Egen hemsida vs Fotosidan...

Sedan några år tillbaka har jag varje år betalat för en egen personlig webbdomän, hosting samt tillhörande mejl. Och varje år har jag skjutit på att göra nåt med det jag betalar för. Pengar i sjön helt enkelt. Ibland behöver man en spark i ändan för att komma igång och den sparken fick jag för några månader sedan. Jag blev intervjuad och påhälsad i London av Fotosidans Mattias Lundblad för ett reportage om mig och mitt gatufotograferande i huvudstaden för publikation i Fotosidan Magasin. Givetvis är en sådan begivenhet något som man måste ta tillvara på eftersom att bli uppmärksammad på liknande sätt inte kommer att ske särskilt ofta (eller alls igen) för en amatör som jag själv.

Således, under några veckor i februari, försökte jag välja rätt mall, rätt editor i den värld som är Wordpress (Squarespace vägrar jag eftersom var och varannan YouTuber ständigt tjatar om denna leverantör). Utbudet av mallar i Wordpress är i det närmaste oändligt och jag kände ofta att om man vill börja långsamt och enkelt på det sätt som jag vill så blev man ofta överväldigad. Dock, till slut fann jag en enkel mall som verkade vara vettig och jag skred till verket och skapade lite innehåll samt en logga(som jag är rätt nöjd med). Jag kände att nu har jag åtminstone en sajt som jag inte behövde skämmas alltför mycket över inför den anstormning av besökare som möjligen skulle knappa in min webbadress efter att ha läst om mig.

Sökmotorsoptimering har jag installerat men inte gjort nåt särskilt med än. Besöken på hemsidan under februari och mars uppstod mest från egna besök från min olika enheter samt från en och annan besökare från USA och Kina. Efter släppet av Fotosidan Magasin nr 2 – 2023 den 23 mars så skulle det bli ändring tänkte jag och förväntade mig lite svenska flaggor i besökarstatistiken. Det blev inte så. För några dagar sedan så insåg jag att det mänskliga misstaget hade infunnit sig och webbadressen i artikeln länkade till en sajt av en yngre namne från Skåne som är mer intresserad av löpning än gatufoto! Lite surt förstås men hur stor skillnad skulle det egentligen inneburit för mig och min fotografi med rätt webbadress? Det är ju mest på Instagram som jag är aktiv och jag har hittills skrivit så mycket mer om foto i min blogg på Fotosidan än på min hemsida. Även om jag givetvis kommer att jobba vidare på och förbättra min hemsida så kommer det att ta sin tid att få lika många besökare/läsare och aktivitet som jag har här på Fotosidan.

Ibland läser man om bloggande Fotosidan-medlemmar som väljer att avsluta sitt betalda medlemskap för att istället flytta över sitt bloggande till en egen hemsida eller enkel bloggplattform. Jag undrar hur de gör för att nå en liknande och lika månghövdad publik som den här på Fotosidan? Även om det finns kostnadsfria bloggplattformar så vet jag av egen erfarenhet att om man vill ha en egen domän så överstiger den kostnaden rejält en årsavgift för plusmedlemskap på Fotosidan. I det perspektivet så tycker jag att man får rätt mycket för pengarna genom sitt medlemsskap om man vill blogga lite då och då. Givetvis når man främst en svensk publik om man håller sig till svenska vilket kan vara lite begränsande.

Om nån av de som avslutat plusmedlemskap för att blogga annorstädes läser detta hur har det gått? Är det nån som hittar till era sajter? Vore intressant att få lite feedback om det. Och vad finns det för funderingar från er andra?

Min hemsida är för övrigt www.frederiksson.com och inget annat! 

Med vänlig hälsning,

Fredrik

Bilder måste man ju helst ha i ett blogginlägg och här kommer några som kanske passar?

Nytagen bild från New York. Soptunnan får symbolisera de pengar jag slängt ut under åren på en en egen hemsidedomän utan att göra nåt med den!

Samma bildtext som för ovanstående bild fungerar här också!

Här är en bild på en förmodad hipster, tagen i hipstermeckat Williamsburg i Brooklyn. Det sägs att vissa hipsters bär omkring på gamla analoga kameror utan att ha laddat dem med film. Så illa kan det väl ändå inte vara? Det misstänkta smycket vi ser är av märket Minolta ifall nån är intresserad.

Bengan Björkboms önskan…

… gick i uppfyllelse men inte för honom utan för mig!

Som ni vet är Bengan en stor vän av analog fotografi. Jag berättade i ett blogginlägg för nån dag sedan om att det just nu finns en massa yngre gatufotografer i New York som företrädesvis fotar med Leica M – M6 verkar vara favoriten. Nyfikne Bengan skrev om dem: ”… jag gillar de här avvikarna i vår mittfårade värld! Tycker det är spännande fotografer som jag skulle vilja prata med!”.

Jag har gemensamt med dem en passion för gatufoto och har sett deras eskapader på Paul Baldonados YouTube-kanal ”Paulie B”. De är duktiga och jag hade inför min New York-resa studerat flera videor för att veta var det är bäst att gatufota. 

