Mer Erwitt – Merwitt?

Det är lätt att känna sig bortskämd i London vad gäller utbudet av allt som har med fotografi att göra. Ett paradis för gatufotografen förstås vad gäller möjligheten att utöva sin hobby. Dessutom finns nästan jämt ett stort utbud av intressanta utställningar. I helgen som gick blev jag positivt överraskad av att konstatera att Leica-butiken med tillhörande galleri ställde ut en massa fint av Elliott Erwitt. Det var inte länge sedan han gick bort – i slutet av november förra året. Strax innan hade jag möjligheten att besöka ett tillfällig utställning och om det skrev jag i ett blogginlägg. 

Leicas utställning var utmärkt och kändes lite mer speciell än den jag hänvisar till ovan – trots att det rör sig om färre bilder. Kanske för att fotografen inte finns med oss längre? Nedan några bilder som visar hur det ser ut.

Jag vill också passa på att notera att herr Erwitt hade en rätt okomplicerad syn på fotografi. Tycker att det är skönt att känna till när man läser om hur teoretiskt och komplicerat vissa hävdar att det behöver vara, som i det här blogginlägget från igår. Nedan följer några sköna citat från Erwitt som jag fritt översatte till svenska med hjälp av ChatGPT.

"Att ta bilder är en mycket enkel handling. Det finns ingen stor hemlighet i fotografi...skolor är bara skräp. Du behöver bara öva och tillämpa det du har lärt dig."

"Bra fotografi handlar inte om zonsystem eller någon annat nonsens från Ansel Adams. Det handlar bara om att se. Antingen ser du eller så ser du inte. Resten är akademiskt. Fotografi är helt enkelt en funktion av att lägga märke till saker. Inget mer."

"Du studerar inte fotografi, du bara gör det."

"Fotografi är ganska enkelt. Du reagerar bara på det du ser och tar många, många bilder."

Bilderna nedan är alla tagna med min iPhone 13 Mini och helt obehandlade.

Just den här lustiga hundbilden har jag en så kallad Magnum Square Print av som jag köpt för runt £100 – den annonseras nu för mellan $500-$1,000 på eBay. Min är inte till försäljning utan ska snart upp på väggen, fint inramad som sig bör. 

Elliott älskade att fotografera hundar – ett citat kring det: "Jag gillar hundar... De är sympatiska. De är trevliga. De begär inte utskrifter."

Vad tyckte ni läsare om Erwitt? Och tycker ni att hans citat är galna? Kommentera gärna. 

Mvh

Fredrik

Helgens gatufoto: uppburna hundar och tillträdande landshövding

I helgen blev det gatufotande i London både lördag och söndag. Mulet och lite trist väder (inget regn dock!) men ändå skönt att komma ut. Och nyttigt – jag traskade totalt ca fyra mil om min Apple-klocka går att lita på. Själva fotandet gick okej men inget att skriva hem om (hmm... vilket jag ju faktiskt gör här med tanke på att de flesta av läsarna lär befinna sig i mitt forna hemland!).

Rörde mig som vanligt på Oxford Street, i Soho och i Chinatown men på söndagen (för tredje söndagen i rad) så tog jag mig österut till Brick Lane, Columbia Road, och Broadway Market. Brick Lane erbjuder varje söndag en massa street food och det kryllar av intressanta människor. En del av dem bär på växter som de köpt på Columbia Roads blomstermarknad som ligger i närheten. Tio minuters promenad nordväst från Columbia Road ligger sen Broadway Market som på söndagar också ståtar med en mängd gatukrubb.

Här följer en del av helgens fotoskörd.

Oxford Circus. Undrar vart dessa två är på väg uppklädda på detta vis? Fick springa efter dem för att sedan vända och ta denna bild.

Oxford Street

Oxford Circus. Glada tjejer fotar jag gärna!

Oxford Street. Folk som äter är också kul att försöka fånga. Lite synd att han precis tittade in i kameran.

Oxford Street. Stockholms tillträdande landshövding firade med ett besök i en bättre stad i ett bättre land. Hon och dottern(?) verkade dock ha vissa problem med att få upp en vattenflaska. Londonbor har inga problem eftersom de är smartare än Stockholmare såklart. Eller så var flaskan alldeles för vänstervriden.

Seven Dials. Trött hund som behöver bäras.

Brick Lane. Med en sån liten kropp och små ben kanske man inte klarar av att gå så långa sträckor?

Brick Lane. Ännu ett exempel.

Brick Lane. Undrar hur deras garderob ser ut hemmavid?

