DEFOKUSERAT

Lagom luddiga tankar om fotografi och bilder av omvärlden med Färingsö som utgångspunkt

Inspiration i höstmörkret

Höstlövens intensiva färger har falnat och de ljusa timmarna blir allt färre för varje dag som går. Då kan det kännas lite motigt som amatörfotograf. Vi har alla våra knep för att möta de mörka månaderna. För min egen del börjar pysselsäsongen.

85 mm, f/16, 3 s, ISO 100, multiexponering (12 exp)

Det är nu jag får tid att ta hand om bilderna från året som gått. Förnya bilderna i portfolion och se till att få ut ett urval av bilder på papper. Det handlar också om att förbättra arbetsflödet i efterbehandlingen. Idag har jag äntligen fått till en vettig synkronisering av album mellan min stationära dator till iPhone och iPad. Jag leker även med tanken på att sätta upp en engelskspråkig websida/portfolio/blogg som komplement till FS, men latmasken håller emot!

Två inspirationskällor lyser som fyrar i höstmörkret. Jag ser fram emot Fotomässan nästa helg. Det ska bli roligt att träffa alla glada fotografer, lyssna på föredrag och titta på utställningarna - definitivt en kick för kreativiteten. Hösten är min bästa tid för att hänga på Fotografiska. Höstsalongen 2015, Magnus Wennmans Där barnen sover och Martin Schoellers porträtt lockar. Liksom det nybyggda fiket!

Väl mött på Fotomässan om en vecka!

Postat 2015-11-01 20:51 | Läst 5773 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Multipla intryck av sommaren

Ibland är det skönt att släppa det traditionella landskapsfotot med alla sina konventioner och göra något annorlunda. Skippa alla regler och strunta i skärpa och autenticitet! Jag har till och från experimenterat med olika former av multiexponeringar det senaste året. Under resan till Gotland i början av juni passade jag på att samla på mig lite nytt material att jobba med på hemmaplan. Här är resultatet.

Oxel, Hoburgen 2015, 23 exponeringar

Bilderna är baserade på ett 20-tal exponeringar där jag flyttat kameran mellan varje tagning. Alla exponeringarna laddas in som lager i PS. Genom att dra ner opaciteten på samtliga lager utom det understa får man en sammanslagen bild som blir ett slags medelvärde över tid och rum. 12 - 13% opacitet brukar funka bra. Varje lager fixas till genom att omformas, roteras och flyttas så att tex. horisonten, vägen eller trädstammen sammanfaller på alla exponeringar. Om det finns störande detaljer i någon bild klonas de bort eller döljs med en lagermask. Slutligen justerar jag ljus, kontrast och färgmättnad och drar ganska hämningslöst i spakarna för att få det resultat jag vill ha.

Vägen över strandängen, Hoburgen 2015, 17 exponeringar

Resultatet blir många gånger ganska överraskande och det är inte ovanligt att bilden förmedlar känslan jag upplevde vid fototillfället på ett bättre sätt än vad en enstaka exponering gör. Bilderna blir måleriska och kontrasterna mjukas upp. Tankarna går till impressionismen och målare som Claude Monet.