Bryant Park är de ofta vid och jag tog mig dit idag igen för lite slutspurtande de sista timmarna innan jag var tvungen att åka mot flygplatsen. Och, nu var flera av fotograferna på plats. Först fem och sedan anslöt ytterligare tre. 

Jag tänkte att jag ska fråga dem bl a om hur de tänker kring analogt och varför de föredrar det framför digitalt. Och det gjorde jag men det får bli till ett annat inlägg. Här i alla fall en bild fem av ”kidsen” med Paul i förgrunden!

Nu sitter jag och väntar på en försenad flight (90 minuter!) tillbaka till mitt kära England. 

Ha det så bra!

/Fredrik

Bonusdag i New York

När jag skriver dessa rader skulle jag egentligen sitta på JFK-flygplatsen i väntan på min flight tillbaka till London. Men, British Airways ställde in flighten med kort varsel så jag fick boka om till en dag senare och fixa en natt på nytt hotell (som flygbolaget skall ersätta). Lite irriterande men å andra sidan får jag ju en dag extra i New York så egentligen skall jag inte klaga. 

Idag var det mulet och duggregn hela dagen. Eller kunde det kallas duggregn egentligen? Det fanns små vattendroppar i luften som for omkring men man blev inte blöt. Vad kallas ett sådant ”regn”? Det blev inte alls mycket fotande av eftersom några timmar gick åt att packa ihop mina väskor och ta mig till nya hotellet. Dessutom inbjöd vädret ej till intensivt fotograferande. Min Ricoh GR vädrades igen. Fotandet kändes grått. Känns som att Ricohs skärm har en tendens att visa fotona lite sämre än vad de egentligen är – hoppas att det stämmer den här gången med.

Jag befann mig i finansdistriktet – nära mitt nya hotell – när det började skymma. Här finns en massa skyskrapor och jag tänkte att nu eller aldrig ska jag använda mitt 90 mm Summarit-objektiv som hittills tyngt min väska oanvänt. Monterande det och började fotografera topparna av hus och skyskrapor där de senare ofta gradvis försvann in i de låga molnen. Det är en utmaning att fota denna typ av foton med Leica M då ramarna som visas vid 90 mm bara visar linjer på mitten av sidorna i sökaren – inga hörn alltså. Det här måste jag öva på och ibland fuskade jag med liveview.

Här följer några nya bilder men inga tagna idag och ännu inga från Ricoh GR. Leica M för hela slanten alltså – 28 och 35 mm.

Kommentera gärna – positivt som negativt!

Bästa hälsningar,

/Fredrik

Självporträtt i New York

När jag skriver detta så har jag lagt bakom mig ännu en dag av hyfsat intensivt gatofotande – målet om 500 bilder nåddes precis. Och tack vare att jag pushade mig själv på slutet istället för att åka till hotellrummet så fick jag kanske den bästa bilden på resan. Jag sparar den till ett kommande ”Best in show – New York 2023”-inlägg när jag är hemma i England. 

Hela dagen spenderades på Manhattan – Bryant Park och Femte Avenyn i vanlig ordning men även Broadway och längs Central Park. Traskade också förbi Trump Tower denna speciella dag då president Trump arresterades. En hel del reportrar utanför och också nyfikna personer ur allmänheten. Inget bråk när jag var där men jag vet att det blev några skärmytslingar i södra Manhattan där domstolsbyggnaderna ligger. Höll mig därifrån.

Nedan är bilder från idag tisdag, min näst sista heldag i The Big Apple. Alla bilder tagna med Leica M med 28 eller 35 mm.

Kommentarer mottages tacksamt som vanligt om bilderna eller annat. 












Ha det så bra!

/Fredrik

PS. Extra info till Bengan Björkbom – en pensionerad operasångare noterade min Leica M och initierade en konversation. Han var klok nog att fota med en digital Leica M10 – det är nog bara ungdomen i sin avsaknad av vis- och erfarenhet som larvar sig med film-Leica! 🤔😜

500 mil i snön…

Nja, inte riktigt som Kent sjunger i sin sång men i alla fall två och en halv mils knatande i den storstadsdjungel som är New York. Och äntligen så nådde jag upp till mitt mål att ta minst 500 bilder per hel dags gatufotande!

Åter igen fotade jag i hörnet av Bryant Park men traskade längs Femte Avenyn också. Vandrade ned mot färjorna mot Staten Island via Chelsea. Att åka gratis på nämnda färja tur/retur är alltid nåt jag gör när stan besöks. Lite variation blir det och man kan faktiskt gatufota ombord också. 

I Chinatown och Little Italy spenderade jag lite tid också men jag såg inte så mycket att försöka fånga tyvärr. Men ett gathörn strax norrut från Lilla Italien räddade mig tillsammans med norra delen av Williamsburg i Brooklyn. 

Här följer ett urval av bilder från mitt tredje fulla minneskort. I vanlig ordning uppskattas kommentarer och tyckande!

Ha det så gott!

/Fredrik