Broadway Market, där god mat och dryck finns i överflöd.

Hoppas att ni alla får en fin vecka!

/Fredrik

Måndagens skörd av gatufoton!

Påskledigheten ger även oss här i England ledighet fyra dagar på raken. Planen var att åka in till London åtminstone två dagar av dessa och så blev det. Vädret var mestadels soligt och emellanåt rätt varmt. På annandag påsk körde jag svartvitt med min Leica M Monochrom i kombination med Elmarit 28 mm f/2,8 och Summarit 35 mm f/2,4. På bägge objektiven hade jag ett gult filter för att skapa lite mer stuns och kontrast i vissa situationer, särskilt när himlar finns med.

Att fota med en svartvitt kamera tvingar en att tänka lite annorlunda – om man vill. Jag märker att jag för det mesta tuffar på som vanligt i mitt gatufotande men det jag inte gör i samma utsträckning är att reagera på och fånga färgkombinationer på ett sätt som färgfoto medger. En annan positiv sak är att med svartvita bilder så behöver man inte ödsla tid på att bestämma sig för om det ska vara färg eller svartvitt. Kan kännas rätt skönt faktiskt.

Här kommer ett gäng av de bättre bilderna från dagen. De två första är inte utpräglade gatufoton (kanske mer fågelfoton?) som jag ser det men vittnar om hur jag ofta värmer upp med en annan typ av fotografi innan jag kommer dit där antalet människor når en viss kritisk nivå så att gatufoto kan utövas i eftersökt utsträckning.

Slarvade lite med var jag satt fokus i denna bild av duvor – bägge kunde nog ha varit i fokus. Men, tycker att bilden fungerar ändå.

Jag gillar den här vyn precis utanför Waterloo Station – jag fotar den då och då. Här hade jag tur med ett gäng duvor som gav bilden lite extra.

Här hade jag kommit till Londons Chinatown. Tidig morgon så än så länge folktomt. Senare blir här packat med bland annat turister.

Leverans av matvaror till en kinesisk restaurang – mannen till höger verkar dessutom leverera frukost till sig själv och sina kollegor.

Har ingen aning om vad dessa män diskuterade men jag gillade gestikulerandet samt händerna i fickorna.

Denna unga kvinna verkade syssla med nåt seriöst – plugg eller jobbansökan?

Hälsosammare än en cigg men gör sig inte lika bra i gatufoton eller?

Lite stökig bakgrund men när ett ansikte tillåts ta upp så här stor yta kan man lättare stå ut med stöket kan jag tycka. 

Mannen höll på att ordna till sitt bord och kunde inte aktivt sälja in sitt budskap – tveksamt om det hade gjort nån skillnad för den här kvinnan?

I Chinatown igen och nu är det mer folk.

Ännu ett foto från Chinatown – hon poserade inte för mig även det ser så ut.

Missade kyssen men den här kanske blev bättre trots allt?

Man undrar ju vad hon tänker på och hoppas att hon är mer uttråkad än sorgsen.

På väg över Themsen tillbaka till Waterloo Station där tåget hem väntar.

Kommentera gärna om vilka bilder ni tycker bäst om (och vilka som är sämst kanske?).

Ha det gott!

Leica gav mig en workshop!

Redan innan jag började att fota med Leica-kameror hände det att jag besökte Leica-butiken som låg på 34 Bruton Place i Mayfair. Där fanns utställningar, gott kaffe och man kunde sukta efter de vackra fotoprodukterna som kändes onödigt dyra och ej så praktiska. Det var förstås oundvikligt att inte vara intresserad av detta varumärke som använts av många av favoritfotograferna genom åren. Första besöket var nog i samband med workshop som jag deltog i med Alex Webb och hustrun Rebecca Norris-Webb som lärare. Detta var 2016.

Tre år senare flyttade butiken till Duke Street, fortfarande i Mayfair men nu närmre shoppinggatan Oxford Street. I samband med firandet av flytten så var Leica generösa och erbjöd gratis workshops med hyfsat kända fotografer. Jag var snabb och signade upp mig för hela tre stycken. Men, det fanns en diffust beskriven begränsning så att man bara fick gå en workshop per person. Rättvist. Det var bara den första workshopen jag anmälde mig till som jag fick gå på  – "Street Portraiture" med Peter Zelewski. Jag var mycket nöjd med att det var just den workshopen som jag fick gå på.

