Tillbaka i Getåravinen

Passerade åter igen genom Östergötland och kolmårdsskogarna för några dagar sedan och passade på att besöka Getåravinen.  Jag lyckades få ett par timmar över för fotografering innan solen gömde sig helt bakom ravinkanten. Sist jag var här prunkade vårblommorna och man vadade i drivor av vitsippor.  Nu var alla blommor överblommade och skogens färger hade mörknat och blivit mustigare.

Ljuset var svagt nere i den djupa bäckravinen och det var dessutom alldeles vindstilla. Perfekt för långa exponeringstider! Här är några av bilderna.

11 mm, f/22, 8 s, ISO 100

16 mm, f/22, 3 s, ISO 100

11 mm, f/22, 5 s, ISO 100

Test av autofokus med Nikkor 50 mm 1:1.4 G

Fick hem ett AF-S Nikkor 50 mm 1:1.4G till pingsthelgen. Efter bara några provskott kunde jag konstatera att objektivet är fantastiskt trevligt med snygg bokeh men jag var lite fundersam på om fokuset verkligen hamnade rätt. Ser ögonen inte lite dimmiga ut...?  Med bländare f/1.4, 50 mm brännvidd och avståndet 1 meter så är skärpedjupet bara 2.13 cm, så det gäller att skärpan hamnar på exakt rätt ställe. Efter lite funderande satte jag upp en test för att försöka utröna var skärpan hamnar.

Testuppställningen består av en plan skiva med 45 graders lutning. På skivan sitter en tidningssida med liten text (börsnoteringarna i DN) och en linjal.  1 meter bort står kameran, en Nikon D7000,  på sitt stativ. Kameran är inställd på 1-punkts statiskt autofokus.  På skivan finns en liten blå triangel  som används för att rikta kamerans fokuspunkt mot. Tanken med den lutande skivan är alltså att kunna se och mäta var skärpeplanet ligger på linjalen och dessutom kunna bedöma hur bra skärpan maximalt blir med hjälp av tidningstexten.

Bild 1. Testuppställning med skiva i 45 graders lutning, tidningssida och linjal

Resultatbilder - placering av skärpeplanet

Bild 2. Nikkor 50/1.4 @ f/1.4, 1 m avstånd, 1/800 s,  ISO 100

Bild 3. Nikkor 50/1.4 @ f/2.8, 1 m avstånd, 1/200 s,  ISO 100

Vid både f/1.4 och f/2.8 kan man ana sig till att skärpan är maximal någonstans runt 180 - 190 på linjalen. Lite svårt att säga exakt men det ser ut som om skärpan ligger hitom den blå punkten som vi fokuserade på.  2 cm på linjalen motsvarar en förskjutning på 2*0.707 = 1.414 cm, eftersom skivans lutning är 45 grader. Om mätningen är korrekt hamnar fokuset alltså aningen fel här.

Det finns felkällor som kan påverka mätningen, tex. är det viktigt att kameran är exakt orienterad rakt fram och inte tittar uppåt eller neråt  i förhållande till horisontalplanet. Jag har försökt vara så noga som möjligt, men känner mig inte helt säker på resultatet.

Repeterbarhet hos autofokuset

Gör autofokusfunktionen lika varje gång, dvs. är fokuseringen repeterbar? Provade en serie på fem bilder där jag manuellt vred bort den föregående fokuseringen och sedan lät autofokuset jobba. Alla andra förutsättningar var lika mellan bilderna. En viss variation kan man nog skönja. Ser ut att var ca 5 mm på linjalen dvs. 5 * 0.707 = 3.5 mm mellan de fem bilderna.  

Skärpa vid olika bländartal

Hur varierar skärpan med bländartalet? För att testa det lät jag skivan med tidningssidan stå upp vertikalt och tog några testbilder. Bilderna nedan är utsnitt gjorda direkt i Camera Raw med vitbalansering som den enda justeringen och därefter export till jpeg (kvalitetstal 10).

Bild 4. Nikkor 50/1.4 @ f/1.4, 1 m avstånd, 1/800 s,  ISO 100

Bild 5. Nikkor 50/1.4 @ f/2.0, 1 m avstånd, 1/400 s,  ISO 100

Bild 6. Nikkor 50/1.4 @ f/2.8, 1 m avstånd, 1/200 s,  ISO 100

Bild 7. Nikkor 50/1.4 @ f/4, 1 m avstånd, 1/100 s,  ISO 100

Här ser man tydligt hur den största bländaröppningen f/1.4 ger sämre skärpa men att den raskt bättrar på sig redan vid bländare f/2.8. Inga överraskningar alltså.

