sanningen ska fram så är skillnaden i tryck ej så påtaglig och det är svårt att avgöra om den nya versionen är så mycket bättre faktiskt i det avseendet. Jag jämförde i och för sig bara några bilder i skenet av min skrivbordslampa – det kanske ser annorlunda ut i annat ljus. Något som jag gillar med den första utgåvan är att den innehåller många fler bilder (drygt 80 vs 51). Visst, ibland råder "less is more" men här uppskattar jag faktiskt mängden.

Första utgåvan till vänster och den senaste till höger

Denna bild är en av Matts egna favoriter. Jag föredrar färgen på himlen i den första utgåvan.

Ingen större skillnad annat än det röda. Det svarta i nya upplagan har mer lyster och det kanske anses vara bra?

Bland publiken och besökarna träffade för övrigt jag en massa gatufotografer som jag under åren blivit bekanta med och det är ofta trevligt att språka med dem. 

Denna bok blev nummer 993 i min fotoboksamling. På nåt sätt känns det som att jag borde sansa mig när jag nåt 1000. Men redan idag så fick jag Gustavo Minas nya bok, Liquid Cities, levererad. Och Ernst Haas bok, Abstract, är redan beställd och ska dyka upp nästa vecka. Det blir nog svårt att hålla sig till 1000 när man är biten av samlarsjukan! Kanske kommer jag blogga nån gång om min kärlek för fotoböcker.

Här följer några bilder från evenemanget.

Utställningen i sin helhet. Visst har denna lite vibbar av Hyères, France (1932) av Henri Cartier-Bresson? 😃

Matts favvobild och här kan man nog se hur väderleken påverkat ordningen även på utställningen

Duvbilden är en välkänt foto ur Matts repertoar

Med vänliga hälsningar,

Fredrik

Båtrejset – Oxford mot Cambridge

Detta år sammanföll påsken med "The Boat Race" – den årliga kampen mellan universitetsstädernas roddlag. De utkämpar striden på Themsen med start vid Putney-bron. Jag har tidigare gatufotat detta evenemang men det var ett tag sen sist på grund av Covid och några utlandsresor som krockat med rodden. I år var det därför extra spännande att fota där igen och dessutom utlovades vackert väder. Vad kan gå fel? Inte mycket. För Oxford gick det dock fel – de ligger under med 81 segrar mot Cambridges 87 – och årets race slutade med ännu en förlust.

Som gatufotograf är jag mer intresserad av publiken än själva rodden och ni som väntar er bilder i detta blogginlägg av de tävlande blir besvikna. Åskådarna tar rodden som en ursäkt för att umgås och dricka allehanda alkoholiska drycker – för många var det nog årspremiär för det engelska bålet som går vid namnet Pimm's, efter huvudingrediensen.

Här kommer lite bilder från dagen i en någorlunda kronlogisk ordning. Jag började i Chiswick och Hammersmith men tog mig innan start längs Themsen till Putney-bron som jag också gick över. Man kunde gå hela vägen längs Themsen, vilket jag inte trodde var möjligt eftersom världens bästa och finaste fotbollsstadium, Fulhams Craven Cottage, ligger i vägen. De hade dock den goda smaken att öppna upp den nya lyxiga läktarsektionens nedre plan för försäljning av mat och dryck, och därmed kunde man fortsatt traska längs floden. Man kunde också spana in gräsplanen genom glasdörrar om man ville.

Utrustning för dagen var min Leica M-E Typ 240 med 28 mm Elmarit ASPH och 35 mm Summicron ASPH.

Detta par hade hittat en bra plats för att heja på sitt lag eller helt enkelt bara njuta av vårsolen

I England finns en tradition av så kallad Morris-dans. Vuxna män dansar på ett rätt fånigt sätt och viftar med näsdukar samt slår träpåkar mot varandra.

Jag ska erkänna att jag för några år sedan närde tanken på att kolla upp om Morris-dans kunde vara nåt för en anglofil som jag. När jag var nykter insåg jag förstås att det inte hade varit nån bra idé. Inte ens engelsmännen själva verkar tycka om dansen och ser den mest som något rätt fånigt och löjeväckande. 

"Pimm's o'clock" – en välkänd reklamslogan för drycken. Roddföreningen som krängde pints med Pimm's drog nog in välbehövda stålar en dag som denna. Dryckerna på bordet torde vara värda runt 7 000 kr skulle jag uppskatta. 

Supportbåtar fotade från Putney-bron

Alla i publiken hade inte blicken vänd mot floden kan man gissa

Lilljäntan kunde se starten bättre än jag kunde göra från pappas axlar

Glädje i vårsolen med pints i handen

Det är inte bara i Sverige som man dyrkar vårsolen

Om vad dessa språkade hade jag inte aning

Korv med bröd smakade nog bra

Rivalerna i vad man kan gissa i största utsträckning är festbåtar 

Denne man hade valt en plats en bit ifrån floden och alla människor – han verkade ändå kunna ha uppsikt över floden om det behövdes

Sammantaget var det en härlig dag att vara ute och fotografera. Det lär inte vara sista gången som evenemanget kommer att avfotas av mig.

Hälsningar,

Fredrik

"Work the scene" – igen!

Det var ett tag sen jag bloggade nu. Har en del planer på vad jag hoppas kommer att bli intressanta blogginlägg men idag så får det bli en snabbis, skriven efter en heldags gatufotande i den brittiska huvudstaden. Jag tänkte ge ett exempel på hur det återigen lönar sig att inte bara nöja sig med en bild utan att försöka ta flera om det går – på engelska är uttrycket "work the scene". Tidigare skrev jag om det här. 

Händelsen utspelade sig i östra Londons Broadway Market, där varje lördag och söndag en massa stånd erbjuder smaskig gatumat (uttrycket "street food" kanske funkar bättre för en svensk publik?) av stor variation. Jag som gatufotograf älskar att fota folket som rör sig här. 

Jag lade märke till hur två unga kvinnor verkade påbörja nåt vad jag bara trodde skulle bli en kram som när två väninnor skiljs åt efter att ha spenderat en massa tid tillsammans under en söndag. Precis som jag hoppades på började de omfamna varandra enligt bilderna nedan men jag förväntade mig inte slutbilden i form av en intensiv kyss. De var nog mer än vänninor. Alltid trevligt att se publika yttranden av kärlek tycker jag!

Jag gillar handen på midjan här men inte att det ena ansiktet skyms. Ingen bild som jag skulle publicera annat än för pedagogiska ändamål som här.

Det gäller att hålla tungan i rätt mun – någon förbereder sig...

Där satt den! Även för fotografen!

Alltid kul med kommentarer så låt dem komma!

Med vänliga hälsingar,

Fredrik

PS. För de som tycker att det är kul med kamerautrustning så kan jag nämna att bilderna togs med en Leica ME 240 med en 28 mm Elmarit f/2.8. Bilderna gick genom Lightroom och RNIs preset, Fujifilm Sensia 200.