OmTag. Ibland gillar jag att gnälla lite, någon måste ju välta bikupan så det blir någon fart på festen.

Jag börjar mer och mer uppskatta fotografi där det handlar om bilder i sin egen rätt. Visst får de också gärna handla om något angeläget ämne, men de behöver inte göra det.

Jag är ganska trött på alla upprepningar av reportage från samhällets utkanter och/eller den sökta erotiken i dessa sammanhang. Det känns som det mesta av detta redan är gjort, och redan på 30-talet om man hårdrar det.

Om de gestaltande fotograferna aldrig lyckas ta sig förbi sensationerna och den pubertala sexualiteten så tycker åtminstone jag att detta redan är genomtröskat till leda. Berättandet, åtminstone i huvudsak, görs mycket bättre av filmare idag, liksom nyhetsrapporteringen. Dokumentärfotografins storhetstid är sedan ganska länge passerad, de enda som inte verkar insett detta är vi fotografer som försöker hålla kvar i något som inte längre finns.

Funderade lite runt detta efter att jag sett Parr-utställningen på fotografiska, hur totalt ointressant jag tyckte att det var. Samma upplevelse fick jag av Petersen, även fast det är som att svära i den Svenska statskyrkan. Det berättar inget som jag inte redan sett eller känner till helt enkelt, lite som att man fortfarande förväntas bli chockad av ett topless fruntimmer på badstranden på något sätt.

Om jag jämför detta med en utställning som Imogen Cunninghams på kulturhuset till exempel, som i mycket högre grad handlar om fotografiet i sin egen rätt, så blir jag oändligt mycket mer berörd av den senare.

Nej jag tror att fotografiets överlevnad som betydelsebärande medium är helt beroende av att vi tar det tillbaka till sin egen rätt i såväl form som innehåll. Den fotografiska bildens mystik i sig själv räcker bra utan av vi behöver söka det sökta, bara att kolla på någon av Josef Sudeks anspråkslösa betraktelser; hela livet koncentrerat till en blomma i ett glas vid hans skitiga ateljéfönster. 

2015-05-07 08:35   Benganbus

Jag var andra gången inne på Galleri Kontarst i går och tittade på elevarbeten från Nordens fotoskola.
Känner nog som du att det ibland kan bli litet för mycket från samhällets utkanter, eller liknande ämnen.
Men visst va det fina bilder.
Men det här e väl trender som det mesta.
/B

Besvara

Svar från alf109 2015-05-07 15:42

Jo socialturismen är ganska utbredd inom fotografin, eller ibland ännu värre när fotograferna tycks tagit över forna tiders uppvisning av särlingar på cirkus.
-affe

Svara

2015-05-07 13:39   Johan Pihl

Här förstår jag inte riktigt ditt resonemang, Alf. Kanske för att du lägger in och utgår från din egen fotografiska smak i argumentationen. Cunninghams och Sudeks bilder lämnar mig totalt oberörd, medan Petersens och Parrs bilder berör mig, och då menar jag rent fotografisk/bildmässigt, inte bara som berättande. För dig är det tvärtom. Handlar nog mer om smak, än om de fotografiska genrerna.

Besvara

Svar från alf109 2015-05-07 15:41

Du verkar ha lite svårt att förstå en viktig detalj när du läser min blogg Johan, jag har märkt det ganska ofta av dina kommentarer. Det jag skriver är alltid mina subjektiva uppfattningar vilka man kan dela eller inte. Jag betonar till och med detta i ingressen. Att din smak skiljer sig ganska markant från min är ju inte heller någon nyhet. Men något man kan fråga sig till exempel när det gäller Petersens bilder är dels: tillför de något nytt som man inte redan sett från honom eller andra oändligt många gånger tidigare? Och på vad sätt hjälper hans bilder dem han fotograferar eller någon annan till ett bättre liv? Sådana frågor kan ge svaret på syftet med bilderna. För en del betyder inte syftet något, för mig betyder de allt när man plåtar utsatta människor i utlämnande situationer.

Men som sagt, det jag skriver är alltid mina egna subjektiva uppfattningar.
-affe

Svara

Johan Pihl 2015-05-08 09:54

Jag skrev bara att jag inte förstod ditt resonemang, att döma ut en genre för att man inte gillar två fotografers verk. Om det nu är förnyelse du är ute efter, så är väl Petersens och Parrs bilder betydligt mer förnyande än Cunninghams och Sudeks? Du har ju t o m själv beklagat dig över att både Petersen och Parr var bättre förr, enligt dig. Då måste de väl ha förnyat sig? På vad sätt Petersens bilder hjälper dem han fotograferar eller någon annan till ett bättre liv, vet jag ej, och jag tror heller inte det är hans ambitioner.

