OmTag. Intellektuella bilder
Lyssnade på bildradion om detta med intellektuella bilder eller snarare bilder som kräver ett aktivt intellektualiserande för att tolkas eller förstås. Jag delar nog inte riktigt Görans syn på detta, min åsikt är nog snarare den motsatta: Om jag inte förstår bilden finns som regel heller inget att förstå, för mig och det är viktigt, allt är subjektivt.
Jag skriver i så fall hellre under på Kurt Bergengrens åsikt: ”En bra bild förstås på ett ögonblick men tål att betraktas i en evighet”. När man börjar intellektualisera finns alltid en risk att man går vilse i sina egna tankebyggnader: ”en bra bild säger mer än tusen ord, men med tusen ord går det att få vilken bild som helst att säga vad som helst”.
För mig fungerar det så att om jag anstränger mig för att lyckas intala mig att något jag ser har någon speciell djupare mening, så blir denna mening en produkt av mitt tänkande och applicerbart på i stort sett vad som helst. Hela förfarandet öppnar upp för mycket av Kejsarens nya kläder.
Nu får var och en söka mening efter eget huvud och på sitt eget vis, men om jag ser en bild jag gillar så är den bra för mig. Detta gillande handlar om att jag kan identifiera mig med bilden på något känslomässigt plan. Däremot aldrig att jag behöver tillföra min egen tankebyggnad för att skapa mening i bilden. Bra bilder kan skapa en massa tankeprocesser, men tankeprocesser kan inte skapa bra bilder.
-affe
-affe
-affe
Tack ska du ha Torbjörn.
-affe
Ibland kommer den försåtliga frågan "Vad vill du egentligen säga med din bild?"
Jag svarar sällan på det utan motfrågar:"Vad säger bilden dig?"
-affe
Problemet uppstår väl kanske när det trots detta inte finns någon direkt mening i i det fotografen försöker säga. Och när analysen mest blir en efterhandskonstruktion.
-affe
Naturligtvis finns det bilder som har ett syfte, ett budskap som ska uppfattas. Det är likadant inom konsten. En del konstverk bär på ett angeläget budskap, en del är "bara" en visuell njutning. Att intellektualisera konst och fotografi känns ofta som överskottsarbete. Däremot kan det vara både underhållande och intressant när en fotograf eller konstnär berättar om sitt verk. Då behövs inga "tolkningar"
-affe
/Krister
-affe
/Hans
-affe
-affe
-affe
Tänk om fler höll på så här? :)
B)
-affe
-affe
För mig skall bilder prata av sig själva MEN ibland kan en förklaring öppna upp bilden för mig.
Så medans jag håller med dig I det du skriver och känner mig hemma I det kan jag se att ibland har en förklaring öppnat och ändrat min syn och känsla för en bild.
-affe
När jag gör bilder vill jag gärna ha ett ord med mig. Jag gillar vad Anders Petersen brukar säga på sina workshops, att fotografer tänker för mycket under fotograferingen och för lite före och efter. När jag fotograferar, allt för sällan numera, så försöker jag vara så öppen som jag kan för situationen. Varje gång jag ser något som intresserar mig försöker jag göra en bild, utan att tänka så mycket på varför.
Men sedan, när jag kommer hem, då tittar jag mycket på vad jag gjort och funderar över varför jag har tagit de bilderna. Vad är det som triggar mig att försöka göra en bild av detta. Då blir det ofta ett ord som är viktigt. Det ordet har jag med mig under hela processen sedan fram till den färdiga bilden.
Jag ser ofta på dina nattbilder, särskilt på grund av att jag själv fotograferade nattbilder under en tid. Från början tyckte jag nog mest att det blev snygga bilder, men efter ett slag såg jag isoleringen, det dova i bilderna. Det gjorde att jag gjorde bilderna allt mörkare, de blev rätt små på ett stort papper, de fick en lite kallare ton, det vill säga jag valde ett kalltonat svartvitt papper, inget gulligt varmtonat Record Rapid, utan ett kallt, blankt papper.
Jag vet inte om du läst den bok som jag och Bosse Bergström skrev, som vi kallade Tala om Bilder. Eller om du kollat på de filmer vi har gjort för Fotosidan. Där försöker jag utveckla dessa idéer. Vore intressant att höra om du tycker det är bara tankeprocesser.
Jag tycker nämligen att alldeles för många fotografer är för dåliga på att utnyttja fotografins uttrycksmedel. Kontraster, ljus, svärta, storlek, allt är ju en del i ett visuellt språk. Om man inte utnyttjar det låter man som en av alla dessa tonåringar som liksom bah asså liksom inte säger så mycket.
Det jag försöker peka på är att det även finns en sorts "konstkännarnas konsensus" där man dels sågar sådant som inte ingår i den egna kanon och dels lyfter annat till skyarna för att det gör det. Ytterst handlar fotografi om känslor för mig, då blir det ofta tämligen ointressant att analysera bilder om jag inte först hittar en känsla i dem. Analysen i sig kan inte skapa detta hos mig, och som sagt det jag vänder mig emot är när någon annan talar om vad som är bra och vad som inte är det. Dessutom går ju även konsten in och ut ur olika trender, det som är toppen idag kan mycket väl vara botten i morgon osv. Detta är något som främst berör den typen av bilder som inte spelar med känslor, de bilderna verkar ha en längre livslängd oavsett hur de ligger i trenderna tycker jag.
När det gäller de socialrealistiska bilderna typ Petersen, Sobol, Araki osv. tycker jag att de numera dras så hårt och presenteras så utan någon kontext att de ofta bara visar en företeelse utan syfte, med andra ord tycker jag att det ligger snubblande nära freakshow många gånger. Förr visade man upp missbildade och avvikare på cirkus för att publiken under skräckblandad förtjusning skulle konfrontera sina inre spöken, nu sker det ofta genom fotografin tyvärr.
-affe
Ska vi ta del av bilder måste vi öppna oss för dem. Om inte så är det bara bilder som är exakt lika dem som vi alltid har gillat som vi kommer att uppskatta.
Stefan
P.S vill du se något helt annorlunda, gå till Stockholms Stadsmuseum och se på de bilder som tre dövblinda fotografer gjort. Där har jag varit med och tagit fram en teknik som gör det möjligt för personer med synnedsättningar att ta del av bilder. Varit en fantastisk upplevelse att arbeta med dem som aldrig sett och nu plötsligen får uppleva en bild.
P.P.S gilllar dramatiken i din bild. Skillnaden i storleken mellan det främre trädet och de små, linjalräta stammarna där bakom.