Peter Zelewski är amerikan från Detroit men har levt i England sedan 1980-talet – jag rekommenderar att kolla upp hans hemsida. Peters specialitet är vad man på svenska skulle kalla för gatuporträtt. Han ger sig ut på stan med en digital Leica M med ett 50 mm f/1,4-objektiv och frågar folk om han får ta deras porträtt. Med sig har han en cirkulär reflektor som han ber subjekten att hålla framför sig för att skapa ett bättre ljus – blixt är helt onödigt! Det var precis den här tekniken som vi fick lära oss under workshopen. Han tog oss också till de gator och gränder han själv ofta fotade i. Peter var en riktigt duktig lärare. Han har hållit på med denna typ av fotografering länge och kammat hem ett flertal priser och utmärkelser. Dessutom har han publicerat två böcker. Här en 50-sekunders video från Vimeo som skildrar workshopen jag var med på: https://vimeo.com/320719154

Mästaren själv – Peter Zelewski. Lånad från hans hemsida.

Efter några timmar i ett klassrum i Leica-butikens källare så gav vi oss ut för att praktisera det vi lärt oss. Som gatufotograf vill jag inte komma i språk med mina subjekt. Vill inte tappa eventuellt flow man har eller slösa tid på att föra en diskussion. Vill nån prata med mig så gör jag det givetvis men för det mesta sker det inte. När man fotar som Peter så måste man börja prata med folk för att sälja in idén att man ska ta några porträtt på dem. Och sen behöver man instruera dem. Det gick faktiskt över förväntan. Det blev en hel del bra porträtt i Peters stil. Jag antar att London har mer en sin beskärda del av människor som klär sig lite speciellt och gärna vill visa upp sig. Detta faktum spelar gatuporträttören i händerna.

Utrustning som man ombads ta med sig till workshopen var en digitalkamera med ett 50 mm-objektiv (eller motsvarande på annat än småbild). Jag tog min Pentax K-1 med en 43 mm Ltd f/1.9-objektiv. Den uppsättning dög alldeles utmärkt.

Här följer några bilder från workshopen.

Denne sköne lirare jobbade på restaurangen bredvid och tog här en rökpaus.

Denne man var namn jag ej minns såg till att Londons gator blev rena. 

En italienare vid namn Yari. Han gillade rött. Och vitt. Och svart.

Kommer inte alls ihåg namnet på denna kvinna. Hon gillade i alla fall tatueringar vet jag.

En kort tid efter workshopen så gav jag mig ut ett par gånger för att på egen hand kolla om jag hade lärt mig nåt från workshopen. Det gick över förväntan. De gångerna fotade jag med Fujifilm X-Pro2 med ett 35 mm f/1,4-objektiv. Hade några fotokompisar med mig vid bägge tillfällena vilket möjligtvis underlättar när man försöker att ragga upp sina subjekt. Följande bilder är från ett av de tillfällena.

Denna bild på Yasmin tog jag nån vecka efter workshopen. Vilken charmig tjej, va? Lyckades med att få denna bild publicerad i Fotosidans porträttnummer för några år sedan.

Yasmines kompis. Minns inte hennes namn just nu.

Dee Dee Joy heter denna person som jobbar som modell. Det märktes.

Lattifa hette denna unga kvinna.

Henne minns jag inte namnet på men hon jobbade delvis som modell om jag kommer ihåg korrekt.

Denne unge man som jag tror var från Italien jobbade på en restaurang i närheten och hade gått ut för en rökpaus. "Revenge always alone" låter lite läskigt. Men han var hur trevlig som helst.

Jag har tyvärr inte fotat gatuporträtt på ovanstående sätt sedan tillfället då de sista bilderna i blogginlägget togs. Pandemin kom emellan och gatufotot som är min huvudgenre känns mer nödvändigt att utöva. Vid ett flertal tillfällen hade jag dock med mig min 35 mm f/1,4 med reflektorn men de förblev oanvända i kombination. Men, jag minns att jag tyckte att det var riktigt uppfriskande att ta kontakt med människor för att fota dem och inte bara vandra omkring som en "fluga på väggen" och undvika interaktioner med folk. Det sistnämnda är dock det bästa sättet enligt mig att gatufota.

Mitt råd till er alla som gillar ovanstående typ av bilder är att införskaffa en billig cirkulär reflektor och ge er ut och erbjud era medmänniskor lite gatuporträtt! Det kan nog blir riktigt givande.

Och till sist, när ni nästa gång befinner er i London, besök Leica-butiken på Duke Street för de har alltid en utställning på gång – nu senast bilder av Magnum-fotografen Werner Bischof.

Sköt om er!