Jag har understundom som hobby att fotografera med gamla kameror. Det har många gånger visat sig att en bättre kamerautrustning som har sådär 60 år på nacken, är fullt tillräcklig rent tekniskt för att skapa synnerligen avancerade bilder, bilder som svarar mot nästan allt man kan önska sig av teknisk kvalitet. Men det vet inte prylnissarna, eller vill inte veta.

Jag tror att det är svårt att vara helt ärlig mot sig själv. Ibland är det en osäkerhet som man försöker kompensera för, eller så är det ett teknikintresse som smittar av sig på fotograferingen.

I mitt fall tycker jag att erfarenheten gör att jag vågar använda mindre utrustning på uppdrag än jag hade i början.

Jag håller på en del med sportfoto, och där kan man ofta dra nytta av de tekniska framstegen. Men om man inte konkurrerar med andra fotografer om att sälja bilder kan man faktiskt tillåta sig att missa någon bild ibland och hålla nere kostnaderna.

Jag upplever trots allt folk inte jagar de senaste kamerorna på samma sätt som för 5-10 år sedan. Idag ger inte ett nytt kamerahus drastiskt förbättrade funktioner och bildkvalitet. Man kan ofta hoppa över en eller två generationer. En 6 år gammal Nikon D700 klarar det mesta än idag. Detta är naturligtvis ett problem för tillverkarna.

Fotoprylar är också leksaker för många. Precis som en mc eller en snöskoter kan vara. När Canon och Nikon kom med nya 70-200/2,8-zoomar var det väldigt många som la 10.000 emellan för att uppgradera. Ingen annan än fotografen själv kan ha märkt någon skillnad på bilderna. Men en ny leksak kan man tycka sig vara värd lite då och då.

Kort sagt: Jag tycker det är viktigt att man har en nykter syn på fotoprylar och inte låter dem styra en. Jakten på teknisk perfektion kan leda en fel.

Tack ska ni ha.
Jag vänder mig alltså inte emot att man skaffar sig prylar som man gillar. Men jag tror att många skulle må bättre om de erkände att det ganska sällan är detta som avgör om bilderna blir "bra" eller inte. Sedan finns givetvis motivområden och fototillfällen som kräver specifika verktyg. Men om vi tar detta med att plåta sport till exempel så är det ju en sak om man skall leverera sina bilder till en tidning som kräver dessa "hänga över ribban" bilder, likadana som alla andra tar från orkesterdiken med supertelen. Men om man kollar Cartier-Bresson's cykelbilder som publicerades i tidningen Rouleur för ett tag sedan så slår de ju allt annat i bildväg när det handlar om att fånga stämningar och berätta om cykelsport. Och aldrig togs det väl egentligen "bättre" sportbilder än när fotograferna kånkade runt på stora Graflexer? Åtminstone var de inte sämre, om man nu inte vill ha "folk som hänger i luften frysta till 1/8000 del förstås?
-affe