Harsyra till frukost

Intensivt gröna  tripletter  av hjärtformade blad fyller marken i den lilla skogsgläntan som ingår i den dagliga fotorundan. Här är solljuset svagt och marken rejält fuktig. Harsyran börjar försynt titta fram och samsas med mossor och spirande ormbunkar under de skuggande träden. 

Harsyrans blad är faktiskt ätliga och användes förr i tiden både i matlagningen och som läkemedel för diverse krämpor. De gröna bladen är friskt syrliga i smaken och innehåller oxalsyra på samma sätt som rabarber. Varför inte lite färsk harsyra på müslin till frukost eller i salladen? Tänk bara på att oxalsyran inte är någon  höjdare för den som har njurproblem.

Själv föredrar jag nog att låta de små bladen stå kvar på marken och njuta av dem genom kameralinsen istället.  Har ägnat några kvällar då solljusets sista strålar letade sig in under träden, åt att försöka få till lite makrobilder. Första kvällen utan stativ - med suddiga bilder och leriga byxor som enda resultat. Andra kvällen med stativ gick bättre -  fortfarande lerig och blöt men med några användbara bilder i kameran.  

Bild 1.  90 mm, f/16, 1/25 s, ISO 400

Bild 2.  90 mm, f/22, 1/20 s, ISO 400

Bild 3.  90 mm, f/5.6, 1/400 s, ISO 200

Bild 4.  90 mm, f/5, 1/250 s, ISO 400

Samtliga bilder har nivåjusterats och skärpts. Har lagt på vinjettering och gaussisk oskärpa på vissa ställen. I bild 1 har ett störande blad i övre vänstra hörnet klonats bort.