Stillsam färgprakt i Getåravinen

Igår tillbringade  jag ett par timmar med kameran i Getåravinen utanför Norrköping. Naturen är förunderligt vacker i ravinen som skär djupt ner i de branta bergsmassivet på norrsidan av Bråviken. 

Nere i bäckravinen är det mörkt och fuktigt. Endast lite ljus rakt uppifrån strilar ner genom de ståtliga gamla granarna som växer på det branta kanterna. Bäcken porlar stilla och muntert, men i övrigt är det helt tyst. Här kan man pyssla med sin kamera i timmar utan att bli störd. En ensam joggare som ljudlöst smög upp bakom min rygg höll förvisso på att skrämma slag på mig när jag var som djupast försjunken i plåtandet!

32 mm, f/16, 8 s, ISO 100

Jag har varit här och fotograferat många gånger tidigare, men bara på våren. Då brukar det sjuda av växtkraft och energi i marken. Nu håller naturen stillsamt på att stänga för säsongen. De prunkande ormbunkarna vissnar och bjuder på vackra brunröda nyanser. Enstaka aspar och lönnar lyser klargult mellan granarna i skymningen. 

120 mm, f/4, 0,5 s, ISO 100

När exponeringstiderna började närma sig 30 sekunder var det dags att packa ihop för den här gången. Nöjd och med kurrande mage styrde jag åter mot Stockholm. Jag kommer tillbaka när naturen åter vaknar till liv nästa vår!

Fyrverkeri på Fulufjället

Nu exploderar fjällvärlden i färger. Jag hade turen att pricka in årets kanske sista riktigt fina sensommardag med ett besök på Fulufjället i nordvästra Dalarna. Med 16 grader i luften, lagom mycket sol och nästan vindstilla uppe på fjällplatån så blev det årets hittills bästa fotoresa. 

När jag på lördagsmorgonen stegade ut till bilen vid vandrarhemmet i Särna låg dimman tät och temperaturen på 2 grader. Föga inspirerande att ge sig upp i ottan, men nu hade jag ju åkt 50 mil kvällen innan för att äntligen få plåta fjällnatur. Så skam den som ger sig! Väl framme vid Njupeskär så började det lätta lite grann. Med siktet inställt på Rösjöstugorna började jag vandringen upp genom skogen på fjällsidan. Med den ökande höjden och tack vare solens strålar började dimmolnen skingra sig och sikten bli bättre.

18 mm, f/16, 1/50 s, ISO 100

Jag var här för 30 år sedan. Under en tvåveckors vinterövning i Trägslet gjorde vi en avstickare hit för att kolla på Njupeskärsfallet - Sveriges högsta med 93 meters fallhöjd. Fallet minns jag, men inte så mycket annat. Troligen sov jag större delen av tiden i den gamla militärbussen. Var det något man lärde sig i lumpen så var det att sova i alla möjliga och omöjliga lägen.

44 mm, f/16, 1/8 s, ISO 100, focus stacking

Solen värmde skönt i nacken men det hårda ljuset var som vanligt knepigt att hantera. Tursamt nog drog dimmolnen fram i rask takt över fjället och med lite tålamod gick det att vänta in rätt ögonblick med lagom spridning av solljuset för att mjuka upp skuggorna och ändå behålla lystern i landskapets färger. 

18 mm, f/13, 1/80 s, ISO 100

I skymningen var det dags att vandra tillbaka till bilen. Återvände till Särna, käkade en pizza med rökt renfilé på den lokala pizzerian och somnade nöjd efter en fantastisk dag på Fulufjället. Hit återvänder jag gärna igen, och det ska inte dröja 30 år till nästa gång! 

Tropisk natt

Smaka på orden - tropisk natt! Det låter spännande och lockande. För tankarna till fjärran länder och exotiska platser. Och i natt var även Stenhamra allt lite exotiskt! Temperaturen letade sig nästan inte under 20 grader på hela natten. Vindstilla. Månen på väg ner bakom skogsbrynet på Munsö speglade sig i det blanka Mälarvattnet. Vem kan motstå att smyga ut med kameran då?

24 mm, f/16, 25 s, ISO 800

Bland klipporna på Gålö

Jag har mina små favorittillhåll på Mälaröarna, men nu är naturen här nästan ogenomträngligt, massivt grön.  Dags att hitta nya vyer! Resan gick till Gålö naturreservat och Oxnö i Stockholms södra skärgård för en första rekognoseringstur. 

Jag är långsam av mig när jag fotograferar och behöver ofta återkomma flera gånger till en plats innan det blir några bilder. Ambitionen den här resan var därför att hitta nya platser med potential för flera besök. Och visst hittade jag det jag sökte. Vidsträckta, runda klippor, flata hällar med blanka, välfyllda hällkar och knotiga tallar som klamrar sig fast i bergsskrevorna.  Här finns över fem mil strandlinje att upptäcka. 

18 mm, f/16, 1/30 s, ISO 50, focus stacking

Solen värmde skönt medan jag filosoferade bland klipporna, men det var alldeles för hårt ljus för fotografering så här mitt på dagen. Det blev iallafall en bild när åskovädret inne över fastlandet började göra sig påmint. Sen var det dags att dra sig mot bilen för att inte bli genomblöt.

Gålö och Oxnö är riktiga pärlor som jag lär återvända till många gånger under sommarens ljusa kvällar.

Sebastião Salgado har något viktigt att berätta om världen

Medan regnet strilade över Stockholm passade jag på att titta på Genesis av Sebastião Salgado på Fotografiska. En storslagen utställning med fantastiska bilder från de spillror av världen som ännu är opåverkade av människan. 

De stora svartvita natur- och landskapsbilderna gör att man nästan tappar andan. Unika platser, ett sjudande djurliv, fint ljus och perfekta kompositioner. Man förstår varför Salgado vill visa dessa platser för omvärlden. Mängden bilder och den stora detaljrikedomen i kompositionerna gör att man behöver gott om tid på sig. Jag kommer definitivt att återvända för att upptäcka det jag missade vid första besöket.

Salgado vill även visa på hur människan fortfarande kan leva i harmoni med naturen. Här blir det knepigare. Några bilder fungerar, men Salgado faller ofta i fällan att exotifiera de människor han avbildar. Porträtten på stamfolk från Papua & Nya Guinea är ett sådant exempel och de afrikanska kvinnorna med stora läpplattor liknar mest lyteskomik.  De här bilderna kunde lika gärna vara tagna av en storögd upptäktsresande för 100 år sedan och imponerar inte på mig.

Alf Johansson har skrivit en mycket bra sammanfattning om Sebastião Salgados liv och arbete. Läs den och kolla gärna Youtube-klippet The Silent Drama of Photography som en introduktion innan du går och tittar på utställningen.

Sebastião Salgado har något viktigt att berätta om världen. Han berättar det utifrån sina egna dyrköpta erfarenheter. Gå och se Genesis!

Utställningen pågår till den 14 september.