OmTag. Vad går det hela ut på?
Det handlar om att se, resten är akademiskt sa Elliott Erwitt. Att fotografera handlar om just detta tror jag. Först måste vi se vad som kan bli en bild, vilket inte alltid, eller snarare ganska sällan, är vad vi upplever som häftigt när vi står inför det. Alla som likt mig försökt fånga oändliga solnedgångar vet vad jag menar.
Det finns dem som hävdar att det krävs 10 000 timmars träning för att nå toppen i någon aktivitet, och då även fotografi? Jag ställer mig lite tveksam till den typen av svepande generaliseringar, jag tror att de funkar bättre när man pysslar med något som dels är mätbart och dels där man kan bedriva en medveten träning där a leder till b osv.
Snackar vi om fotografi blir det en annan sak, att lära sig att trycka ned avtryckaren och eventuellt få lite kläm på exponeringstid, skärpedjup och bländare fixar nog den normalbegåvade på en eftermiddag eller två. Nej fotografi handlar om något mer än rent nötande, möjligen skulle man kunna ha tävlingar i vem som snabbast laddade sin kamera med film och förbundna ögon eller liknande, men det säger ju inte så mycket om nivån på fotografens bilder.
Om jag tar mediokra bilder finns ingen automatik som gör att jag börjar ta bättre bilder bara genom att jag nöter på, även om nötandet är en grundförutsättning. Just att fotografi är så enkelt i sig - ”Du trycker på knappen – Kodak sköter resten” som man sa redan 1888 – och när bildkvaliteten dessutom inte är direkt mätbar ställer det till det en smula.
Jag tycker att det finns de som ”med ålderns och erfarenhetens rätt” hävdar sitt kunnande, liksom andra som genom olika akademiska studier anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller fotografi och vad som är bra och vad som inte är det? Men om det nu är så att vissa ”skådat ljuset” och med ren tankekraft och/eller fysiska vedermödor funnit fotografins ”heliga graal” borde det väl vara en smal sak att en gång för alla slå fast hur man skall gå tillväga?
Det finns en uppsjö av kurser och böcker i ämnet, och visst kan säkert sådana ge en del bra uppslag. Men jag har hittills inte snubblat över någon som nått toppen genom att gå en kurs eller läsa några böcker, jag tror till och med att det i vissa fall kan vara kontraproduktivt då väldigt mycket tycks gå ut på, inte att lära folk att ta bättre bilder, utan att lära dem vilka bilder de skall tycka är bra.
För egen del tror jag att fotograferande närmast kan liknas vid skrivande, det börjar alltid med att vilja säga någonting - viljan att kommunicera - sedan kan man använda olika tekniker för att få detta någonting sagt. Det handlar om att se, resten är akademiskt. Men detta "att se" rymmer ett helt universum.
att liknas vid bollsinne, musikalitet taktkänsla. Det går att träna upp och bli bra, men några är alltid bättre.
Ha en fin dag Tommy
-affe
För konstfoto räcker det tydligen inte med att se. Konceptuell fotografi är i mycket en akademisk övning där tanken med verket bedöms. Jag tror inte att det är en smal sak att komma in i konstfotografivärlden. Det krävs nog en del engagemang för att förstå alla referenser.
Eller vad säger diu?
-affe
-affe
Sen när det handlar om konstfoto är det en annan sak. Mycket svårare, och dit når vi inte lla. Där handlar det också om strömningar i tiden, andra preferenser, annan erfarenhet och annan kunskap.
Inom fotografin gäller ju också att en del blir bättre än andra, vad nu "bra" är...
När det gäller konstfoto har jag egentligen inga åsikter mer än att den borde jämföras mer med annan konst som måleri, installationer osv. än med fotografi.
-affe
Speciellt sista stycket där jag tycker att en viktig faktor är vem man vill säga något till eller visa en bild för.
För egen del fotograferar jag för mig själv. Jag försöker ta bilder som jag tycker om men visar oftast inte upp dom för så många. En och annan "egen" bild brukar väl slinka med när man visar familjebilder för släkt och vänner men det räcker för mig. Jag vet inte om jag omedvetet låter bli att försöka säga något till andra men jag tror inte det. De stunder jag uppskattar mest med mina fotografier är när jag själv bläddrar igenom dom och kommer ihåg tillfället när de togs samt vad det egentligen var jag tyckte var så vackert eller speciellt att jag ville fånga just det.
/ O
-affe
-affe
För mig kokar fångande av ett bra foto ned till att se, tolka och tekniskt registrera motivet. Delar av detta förlopp kan tränas in, men se och tolka har med intellektets funktion att göra. Det senare är mycket komplext.
Sedan finns det personliga nöjet involverat och många av oss tycker det är viktigt.
Ha det bra
Bob
-affe
Det är viktigt att "se" men för att lära sig se måste man öva. Visst spelar talang in, fast den mesta forskning som finns visar att talang ofta är en kraftigt överskattad egenskap. Viktigare är istället att vara intresserad av det man gör - att ha passion. Sedan öva, som sagt.
Att lära sig grunderna och till vissa delar ha en akademisk inställning behöver inte betyda att man blir bättre i slutändan, men det kan snabba upp läroprocessen. I Sverige är vi dock rädda för detta med bildning och kunskap. Det är nästan lite fult att påstå att man kan något.
Jag antar att det handlar om ens seende då? Men vad inbegriper det...att se? Förmodligen det som du uttrycker; ett helt universum....Jag brukar tänka som så att utan livserfarenhet och en massa kunskaper om vad vi människor är....hur skulle jag då inse att det här är något värt att fånga? Värt att visa/berätta?
Och allt det här känns ganska lite med fotografi att göra egentligen.Men är nog ändå någon slags förutsättning, eller iaf god hjälp för en bra bild.
Men fortsättningen...att man blixtsnabbt höjer kameran och exponerar rätt och sedan kan presentera sin bild det har nog mer med kunskaper och träning omkring foto-bild-data att göra.
Mvh Lena
-affe