OmTag. Slit och släng och systemkritik
Dagens konsumtionssamhälle bygger på att vi alla skall köpa nytt även fast det gamla kanske fungerar utmärkt. Läste om Bengans brandsläckare som numera återvinns i stället för att fyllas på nytt som tidigare. Anledningen är givetvis att det med tillverkning i låglöneländer blivit billigare att köpa en ny?
Men just detta är något som måste vara fel? Det är alltså idag billigare, eller mer lönsamt, att tillverka en pryl på andra sidan jordklotet, transportera den hit, distribuera och sälja den än vad det är att fylla en gammal? Något säger mig att miljöavgifterna är på tok för låga när det är på det sättet. Just detta är en bidragande orsak till att vi överutnyttjar planetens resurser.
I god tro lämnar vi in våra prylar på återvinning, men det finns ju en sanning även i detta som man sällan snackar om. Återvinningen i sig är energikrävande i såväl transporter som i själva återvinningen. Dessutom skulle den vara kostnadskrävande om man verkligen monterade ned all utrustning så att allt faktiskt återvanns? Jag vet inte hur långt man pillar med detta, om någon verkligen skruvar isär prylarna och sorterar olika metaller osv? Jag misstänker dock att en ganska stor del hamnar i osorterade skrotcontainrar och alltså inte återvinns alls?
Hörde på nyheterna senast i går om detta med ekologisk mat, det har lite bäring på detta. Alla vill ha, men eftersom det är dyrare att producera blir det inget, i slutändan är det ofta plånboken som styr. Är inte detta upp och ned vända världen? Det är alltså billigare och mer lönsamt att vräka ut gifter som hamnar i mat och miljö än att försöka undvika det? Ytterligare ett exempel på att miljöavgifter inte fungerar på dagens nivåer som en reglering mot miljövänligare produktion. Givetvis skulle livsmedel med liten miljöpåverkan vara billigare än tvärt om, ganska självklart kan man tycka?
Ett annat exempel från denna vansinniga värld och som till stora delar driver på rådande utveckling är att tillverkningen i länder med låga löneanspråk och svaga miljöregler är ekonomiskt fördelaktigt, trots att det producerade konsumeras här. Ofta sitter hela familjer inklusive barn i ohälsosamma miljöer och producerar våra konsumtionsvaror för en ersättning som är en bråkdel av vad vi själva skulle kosta. Lönedumpning kallas det för, dessutom hänger alltid hotet över dessa fattiga människor att produktionen skall flytta någon annan stans där det är ännu billigare och alltså ändå mer förkastligt enligt våra normer. Detta jagar på ett race mot botten, ty allt går alltid att göra billigare någon annan stans.
Teorierna med den fria marknaden som anammats av i stort sett alla från vänster till höger är till stora stycken Adam Smiths och från senare hälften av 1700-talet. De mest inflytelserika teorierna skrev han i ”The Theory of Moral Sentiments” från 1759 där han gör gällande att samvete kommer ur sociala förhållanden och att moralen till stor del styrs av observationer av andra människor. Kort sagt handlar vi efter det vi ser, och det vi inte ser som till exempel arbetarnas förhållanden i fattigare delar av världen lider vi inte av.
Det andra arbetet som kanske är det som fått mest genomslag är hans ”The wealth of nations” från 1776, all nyliberal ekonomisk teoribildning bygger i princip på detta verk. Smith lanserade idén om ”den osynliga handen”, alltså att en marknad styrd av egenintresse är självreglerande. Om det finns brist på en vara till exempel kommer marknaden att själv svara för att produktionen når en nivå där utbudet möter efterfrågan. Blir det överproduktion kommer efterfrågan att minskas och därmed produktionen, staten skall inte lägga sig i detta enligt Smith.
Nu levde Smith på 1700-talet i en värld som såg ganska annorlunda ut än vår. Man kunde till exempel inte konkurrera med att dumpa löner eftersom arbetskraften på 1700-talet var den lättrörliga parametern i ekvationen och även utgjorde kundunderlaget. Blev arbetsförhållandena för dåliga flyttade man helt enkelt till konkurrenten eller sökte sin försörjning på annat håll eller i värsta fall upphörde som konsument.
Tillverkningen och kapitalet däremot var som regel lokalt knutna, godsen och godsägarna fanns där de fanns. Nu fungerade väl inte Smiths teorier så bra ens på 1700-talet, exempelvis utsattes folk för svältkatastrofer trots att tillgången på föda inte var problemet, utan fördelningen. Hur som helst är de bärande parametrarna i resonemanget dels att människan drivs i huvudsak av egenintresse, moralen i detta egenintresse styrs av sociala förhållanden hos andra i omgivningen och det viktigaste: arbetskraften är lättrörlig och kapitalet trögrörligt.
Hur ser verkligheten ut i dag? För det första när det gäller moralen slipper vi se eländet hos dem som producerar våra konsumtionsvaror. Även om vi känner till det är det så långt bort att det knappast blir till ett moraliskt problem större än vad några tior som absolution i någon tiggarkopp rår på.