Några provbilder

Här är några av provskotten. Samtliga bilder är konverterade i Camera Raw och nivåjusterade. Efter nedskalning till 1024 pixlars bredd har jag skärpt med Oskarp mask (130%, 0.3 pixel). De tre första bilderna är f/1.4, ISo 100. Den sista är f/2.0, ISO 400 och har fått lite extra brusreducering i PSE.

Slutsatser

Det är inte helt lätt att dra några tydliga slutsatser om hur väl autofokuset fungerar. Testerna pekar på att fokus ligger aningen för nära kameran, men det är svårt att mäta noggrant. Jag är mycket tacksam för synpunkter på mätningmetoden och på resultatet. Är det så här man ska testa eller finns det bättre sätt? Vad kan man förvänta sig för noggrannhet hos autofokusfunktionen?  Är det  läge att lägga in en kompensering i kameran för det här objektivet? Har du liknande erfarenheter av Nikkor 50/1.4G  eller andra objektiv av samma typ?

Efter några dagars användning är jag trots mätningen mycket nöjd med mitt nya objektiv. Det är en fröjd att ha tillgång till ljusstyrkan som f/1.4 ger och det korta skärpedjupet är underbart. I praktiken verkar objektivet alltså fungera bra och tiden och kommande bilder får utvisa vad det går för egentligen.  

Liten och stor

Kontraster ökar spänningen och intresset i bilder. Och det är inte bara fråga om ljust och mörkt.  Hög och låg, hård och mjuk, rak och böjd är några andra exempel.

Här har jag hittat en bild som utnyttjar kontrastparet liten och stor. Den lilla kvinnan på bänken mot det stora fartyget som man bara ser skortstenen på.  Jag var inte medveten om det när jag tog bilden för en vecka sen men insåg det i redigeringen.  

Det hårda eftermiddagsljuset är inte det allra roligaste. Valde att konvertera till svartvitt för att tona ner de gula tulpanerna som dominerade bilden i färg. Funkar bilden? Själv tycker jag den är lite väl stökig med tulpanerna och de knotiga träden. Har provat lite olika utsnitt, vinjetteringar och oskärpa för att förenkla och leda blicken rätt. Fastnade till slut för den här versionen. Tips på förbättringar är välkomna!

Trevlig helg!

90 mm, f/22, 1/200 s

Läs gärna mer om kontraster och kontrastpar i Michael Freemans Med fotografens ögon.

Colors of Work

Få har väl undgått att nästan hela Stockholm är en enda stor byggarbetsplats. Bygget av Citybanan är ett gigantiskt projekt som pågår fram till 2017. Sex kilometer tunnel sprängs in i berget under staden. Två nya pendelstationer i city och en ny järnvägsbro till Årsta ska byggas.

 Arbetet skapar massor med intressanta miljöer för en nyfiken fotograf.  Riddarfjärden och Strömmens kajer kantas av allehanda flytetyg, pråmar, kranar och länsar. Det man slås av är överflödet av färger och former som finns i allt detta. Ger man sig tid att titta, fundera och gå nära så upptäcker man fascinerande detaljer, mönster och kulörer.

Jag har börjat samla på mig bilder från den här miljön. Kanske blir det en hel bildserie med just temat arbetets färger - Colors of Work. Håller bilderna funderar jag på att låta det här bli starten på min portfolio här på FS - men där är jag inte ännu. Här kommer ett litet axplock så länge.

Makroskopiskt återfall

Okej, jag lovade mig själv att nu räcker det med makrobilder för ett tag. Dags för lite vidgade vyer och ny objekt! Men det var ju absolut vindstilla och solens första strålar tittade fram så oemotståndligt lockande i trädgården i morse. Bara lite päronblom och förgätmigej... sen får det tusan vara nog!

Har lagt på en färgövertoningskarta på bild 2 och 3 (mörkt rött till mörkt orange)  med ca 20% opacitet för att värma upp bilderna lite grann, mest för att testa.  Tycker du det funkar?