Sten till Stockholms gator

Under slutet av 1800-talet och ett par årtionden in på 1900-talet försågs Stockholms gator med sten från Stemhamra här på Färingsö. Det gamla stenbrottet med sina branta, dramatiska bergväggar är delvis vattenfyllt och är ett spännande objekt för en fotograf.

De taggiga bergssidorna skiftar i en mängd färger rött, gult, vitt, grått och svart. Stora och små stenblock ligger huller om buller överväxta av sly och mossa. Naturen har återtagit en del men människans ingrepp syns fortfarande tydligt.  Inne i brottet är det oftast vindstilla och tyst. De omgivande höga bergväggarna skyddar från yttervärlden. Här passerar jag ofta på mina fotovandringar. Jag har länge funderat på hur man bäst fångar den speciella miljön på bild. Här kommer ett par försök från den senaste veckan.

11 mm,  f/11, 1/125, ISO 200

18 mm,  f/9,  1/200,  ISO 400,  ND4 halvtonat gråfilter

90 mm,  f/5,   1/200,   ISO 400

Just nu experimenterar jag med att sy ihop en stor bild av flera normalstora tagna med 90 mm objektivet. Målet är en bild med detaljrikedom och skärpa som håller att blåsas upp till 1 x 1 meter. Mer om det i nästa inlägg.

Ha en skön helg!

Morgonstund...

Skärtorsdag. Vaknar klockan 0530 av en ambitiös väckarklocka, med siktet inställt på att få tillbringa gryningstimmen på Eldgarnsö. Natten har varit kall och långkalsonger och tjock tröja kommer väl till pass, liksom det varma kaffet i termosen. En frusen fotograf är en dålig fotograf, det vet man ju. Bilfärden går på en kvart. De slingriga vägarna är fortfarande tomma och tysta. 

Solen har inte nått upp över trädtopparna ännu. Marken är halvfrusen. Fågelsymfonin värmer upp så smått och hackspettarna drar iväg sina trumvirvlar. Råbocken skäller i en avlägsen skogsdunge. Ännu har inte naturen vaknat helt. Plötsligt händer det! De första solstrålarna bryter fram genom grenverket. Träffar granskogen på andra sidan fältet. Nu går det fort. Långa skuggor sträcker ut sig över marken. 

Kameran är redan förberedd på stativet. Har hittat ett par stenar som matchar mina favoritekar längre bort. Kan kanske bli nåt, vem vet. Funderar över om det går att hantera det kraftiga skuggorna, ljusspelet från den nyuppstigna solen och himlen i en exponering. Tar tre med +/- 1.3 EV för säkerhets skull. Har även ett ND4 halvtonat gråfilter för att hålla emot himlen lite. Drar iväg en serie bilder. Ser skapligt ut i sökaren, men det är svårt att se i solljuset. Nu står solen redan en bit upp på himlen - skådespelet är över för den här morgonen.

HDR eller inte?

Här är resultatet morgonens utflykt. Jag har roat mig med att testa både en vanlig bild från en exponering och en HDR-bild från de tre exponeringarna för att se om det i just det här fallet har någon effekt. HDR-bilden har producerats i Photomatix Pro efter konvertering från raw- till tiff-format. Båda bilderna har efterbehandlats exakt lika i Photoshop (beskärning, oskarp mask 150%/1.5 pixel, oskarp mask 20%/40 pixel, nivåjustering, svartvit konvertering, ändrat bildstorlek för web och slutskärpning med oskarp mask 100%/0.3 pixel).

En exponering, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

HDR över tre exponeringar +/-1.3 EV, 28 mm, f/25, 1/16,  ISO 200

Ser man någon skillnad? Ganska liten men tittar man noga så händer tre saker. HDR-bilden blir mer detaljrik i skuggorna, vilket syns särskilt väl på stenarna i förgrunden och i slänten framför de två ekarna. Även de finaste delarna av grenverken i trädtopparna påverkas och framträder tydligare i HDR. Samtidigt blir bilden lite hårdare och ser kanske överskärpt ut. Men vilken bild är bäst? Själv föredrar jag nog den lite mjukare bilden utan HDR. Vad tycker du?

I det här fallet gick det bra både med och utan HDR. I att annat fall med svårare ljusförhållanden skulle det kunnat ge mycket mer.  Det är kul att experimentera - särskilt på en skärtorsdag! 

Glad Påsk!