OmTag. Förkylning och fotoutställningar

Förkylning, en meningslös sjukdom vars, ur naturens synvinkel, enda syfte måste vara att ta livet av gamla och svaga. Om man inte ingår i de grupperna så kan man undra varför man åker på det över huvud taget.

Nu har jag i alla fall trillat dit på en sådan där förkylning som brukar slå ned ungefär vart annat år. Jag skall väl inte klaga, brukar ju vara ganska förskonad från influensor och förkylningar, inga barn och en ganska isolerad tillvara för övrigt ger inte virusarna och bacillerna så många chanser.

På fotofronten intet nytt för min del, det senaste var nog när jag tog bilden ovan från modernas utställning i höstas. Det var en fin utställning med i huvudsak svensk fotografi. Annars tycker jag att mycket slås upp för stort idag, åtminstone för mig.

Tänker på alla retroutställningar och mastodontprojekt med hundratals bilder; blir det mer än hundra bilder har åtminstone jag svårt att ta det till mig. Dessutom tenderar man gärna att hänga upp en hel del snarlika varianter och allt presenteras ofta som en överväldigande massa. Om det skall göras stora utställningar måste de brytas upp till hanterbara bitar tycker jag, som betraktare vill jag känna mig inbjuden till och inte dränkt av bilderna.

Ett exempel: Salgado som jag verkligen gillar, när de hade den stora Genesis på fotografiska var det flera hundra bilder, dessutom en hel del liknande. Jag golvas av sådana utställningar och matas med så många och så stora bilder att inget blir kvar, tänka om man fått se ett urval av det bästa av de bästa på kanske max 50 bilder i mindre format intimt hängt med mycket luft? Då hade det förmodligen, för mig, gett ett bestående intryck.

Jag börjar också mer och mer tycka att fotografi inte funkar som konst på det sättet med storvulna utställningar, fantasipriser och folk som mer tycks bry sig om fotografens hipfaktor än vad bilderna faktiskt visar. Kanske beror det på att jag är djupt rotad i den dokumentära traditionen och där har alltid det viktiga varit vad du har att säga och hur du formulerar det. 

2015-02-08 18:00   Nils Bergqvist

Såg Graciela Iturbides utställning i Göteborg 2008, när hon fått Hasselbladspriset. Iofs ganska många bilder men jag tror inte det var mer än 75-100, och de flesta ganska små och hängda med luft emellan. Några få stora kring 50x70, annars ungefär kring 30x40, några på 20x25-24x30 och några kanske på 40x50 papper. Inte mycket folk där när vi såg den heller. Blev en väldigt fin upplevelse. Likadant var det när vi såg Inta Rukas bilder i Katrineholm för några år sedan. Inte för många bilder och stl kring 40x40 papper överlag som jag kommer ihåg. Väldigt tilltalande utställning även det. Nej de här jättestora bilderna på utställningar som är så populärt idag gillar jag inte heller, såvida det inte är av någon speciell anledning eller att det passar sammanhanget. Annars förtar det ofta intrycket av en bild. Eller är det kanske så att man tycker bilderna är för dåliga för att göra dom i mindre format, och att man försöker kompensera detta med att göra dom större?Eller att man tror att det måste vara stora bilder i stora lokaler? Att det var många ganska små bilder på Inturbides utställning vidHhasselblad center i Götreborg, med sin stora lokaler, spelade ingen roll tycker jag.

Besvara

Svar från alf109 2015-02-08 18:07

Samma sak var det när jag såg Imogen Cunninghams utställning på kulturhuset, väldigt fint även fast det var många bilder. Kul också att se original från alla olika tekniker hon höll på med. :)
-affe

Svara

2015-02-08 19:43   Krille-K

Krya på dig Affe och för utställningar gäller också "Less is more".
/Krister

Besvara

Svar från alf109 2015-02-08 20:32

Tack ska du ha Krister.
Lite däckad är man allt.
Kvinnor snackar alltid om förlossningar och sådana småsaker, då har dom aldrig sett en man som är ordentligt förkyld! ;)
-affe

Svara

ztenlund 2015-02-08 21:15

https://www.youtube.com/watch?v=Qg-md8geRkU

:)

Svara

Svar från alf109 2015-02-08 21:31

Kul Martin, och ett klassiskt citat. :)

Svara