Advertisement
Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Ungdomar på Plattan och en riktig dansbana

I dag blev det en fika med Krister Kleréus där han visade sin fina bok med bilder dels från ungdomarna på plattan och dels från utedansbanan på söder ”sommarens sista dans”. En del av bilderna kan ni se om ni kollar Kristers blogg EXPONERAT.

Jag blir mer och mer övertygad om att den gatufotografi som kommer betyda något i morgon är just den typen av gatureportage som Krister håller på med. Man bygger upp en kontakt så att man från ett förtroende kan vara med och plåta utan att störa, ett ärligt dokumenterande som bygger på ömsesidigt förtroende och respekt.

De flesta gatufotografer jag gillar har ofta jobbat på det sättet, skall man berätta något med sina bilder vill det nog till att man vet vad man berättar om. Nu är ju inte den skolan ens att betrakta som gatufoto enligt fotosidans definition där mest anonyma bilder från övergångsställen och en och annan lustighet är det som gäller. Visst, det finns bra och dåligt av det med, men om man vill fånga människor i tiden så att de blir något annat än staffagefigurer krävs nog kontakt och ett genuint intresse för människor.


Människor som staffagefigurer 

Inlagt 2013-11-18 23:11 | Läst 1528 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag kallar det du beskriver för dokumentärfotografi. Begreppet "gatufoto" tycker jag känns märkligt. Jag menar, HCB tog en massa bilder på landet, blir det "grusvägsfoto" då? Vad hände förresten med snap shots, eller ögonblicksbilder.
Svar från alf109 2013-11-19 18:49
All gatufoto är dokumentärfotografi.
"De flesta gatufotografer jag gillar har ofta jobbat på det sättet, skall man berätta något med sina bilder vill det nog till att man vet vad man berättar om."

Jag tror du har helt rätt här. Jämför Inta Rukas porträtt (nu på Fotografiska) - den tid hon har lagt ner på att lära känna människorna syns verkligen i bilderna. Där finns mer närvaro och mer uttrycksfullhet än i mängder av likgiltigt fotograferande.

Sedan skulle jag själv förstås gärna bli bättre på den sorts gatufotografi som innebär att man slänger upp kameran och får en lysande bild av en total främling ...