DEFOKUSERAT

Lagom luddiga tankar om fotografi och bilder av omvärlden med Färingsö som utgångspunkt

Högteknologi i naturen

Kontraster i bilden är ett sätt att väcka intresse. Ljust och mörkt, hårt och mjuk, rakt och böjt eller stort och litet är några exempel. Mötet mellan den orörda naturen och människans framfart är ett annat.

Hittade nyligen ett exempel på just den högteknologiska människans närvaro i naturen. Den nybyggda motorvägsbron spränger fram genom grönskan på höga bropelare. Under bron finns den stilla sjön med vass och fjolårets kaveldun i strandkanten. Bäcken porlar och fåglarna kvittrar. Broar är som supraledande magneter på oss fotografer och brobilder blir därför i sig ofta klichéartade. Hänförd av den imponerande bron fokuserade jag kanske för mycket på den och glömde bort naturen runtomkring. Nästa gång jag kommer tillbaka ska jag försöka göra tvärtom, koncentrera mig på det vackra landskapet och låta bron spela en biroll.

Postat 2012-06-18 23:35 | Läst 3288 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Hur undviker man klichéartade landskapsbilder?

Åter hemma efter en vecka på Hoburgen på södra Gotland. Med över 700 bilder på minneskortet finns det material att sätta tänderna i. Frågan som hängt med mig hela veckan är hur man undviker att skapa klichéartade vykortsbilder av det bedövande vackra landskapet.

Storsudret på ön sydspets har en mycket speciell natur. Marken är torr och kalkrik, växtligheten låg och knastrig på de höglänta delarna. Närmast havet finns frodiga strandängar som används för bete till kor och får. Stengärdesgårdar rutar in landskapet. Fågellivet är bedövande dygnet runt så här års. Längst ut tronar Hoburgen, en stor högplatå med branta stup ner mot havet.

Här finns massor av intressanta saker att fotografera! Men naturens storslagenhet är svår att fånga. Varje kameravinkel, varje vy känns lätt lite futtig. Man har liksom sett den förut. Bilden blir lätt ytterligare en i raden av vackra solnedgångar - vacker men lite ointressant i längden. Ett steg bort från vykortskänslan kan vara att konvertera till svartvitt, vilket jag provat på några bilder. Den ytterligare abstraktionen som som en svartvit bild innebär ger hjärnan lite mer att intressera sig för. Hela bildinnehållet serveras inte på fat direkt. Gråtonerna måste tolkas och omsättas. Ett litet steg i rätt riktning.

Ett annat sätt att komma bort från klichén är att placera in människor i bilden. Funkar det i natur- och landskapsbilder? Javisst, även vi är en del av naturen. Problemet för mig var att Hoburgen inte direkt vimlar av folk så här innan turistsäsongen och oftast var jag helt ensam hela kvällarna.

Det tredje sättet att göra bilden mer intressant är att visa på brytningen mellan den orörda naturen och människans ingrepp. Gamla byggnader, skräp och vrakdelar som kantar stranden. Jag förbannar mig själv för att jag ignorerade de uppspolade kylskåpen. Fula och rostiga exempel på ett problem med att avfall dumpas i havet av skrupelfria människor. Kanske hade det blivit en intressant bild.

Så hur lyckades jag? Här är några av bilderna. Fortfarande lite väl vykortsartade i mina ögon. Vad tycker du?