Det är rätt svårt med bilddiskussion på bloggen. Det blir inte speciellt djuplodande. Bilderna här är ju heller inte direkt djuplodande, även om det finns undantag. Bloggandet och bloggläsandet är rätt överskattat tror jag. Det blir som att konsumera halvtaskig micro-mat, för det mesta. De flesta ser det nog som en slentrianmässig vardagsrutin bland andra och kvalitén blir kanske därefter? Internet över huvud taget är som jag själv upplever det, inget speciellt bra medium för att konsumera bilder på ett mera analyserande och eftertänksamt sätt. Det finns för mycket på samma ställe och man hattar hit och dit lite för mycket. En utställning i lugn och ro är bättre och ger mera tid till eftertanke för varje bild. Dessutom ger bilderna en helt annan upplevelse som print/kopia. Bloggandet för mig är mera som reklam/information om att "jag finns" (kanske blir du nyfiken på vad jag pysslar med).

De bästa samtalen är de där alla är öppna lyssnare till andras tankar och t o m är beredda att ändra uppfattning under samtalets gång.Jag skulle kalla det det kreativa samtalet eftersom det "lyfter" alla medverkande. Debatter och diskussioner blir gärna poliriserade, ett skyttegravskrig mellan åsikter. Förstörande istället för skapande.

Tiden är bra, speciellt när man arbetar men ni träffas ju så ocentralt :)

Tror som du att nätsamtal behöver vi träna på och det i sig är ju ett frö för flera samtal.
Jag gillar också ordet sam-tal före diskussion då jag förknippar ordet samtal med att man
inte bara förfäktar de tankar som kommer utfarande från sitt eget huvud utan att man
lyssnar och verkligen tar in vad alla försöker säga.Äsch Thomas har sagt det mycket bättre här ovanför :)

Här är lite av mina tankar om nätet som samtalsform:
Jag tror det är svårt att överföra all dynamik som finns i en träff i fysisk form till rader som rullar på en skärm.
Men kanske inte omöjligt... Man måste nog komma över den där "känslan" av att något slutar när blogginlägget tippar över kanten och hamnar på sidorna bakom den första.

På mitt jobb använder vi chattrum de är mer dynamiska och lite mer lika det fysiska livet.
En erfarenhet jag har från mitt konstiga jobb är att jag för det allra mesta kommunicerar via chatt,email och ibland telefonsamtal. Jag träffar nästan inga människor på "riktigt" numer. Jag har svidande egna erfarenheter av hur lätt det är att missförstå varandra när man bara ser det skrivna ordet och hur ett telefonsamtal då kan bryta onödiga ställningskrig.

En annan sak, irl var ni sju stycken, det är ett begränsat antal samt att ni alla var med på samma samtal. Här på bloggen är vi kanske sjuttiosju stycken som delar på utrymmet(skärmen) och inte alla är inspelade på ett och samma samtal.
En tredje sak....bara dessa få rader som under ett samtal hade tagit mig kanske sekunder att säga, tar här mycket längre tid, då jag ser hur jag tänker, tänker om, formulerar mig annorlunda etc etc.
Också det något som skiljer ett fysiskt samtal från det skrivna.

Varför blir jag så långrandig då?
För att du tar upp en spännande fråga. Hur för vi längre samtal och fortfarande sammanhängande samtal på ett medium som en bloggsida är?
Det som är spännande med att försöka är att här kan jag träffa och samtala med människor jag aldrig skulle träffat annars. Som tar helt andra typer av bilder än vad jag gör och kommer att göra men där vi ändå verkar ha saker gemensamt, ett stort intresse för bilder och skapande av bilder.
En möjlighet till blandning som om man hittar formen skulle kunna vara väldigt berikande.
Med ordet form inbegriper jag härmed de gånger då meningsskiljaktligheter kommer upp till ytan, hur gör vi alla
så att de också blir både respekterade och hörda utan att gå in i sitt egna skyttegravskrig ;)

Jag avslutar med detta:
Tack för att du så ihärdigt försöker!

Det är inte helt enkelt att diskutera fotografi som det är, ungefär som att musik också kan vara relativt svårt att diskutera. När det hela ska tas skriftligt, och dessutom ofta med fördröjning mellan svaren, så blir det ännu knepigare. En hel del av kommunikationen som finns muntligt faller bort, det blir inte ett bollande där kommunikationen flödar dynamiskt/"ad hoc". Istället blir det två eller flera som sitter och gör var sin utläggning, som sedan på något sätt ska jämkas ihop om det ska bli någon slags sammanfattning av vad som framkommit. När varje person redan tänkt ut sin "sanning" och (i bästa fall) slipat på sitt inlägg, så blir det svårare att erkänna att det var fel, dåligt, inte bra, på något annat sätt eller dylikt. Istället för att smidigt anpassa sig, så blir man ju tvungen att faktiskt skriva att det var inte alls si eller så; vilket något som hos många sitter synnerligen långt inne. Lägg uppepå detta att det gärna uppstår missförstånd, på grund av den bortfallna informationen, som kan göra skyttegraven ännu djupare. Det är inte helt lätt och kräver en del ödmjukhet från de som diskuterar.

Ett mål, eller måtto om man så vill, för forumet där jag är admin har varit att det ska råda fikastämning. En inte helt dålig beskrivning av vad som bör eftersträvas, även om det inte alltid är lätt, särskilt när personer som aldrig har träffat varandra i verkligheten börjar "käfta".