Ännu en blogg: Någon hemma eller på semester i Bohuslän?

Då är ni välkomna till boksläpp av min första fotobok som jag fick utgiven av ett förlag!

.

Fredag 8 juli kl. 15 i Kungshamn på Hartvigssons fisk- och skaldjur, Hamngatan 12

Lördag 9 juli kl. 14 i Skärhamn, gallericaféet Södra Hamnen 31

.

Boken heter "Fånga dagen - dagens fångst", beskriver en arbetsdag på en trålare från Kungshamn och ser ut så här (fast bara med två P i Båtdokgruppen som förlaget heter):

Allt började med att jag ville ta ett kort på någon som filéar en fisk och slutade med att jag hade fyllt alla minneskort jag hade lyckats skrapa ihop före resan med hundratals bilder. Mycket skräp också, tack vare vågorna som orsakade både oskärpa och sjösjuka. Men till sist räckte det till en bok.

En fotobok hade jag gjort tidigare på Blurb: "50 plus". Men de är så dyra och man når ju i princip ingen. Den här gången var jag nära att ge ut fiskeboken via eget förlag och skickade bara runt lite smakprov till två förlag för att med gott samvete kunna säga att jag faktiskt hade försökt att gå en enklare väg. Alla säger ju att man egentligen inte har en chans hos något etablerat förlag.

Men jag fick en.

Har själv inte hållit boken i handen än. Men förläggaren har och säger att allt ser bra ut.

Nu ser jag fram emot fredag! Kom gärna förbi om du är i närheten!

Ännu en blogg: Vad fototävlingar kan vara bra för

Jag har inget emot fototävlingar egentligen (utom kanske kategorin "resefoto", det är för mycket kolonialt tänk i det). Jag tycker bara att det finns så mycket som är roligare med foto än att lusläsa regler, jagas av inlämningsdatum och bygga upp en hel tävlingslogistik, till ingen annan nytta än att någon jury tittar på bilderna i några sekunder, om inte man vinner.  Så jag deltar sällan i någon.

Men en fördel finns faktiskt med tävlingar: de kan ge anledning till att göra något med sina bilder som man annars inte hade tänkt.

I somras fotade jag en stenhuggare på KKV i Gerlesborg. Meningen var inget mer än att få till ett enda foto som jag ville ha till ett fotoprojekt som kokar lite på lågvärme i bakgrunden. Men väl på plats blev det naturligtvis en massa bilder.

Utan anledning - i form av just en tävling - vet jag inte om jag hade kommit på tanken att sammanställa en kollektion.

Kollektionen är nog ganska konventionell, varken särskilt nyskapande eller känsloladdad och därmed ingen större vinstkandidat. So what: en berättelse och hygglig teknisk kvalité. Å så gillar jag Bohusläns stenhuggarhistoria. Christer på bilden medverkade faktiskt i dokumentären "Skärvor från en svunnen tid" berättade han.

Jag är nöjd - och tillfällen att visa kollektionen någon annanstans än på bloggen lär väl komma.

Var det inte någon bloggare som efterlyste  mer dokumentärt fotograferande bland amatörerna? Varsågoda!

Ännu en blogg: Folkets park Uddevalla

Ibland är det lite kul att krypa bakom stängsel även om "glömda rum" inte är min genre egentligen. Och så är Folkets park i Uddevalla långtifrån glömd. Stans största byggställe just nu så vitt jag kan se.

Som relativt nyinflyttad har jag inga känsloladdade minnen. Har spelat lite minigolf där ibland och fick följa till den kommunala fastighetsförvaltningens fest på hösten 2012. Redan då såg man förfallet.

Men folk hade lite kul ändå.

Den lilla scenen man ser i bakgrunden finns fortfarande kvar:

Jag har inte kollat om auktionen på den finns kvar på tradera.

Allt har en baksida.

Lite vyer ovan- och nedifrån:

Få se hur det blir, framtidens Söder.

Inga konstfoton direkt. Men vem vet, kanske någon som om 20 år kommer att tycka att de här bilderna är intressanta.

Ännu en blogg: Att göra reportage - en amatörs erfarenheter

För ett tag sedan bloggade jag om boken om 50-årsåldern som jag nyligen publicerade på blurb. Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det: Porträttfotografi? Dokumentär? Reportage?

Det var väl närmast reportage. För dem som tycker att även amatörer får ägna sig åt sånt och för dem som har funderat över att syssla lite mer med det tänkte jag sammanfatta mina tips, högst personliga och subjektiva.

.

1. Att tro att ens utrustning inte räcker till är bara en undanflykt.

Jag hade inte ens börjat än då jag kände prestationspressen sätta sig på mina axlar. Det här måste ju bli BRA! Och "bra" innebär att använda sig av de bästa verktygen, både när det gäller fotoprylar och redigeringsprogram.

Vad som är bäst kan man läsa mycket om här på FS. Det ska vara program X, nej, Y är bättre, säkert bättre än det jag har just nu, nu kom det också en ny, ännu bättre kamera som man kanske borde ha i stället för den befintliga... kanske ett stativ för inomhus också? Det ska ju bli BRA!

...

Allt detta blev bara en onödig tröskel. Jag är ytterst tacksam för att ekonomin och datorfobin satte stop för sådana ambitioner. Annars hade projektet aldrig blivit av. Det enda som jag upplevde som vinst var inköpet av en extern blixt. Men redan den IR panel som jag trodde mig behöva för att använda blixten som slave och placera den i en annan vinkel och som jag därför köpte kom aldrig till användning. Nikon D90 och blixt, LR3 och CS5, mer än så var det inte.

.

2. Se till att du har tid och sätt deadlines.

Om jag inte hade haft barnlediga perioder, semester och några veckor "mellan jobben" så hade det inte funkat. Att jobba heltid, ha familj och samtidigt driva någonting sånt går säkert bra om man inte behöver mycket sömn och vill dokumentera vem som håller till på McDonalds på natten. Men vill man fota vanliga människor i deras miljöer så behöver man tid. Och deadlines, både för en själv och för dem. Alla deltagarna fick godkänna både texterna och bilderna. Då får man ha ordentlig framförhållning i planeringen. Det gick mer tid åt kommunikationen med dem efter fotandet än jag trodde från början.

.

3. Skaffa dig en bollplank.

Jag hade två. Min outtröttliga sambo och en kompis som själv var i den åldern och som ställde upp som "försökskanin". Har man ingen större erfarenhet då är det guld värt att få återkoppling om hur man agerar och hur man upplevs som fotograf och samtalspartner.

.

4. Berätta om någonting som intresserar dig själv.

Även om ingen vill se resultatet sen, ingen som uppmärksammar boken eller vad det nu än blir, ingen som vill ställa ut det och absolut ingen som vill köpa det - gör man någonting som har betydelse för en själv så vinner man ju i vilket fall. Alla möten man har haft har man ju haft. Den personliga vinsten finns oavsett hur omvärlden reagerar (om den nu reagerar alls). Kameran är ett utmärkt verktyg för att ta reda på saker som man annars aldrig vågar fråga.

Även för amatörer.

.

Men så här kan man också belysa ämnen så klart:

Ännu en blogg: Människor mellan 50 och 60