Svara

Svar från alf109 2015-05-08 14:26

Förnyelse i formen är ganska ointressant tycker jag och det är väl just det så många håller på med. Lite som att man skulle börja trycka böcker på snedden eller något. Anledningen till att att jag gillade Petersens och Parrs tidiga bilder bättre handlar inte om nostalgi, utan om att de båda, liksom många andra, blivit hårdare och mer cyniska i sina bilder över tid som jag upplever det. I Petersens fall tycker jag att hjärtat, gemenskapen och samhörigheten liksom berättandet gått förlorat och att det mest blivit ett oändligt upprepande av samma koncept; leta upp nedkörda personer på krogen, se till att plåta dem i prekära situationer, kopiera hårt, gör en bok och en utställning. Men åter igen har jag inga synpunkter på att andra ser något annat i detta så länge man respekterar min åsikt.
-affe

Svara

Johan Pihl 2015-05-09 13:17

Respekterar såklart din åsikt även om jag inte delar den, Alf ;) Hade vi alla haft samma åsikt och smak vad gäller fotografi här, så vore det riktigt tråkigt.

Svara

2015-05-07 16:14   J Karlén

Jag tror det är så att man attraheras av olika saker. Detta gäller i livet såväl som för fotografi och andra konstarter.
En fråga jag ibland ställer mig är var finns "ny" fotografi idag. De gamla mästarna från 1900 talet kör på i sina olika
projekt och här upplever jag också att mycket är förutsägbart. Här gillar man de man gillar. Men ny fotografi från dagens unga generation som är attraherande för just mig, var finns den? När det gäller "dokumentär fotografi" finns i senaste numret av LFI fotograferna Stéphane Lavoué och Giulio Rimondi som visar upp två projekt; Into the wild och Transient home som tilltalar mig väldigt mycket. I båda projekten visas livet i verkligheten och många bilder där kan finns till också för sin egen rätt.
Mvh/Jörgen

Besvara

Svar från alf109 2015-05-07 16:22

Jag prenumererar på LFI och de har ofta bra fotografi. Jag menar inte att det är stendött, men att det är dags att ge mer uppmärksamhet till något nytt, vad det nu är? Och att man kommer bort lite från effektsökeriet till såväl innehåll som form som varit rådande ganska länge känns det som.
-affe

Svara

2015-05-07 18:16   bassa

Hej Affe.För mig är det inte konstigare än att åka in till stan och ta bilder på vad jag har sett, och sen visa bilderna.
Om man gör så så slipper man trender och efterapningar av de stora. Tycker nog att fotoskolor kan vara rätt konserverande ibland..Detta ständiga, att gå tillbaka till de stora berömda typ Strömholm OSV., och utifrån det försöka upprepa deras kunskap bildspråk för att bli en bättre fotograf, Det känns för mig som en låsning. Riktigt snygg bild på blomman. för tankarna till Georg Oddners blombilder. Har du tagit intryck?:) Ha det bra!
/ Bengt

Besvara

Svar från alf109 2015-05-07 18:18

Jo man skall inte försöka vrida tiden tillbaks, däremot kan man ju inspireras av bra bilder, de är som regel ganska tidlösa tycker jag.
-affe

Svara

bassa 2015-05-07 18:20

Skrev just det om din blombild.
/ Bengt

Svara

Svar från alf109 2015-05-07 18:36

Missade det, såg blomman i fönstret på Långholmen när jag gick förbi och tänkte nog inte så mycket utan knäppte bara för att jag tyckte att det kunde bli en fin bild. :)
-affe

Svara

bassa 2015-05-07 18:37

Det blev det.
/ Bengt

Svara

2015-05-07 19:24   Nils Bergqvist

Min bror sa en gång att "svensk fotografi ännu inte lyckats göra sig fri från Christer Strömholm". Ligger kanske något i det? Inte för att Strömholm är dålig, jag gillar honom bättre än de flesta andra svenska fotografer, men för att efterföljarna saknar just det där du skriver om, bilder i sin egen rätt. Anser nog att det var just det som var Strömholms storhet, att han kunde göra bilder intressanta i sin egen rätt. Hans lärljungar var mera dokumentära reportagefotografer som vill berätta historier. En sida som Strömholm också hade, men som jag inte gillar lika bra som hans mera "poetiska" bilder i sin egen rätt.

Besvara

Svar från alf109 2015-05-07 19:36

Så tycker jag också att det är.
Strömholm ligger som en våt filt över mycket av den svenska fotografin på samma sätt som Bergman gör det över filmen tycker jag. :)
-affe

Svara

2015-05-08 12:08   Marie_1

Hej!
Jag har svårt att förstå att Strömholm och Petersen hyllas så högt med tanke på att många av deras bilder framställer människor som groteska figurer bortom all värdighet. Det är ju uppenbart att de har utnyttjat människors utsatthet.
Kan man bortse att ta hänsyn till "moraliska parametrar” när man bedömer en bild, en fotograf? Bilden måste väl ses i hela sin kontext när man värderar och bedömer kvalitéer i den?
Hälsningar, Marie

Besvara

Svar från alf109 2015-05-08 14:18

Håller med Marie. :)
-affe

Svara