Jag har vid något tillfälle ställt mig och öppnat ett antal böcker av den inhemska populära deckartypen, just för att se hur de förefaller vara skrivna. En del är ren frustrerande efter att man provläst en halv sida. Antingen borde författaren byta till barnböcker eller omedelbart ta anställning hos någon av kvällstidningarna. Det behöver ju inte vara högtflygande Nobelprismaterial, men det är fördelaktigt om man inte blir frustrerad när man läser. Apropå extrema vidvinklar så är det nog just det Jens Lapidus hållet på med. Han förefaller ju medvetet skriva på ett sätt som inte direkt är korrekt skriftspråk. Jag förstår tanken, men efter en hel bok håller man på att bli tokig. Jag läste nämligen Snabba Cash för några år sedan, eftersom hans "Stockholm Noir" var en sådan snackis.

För övrigt påminner du mig om att jag borde plöja klart "Döda poeter skriver inte kriminalromaner". :) Det har blivit lite uppehåll eftersom jag annars har suttit och läst den på diverse tåg, men nu har jag inte haft någon väska utan i bästa fall bara kameran, och då kommer inte boken med.

En sak som kanske borde anges är om du läst boken på engelska eller i svensk översättning? Om språket kommenteras har det ju viss relevans, även om det här angavs som bra. Jag brukar gå på engelska, eftersom jag är ganska hyfsad och det dessutom inte är skadligt med något mer avancerat än notiser om senaste kameran på DPReview. ;) Grapes of Wrath (Steinbeck) och D-Day (Ambrose*) står och tittar på mig i bokhyllan och ber om att bli lästa, till exempel... En annorlunda bok som jag läst på engelska är annars David Simons Homicide: A year on the killing streets, som delvis låg till grund för tv-serien Homicide: Life on the street. Med tanke på att den utspelar sig i slutet av 80-talet, så blir den nästan än mer intressant idag än när den skrevs.

Tack för tipset i alla fall, jag gör en liten notering.

* Det är han som skrivit Band of Brothers som ligger till grund för TV-serien med samma namn.