När det gäller rörligheten har vi idag det rakt motsatta förhållandet jämfört med på Smiths tid, arbetskraften är trögrörlig men produktionen är lättrörlig, nya fabriker står ofta värdländerna och dess innevånare för i sin desperata jakt efter arbetstillfällen och en smula välstånd. Dessutom har det införts en parameter som inte hade någon avgörande betydelse på Smiths tid, det fristående kapitalet, alltså att ägandet blivit "anonymt" och är fysiskt frikopplat från såväl produktionen som konsumenterna.
Ägandet, som alltså styr utvecklingen har ingen som helst koppling till någon form av moral eller sociala hänsyn. På börsen har aktörerna uppgiften att maximera sin avkastning, en fondförvaltare som började väga in moraliska hänsyn skulle nog inte bli gammal. I och med frikopplingen av ekonomin faller allt som har med moral och social hänsyn att göra.
Hur möter vi då detta? Till stora delar med regional lagstiftning, men eftersom ekonomin inte är regional fungerar detta ganska dålig, det är bara att flytta sin produktion till regioner med mer generös lagstiftning. Man har alltså gjort ekonomin i sig till ett utpressningsredskap helt utan moraliska betänkligheter.
Nu finns givetvis de som anser att vi lever i de bästa av världar, det får stå för dem. Men faktum är att vi lever i ett ekonomiskt system anpassat för 1700-talet som inte ens fungerade särskilt väl då. Och när systemet i sin egen kraft jagar oss mot stupkanten såväl socialt som ekologiskt lever våra politiker till synes kvar i tron att detta system är av gud givet, varför hörs annars så sällan någon systemkritik?
Jag rekommenderar boken.
Saken är enkel - men svår. Vi tvingas förr eller senare att ge oss på den nuvarande ekonomiska grundstrukturen, eftersom den är självkanibaliserande och driver oss i fördärvet. Planekonomi går som namnet anger ut på att planera. Just översiktlig planering med makt bakom orden är vad vi desperat behöver. Vi måste kläcka fram en ny ekonomisk teoribildning med starkt planekonomiska inslag. De nya digitala möjligheterna innebär att ekonomi och marknadsomständigheter kan omfattas på ett helt annat sätt än vid tidigare försök till planekonomi. Detta är en av nycklarna till ovan nämnda teoribildning. Planekonomi eller partiell planekonomi är ingalunda definitionsmässigt knutet till vänsterdiktaturer - saken är bara den att inge har (vågat) prövat en modern partiell planekonomi. Det blir inskränkningar i den personliga friheten, ja - men är det någon som tror att vi kommer att komma ur detta gratis?
Läs sista stycket i denna länk.: http://www.rsyd.se/Privat/Brandsakerhet-i-hemmet/Handbrandslackare/
Det som står där är nog generellt och inta bara för Räddningstjänsten Syd.
Jag har svarat dig i min blogg också! :)
Det finns nog möjligheter att kontrollera/fylla på en brandsläckare,
men då man kan köpa en brandsläckare för 275-350 kronor och få en rekommendation från den säljande butiken på frågan om var fylla på släckaren: "De e billigare att köpa en ny släckare"
Så där står vi...
/Bengan
Är det politiskt möjligt att övergå till någon form av planekonomi? Framtiden torde bli dramatisk.
Det hjälper nog inte att fly in i gulliga dagdrömmar. Verkligheten hinner ifatt oss.
Ha det gott!
Jon Anders
Ett ben i en ny ekonomisk teori är tämligen klart. Modern digital teknik gör det nämligen möjligt att effektivisera planeringsinstrumentet på ett helt annat sätt än förr. Ett effektivt och välmodulerat planeringsinstrument gör det sedan lättare att formulera nästa hållpunkt - som blir rättsäkerhetsfrågorna och en minimering av medborgerliga inskränkningar.
Men visst - svaret på din fråga blir ändå, att i dag är det inte politiskt möjligt. Vi skall knuffas fram betydligt närmare stupet innan det läget uppstår.
Jag ser ingalunda fram mot saken - men jag är 70 år, så jag kanske slipper.
Jo - du har läst rätt innantill. jag föreslår att vi skall jobba på en ny ekonomisk teoribildning som inkluderar planekonomiska instrument. Det är att komma bort från gnölandet, och att föreslå konkreta åtgärder som är adekvata gentemot problemets art.
Om vi ser bara lite bakåt i tiden och betraktar det saligen avsomnade Östtyskland. Det var en obehaglig och brutal polisstat, och kontrollstaten i sin prydno - det var kommunismens fel.
Å andra sidan fanns det utbildning, arbete, och bostäder åt alla - det var planekonomins förtjänst. Jämför gärna med våra ungdomars verklighet vad det gäller arbete och bostad. Vi håller på att köra en hel generation i botten. Arbete och bostad åt alla - det framstår som en dröm i dagens Sverige. Vad son avslöjar sig vid den här jämförelsen är hårda fakta som det inte går att snacka sig runt.
-affe