DEFOKUSERAT

Lagom luddiga tankar om fotografi och bilder av omvärlden med Färingsö som utgångspunkt

Sebastião Salgado har något viktigt att berätta om världen

Medan regnet strilade över Stockholm passade jag på att titta på Genesis av Sebastião Salgado på Fotografiska. En storslagen utställning med fantastiska bilder från de spillror av världen som ännu är opåverkade av människan. 

De stora svartvita natur- och landskapsbilderna gör att man nästan tappar andan. Unika platser, ett sjudande djurliv, fint ljus och perfekta kompositioner. Man förstår varför Salgado vill visa dessa platser för omvärlden. Mängden bilder och den stora detaljrikedomen i kompositionerna gör att man behöver gott om tid på sig. Jag kommer definitivt att återvända för att upptäcka det jag missade vid första besöket.

Salgado vill även visa på hur människan fortfarande kan leva i harmoni med naturen. Här blir det knepigare. Några bilder fungerar, men Salgado faller ofta i fällan att exotifiera de människor han avbildar. Porträtten på stamfolk från Papua & Nya Guinea är ett sådant exempel och de afrikanska kvinnorna med stora läpplattor liknar mest lyteskomik.  De här bilderna kunde lika gärna vara tagna av en storögd upptäktsresande för 100 år sedan och imponerar inte på mig.

Alf Johansson har skrivit en mycket bra sammanfattning om Sebastião Salgados liv och arbete. Läs den och kolla gärna Youtube-klippet The Silent Drama of Photography som en introduktion innan du går och tittar på utställningen.

Sebastião Salgado har något viktigt att berätta om världen. Han berättar det utifrån sina egna dyrköpta erfarenheter. Gå och se Genesis!

Utställningen pågår till den 14 september.

Postat 2014-07-01 21:24 | Läst 3109 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ett stilla liv som tomat

Kursen på Fotografiska rullar vidare och uppdraget den här veckan var att  skapa ett stilleben på ett av tre teman - måltid, liten sak som betyder mycket eller objet trouve dvs. upphittade prylar utan värde.

Med köksfönstret fyllt av trädgårdens tomater i olika stadier av mognad - gröna, gula och röda var grunden given. Men hur kul är det att plåta tomater egentligen? Efter att ha provat en massa varianter med skålar, bestick och bakgrunder var det dags att vända sig till klassikerna. En travesti på Andy Warhols gamla soppburkar från Campbell´s fick agera lite draghjälp. Snabb sväng till den lokala handelsboden och det problemet löst. Den klassiska burken omgiven av en rejäl hög med läckra tomater fick bli den bärande idéen.

Fördelen med stilleben är att man ju har all tid i världen att fixa med objektet, ljuset, kompositionen tills man är helt nöjd. Bra, för jag upptäckte hur knepigt det är att plåta glansiga, intensivt färggranna tomater utan att bränna ur någon färgkanal. Eller för den delen råka underexponera så att bara den röda kanalen får värden medan den gröna och blå är nollade, vilket lätt skapar problem i efterbearbetningen. Nackdelen med stilleben är samtidigt att det lätt går åt en hel helg för allt pyssel med en enda bild.

Jag gillar som bekant low-key så det fick bli svart bakgrund och en glasskiva på svart sammet som reflekterande underlag. Glasskivor ger som bekant dubbelreflexer, men det fick gå för den här gången. Kanske inte så fantasifullt med helt svart bakgrund, men hittade inget annat passande. Måste nog utöka rekvisitan lite med tiden. Ljuset kommer från två 60 cm softboxar snett från vänster samt en vit reflexskärm till höger och bilden är tagen med 50 mm, f/16. 

Efterbearbetningen består av skärpning, uppstädning av damm på glasskivan och tomaterna, nedtoning av färgmättnaden genom att ett svartvitt lager med 20% opacitet lagts på, softning (40 pixlar, 25% opacitet) samt nivåjustering. 

Det saknas inte inspirationskällor på nätet om man söker på still life photography och jag hittade massor av fina bilder att dregla över. En av Sveriges duktigaste stillebenfotografer är Bengt O Pettersson, kolla gärna hans artikel i Kamera&Bild.

Postat 2012-11-04 17:34 | Läst 3543 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera