OmTag. Jobba med sina bilder
När vi jobbar med en bild har vi alltid utgått från negativet eller filen som ett råmaterial. I den analoga kopieringen finns en hel del olika möjligheter att göra resultatet som vi vill ha det. Vi väljer papper, efterbelyser och skuggar, väljer framkallningsmetod, tonar pappret på olika sätt osv.
Men det analoga förfarandet har sina fastställda gränser som man inte kommer förbi så lätt, även när vi laborerar med de tekniker som erbjuds finns ganska distinkta gränser för vad vi kan göra; åtminstone om slutresultatet skall vara användbart. Den analoga tekniken kräver en hel del praktiskt laborerande om vi försöker göra något annat än en rak kopiering med kanske lite efterbelysning till exempel.
Om man orkar så utvecklar man en viss hantverksskicklighet, för att bli en bra kopist måste man utveckla denna känsla för hur handgreppen och metodvalen sätter avtryck i den färdiga bilden. Icke desto mindre har vi alltid laborerat och tänjt gränser för vad vi kan göra med materialet vi använder.
Den digitala tekniken öppnar upp helt andra möjligheter, den gör det dessutom förhållandevis väldigt mycket enklare att nå det resultat man eftersträvar. Bilden ovan till exempel skulle vilken 12 åring som helst rent tekniskt kunna plocka fram i Photoshop från det skannade negativet om hen bara fick leka ett par kvällar för att få en hum om hur programmet fungerar.
Att göra något liknande i mörkrummet skulle däremot kräva både gedigen kunskap och ett antal testkopior för att hamna i närheten. Därför kan man inte jämföra utskrifter med mörkrumskopior, det är helt enkelt två olika saker, det ena är en, mer eller mindre, maskinell process där det andra är ett hantverk.
För det är ju även så att när jag väl fixat till min bildfil i datorn som jag vill ha den kan jag sedan göra hur många likadana utskrifter som helst där flera mörkrumskopior aldrig blir helt identiska om det inte handlar om mer eller mindre rak kopiering.
Oavsett allt detta tycker jag att man skall vara öppen för den nya tekniken och framför allt inte rynka på näsan åt bilder som man inte skulle kunna göra analogt; tänjt gränser har man alltid gjort och det har alltid varit materialet som satt dessa gränser. Därför tror jag att vi ”gamla stofiler” skulle tjäna på att öppna upp oss mer för nya uttryck som möjliggörs genom den nya tekniken.
Jag håller med dig, även om man tycker om det analog förfarandet så tycker jag man skall experimentera i det digitala.
Här har du en stofil som i stort flyttat över till det digitala och tycker om det.
En klapp till Sally framföres härmed
Bob
Nu skall jag leverera klappen,,,,, så, nu är det gjort. :)
-affe
/ Bengt
-affe
Dessvärre hade jag aldrig möjlighet att lära mig mörkrumsarbetet och nu är jag överkörd av en 12-åring!
Eva
Om man plåtar digitalt tycker jag att Lightroom funkar till i stort sett allt man vill göra, det är dessutom enklare och går snabbare att lära sig än Photoshop.
-affe
Efter snart tio år med digitalt är jag frustrerad av att inte kunna PS annat än elementärt, jag kör LR, alla riktiga fotografer PS. År det utsiktslöst att göra en sån här bild på LR?
Hälsningar/ Björn T
Den här bilden är gjord helt i Lightroom (även fast jag av gammal vana skrev photoshop) där jag bara använt pluggen HDR efex för att få lite mer teckning i skuggorna. Det skulle säkert även gå att fixa med att lätta upp lågdagern och jobba lite med kurvorna i Lightroom. Toningar fixar man ju även dem i Lightroom, som dessutom är så smart att man kan lägga olika toningar för hög och lågdager även fast jag inte gjort det här.
Photoshop använder jag mest för att fixa skräp och repor i de skannade negativen där det behövs, sedan plockar jag in bilden i Lightroom och kör vidare där.
-affe
-affe
Den digitala tekniken kan också vara svår att bemästra om man vill tränga in i djupet, men processen är snabbare och man har bättre kontroll under arbetet, så inlärningen kan gå rätt fort om man vill.
Varje bild som har gjorts i mörkrummet är unik, och nästa exemplar från samma negativ är egentligen ingen kopia, eftersom det går inte att göra en exakt likadan bild på grund av variabla delmoment.
Därför känns analoga bilder mera konstnärliga än digitala kopior, eftersom de digitala utskrifter som skrivaren spottar ut är på varje pixel exakt likadana.
Och så skall ju också personer på ADOBE som har gjort programvaran ha en fjäder i hatten :-)
-affe
-affe
Vad man lär sig mycket av din blogg :)!
hälsningar, Marie
Jo de flesta som plåtar analogt idag skannar nog sina bilder och fortsätter at jobba med dem i datorn. Skillnaden blir ofta mycket mindre än vad en del försöker hävda, om bilden registrerats på en sensor eller en film spelar för det mesta inte så stor roll. :)
För övrigt finns även dem som går från det digitala genom att skriva ut ett stort negativ på genomskinlig plast för att sedan använda detta negativ genom att bara lägga det på ett fotopapper och belysa. Sebastião Salgado och Pentti Sammallahti jobbar en del på det sättet. Dels ger det den digitala redigeringens fördelar, och eftersom man bara behöver belysa fotopappret lika länge varje gång ger det också samma resultat på alla kopior om man vill.
-affe