LaChapelle - ett första intryck

Så har Fotografiska slagit upp portarna till sin största utställning någonsin - Burning Beauty av David LaChapelle. Hela museet, alla tre våningarna, är fyllt av LaChapelles bilder i kolosalformat. Det är färgmättade, kitschiga och överdådigt detaljrika iscensättningar som är fotografens signum.  

Fotografen själv möter oss i trapphuset

Vi möts av bilder på Michael Jackson med änglavingar eller som död och framburen av Jesus. Handsken har ramlat av och de ljusa händerna blir tydliga blickfång. Kopplingen till det bibliska är uppenbar. Nattvarden med samhällets utstötta runt bordet får tankarna att gå till Elisabeth Ohlson Wallins serie Ecce Homo. Syndaflodsbilderna i serien After the Deluge spelar i en egen divison och har ett ljus, färger och detaljer som påminner om de stora målarna.

Skräpmaten och konsumtionssamhället får sig en känga i bilderna av en gigantisk hamburgare som krossar en kvinna och en bilkrock med en colaburk. Kanske även bilden av Archimedes som kraschlandat i ett hav av datorskrot ska ses som kritik av vår slit-och-släng-kultur.

Större delen av andra våningen fylls av mer eller mindre naket. Feta, vackra, fula och yppiga människokroppar om vartannat, som inte säger mig så mycket. Det här verkar var gjort mest för att chockera men det funkar iallafall inte på mig.

För min personliga del hör iscensättningar och kitsch inte till favorituttrycken. Därför fastnade jag särskilt för en avskalad bild i återhållen färgskala av Whtiney Houston i en kylig och kal loge. Råa betongväggar, ett litet elektriskt element är enda värmekällan, fimpar på golvet, en trasig sko. Den späda varelsen i vit klänning pressar samman sina händer och ber om kraft för att klara av trycket att möta publiken ännu en gång. Tveklöst den starkaste bilden i hela utställningen!