OmTag. Mor, påsken 2001

Det var påsk 2001 och mor sitter vid köksbordet hemma i Åmotfors. Fram på sommaren flyttade hon till det särskilda boendet på grund av sin demenssjukdom. Det var alltså sista påsken hon var hemma. Nu har det gått 13 år och ändå känns det som helt nyligen.

Trots att det inte var någon lycklig tid, min mors sjukdom och min brors allt för tidiga bortgång satte sin prägel på tillvaron, så känns det ändå som om jag saknar den när jag ser bilden. Kanske beror det på det egna åldrandet? Tiden jag lägger bakom mig blir längre och längre och tiden som finns framför mig kortare och kortare. Jag tror också att tragiken i att för evigt lämna de man älskat bakom sig gör sitt för den sorgsna känslan.

Vi hade mycket nära relationer jag och mina föräldrar, nu är jag ensam kvar och tänker mig tillbaka inför en bild av mor vid köksbordet påsken 2001.

2014-04-28 06:04   Ellionora

Vackert och sorgset.


//Johanna

Besvara

2014-04-28 07:46   sonyboy

Fin bild på din mor Alf och tur är väl att vi kan minnas genom våra bilder.
Hälsn//Rolf

Besvara

2014-04-28 08:02   Sten Björklund

Känner igen dina tankar här ovan. Vår familj har alltid levt nära varandra. Nu är det förutom min morbror jag och min fru som är äldst. Som du säger " Tiden framför mig blir kortare och kortare ". Det är trotts allt en hel del man vill hinna med av den tid man har kvar.
Sten

Besvara

2014-04-28 09:34   syntax

Här en liten strof från Evert Taubes fina bearbetningar av Shakespeares sonetter:

"...När tysta tankars domstol har förhör med minnen ifrån flydda ungdomsda´r, en ny och dyrbar tid jag då förstör med sorgset dröjande vid vad som var..."

Besvara

2014-04-28 19:10   Dubbelolle

Vackert vemodigt o tänkvärt! Hälsn, LO

Besvara

2014-04-28 21:02   alf109

Tack ska ni ha för era kommentarer.
-affe

Besvara