OmTag. Funderingar från gatan

Att gå runt på stan och fotografera, som jag skrivit tidigare är något jag skall försöka ta upp igen. När jag knallar runt blir det ganska mycket miljöbilder, mer cityscapes än gatufoto, och även mina gatufoton är ganska anonyma för det mesta.

Jag plåtar det jag ser helt enkelt, och i bästa fall lyckas man någon enstaka gång förmedla känslan man hade inför motivet. Det må sedan var det framrusande vattnet i Strömmen, någon anonym betraktad genom en hiss på Södermalstorg eller en katt i ett träd. Sanningen är att ytterst få av de bilder jag tar och lägger upp i bloggen håller för speciellt mycket annat än bloggutfyllnad.

Men kanske kan de sammantaget också ge en liten inblick i något större, i bästa fall kanske de förmedlar lite av personen bakom kameran? Men som andra sagt tidigare, man får inte ihop speciellt många bilder som håller på ett års gatunötande.

Men jag tror att jag kommer att gilla katten även över tid. En ensam katt som tagit sin tillflykt till ett träd med utsikt över staden i kvällsmörkret, för mig symboliserar den just detta: ensamheten mitt i staden, observerande utan att delta eller egentligen vara delaktig. Känslan förstärks av de mörka fönstren i husfasaden, livet tycks fortgå någon annan stans. I ensamhet sitter katten och begrundar sin plats i tillvaron. Eller som Bergengren uttryckte det: ”En bra bild säger mer än tusen ord, och med tusen ord går det att få vilken bild som helst att säga vad som helst.”

2013-04-10 09:12   lersaker

Jag skulle vilja motsäga dej på två punkter. För det första tycker jag att du har en bra blick för motiven och levererar bilder som är både personliga och talande.
Sedan håller jag inte med om att cityscapes-bilder per automatik är anonyma. Miljöer visar mera indirekt på människans framfart, kanske inte är lika snabblästa som gatufotobilder men de kan både beröra och hålla över tid. Avtrycken av människor finns där.
När du visar nattbilder över industriområden som ter sej så sköna blir motsägelsen till områdets egentliga funktion en brännande ingrediens.
Däremot får jag intrycket att du sätter ribban väldigt högt för ditt eget fotande och det är väl bra så länge man inte förlamas av det?

Besvara

Svar från alf109 2013-04-10 16:02

Tack ska du ha Anne-Sophie.
Med anonyma menar jag egentligen att de inte innehåller personer i personlig bemärkelse, de kan givetvis vara personliga utifrån fotografen vilket jag hoppas att de också är. Jag var nog lite luddig med uttrycket.

Jo jag sätter nog ribban ganska högt, men jag fotograferar ju för att jag gillar det och gillar även bilderna som inte når fram till 100% som solitärer. Dessutom är ju fotograferandet som jag ser det en form av berättande där helheten utgörs av delarna, precis som en skriven berättelse kan inte varje mening vara lika stark. Jag ser det nog snarare som inspirerande än förlamande, tänk vad trist det skulle vara om man ansåg att alla bilder man tog var de bästa tänkbara, vad fanns då kvar att jobba mot? :)
-affe

Svara

2013-04-10 20:27   Johan Svensson

Kan inte heller hålla med om att dina bilder är en slags utfyllnad, jag tycker väldigt ofta att du når fram med känslan i dina bilder.Du kombinerar ju text och bild väldigt fint och skickligt,så har man läst din blogg i några år,så har man en liten insikt i dina värderingar och tankar. Det hjälper onekligen till,när man tar till sig dina bilder. För min egen del tycker jag att en bra text höjer bildens värde och den sätts i ett sammanhang. Så låt dina bilder och tankar flöda fritt länge än Alf.

//Johan

Besvara

Svar från alf109 2013-04-10 21:06

Tack ska du ha Johan, jo jag kommer säkert att köra vidare med mina bilder och funderingar. :)
-affe

Svara

2013-04-10 21:59   Marie_1

hej! Jag upplever definitivt inte att dina bilder är bloggutfyllnad. Tvärtom så tycker jag att du lyckats så bra att förmedla just den känsla av anonymitet och ensamhet som råder på natten. Personligen så tycker jag om sådana bilder.
mvh/marie

Besvara

Svar från alf109 2013-04-10 22:47

Tack ska du ha Marie.
-affe

Svara