OmTag. det digitala mörkrummet
Det digitala mörkrummet ses ibland lite med en fnysning från oss som jobbar mycket analogt. Jag funderar lite över vad det beror på? Kan det vara detta att man med någon plugg så lättvindigt kan efterlikna bilder som vi i det analoga mörkrummet fick jobba ganska hårt för att få fram?
Nu tycker jag i och för sig att man ganska ofta överdriver sin bildbehandling, ofta ser jag svartvitt i någon sorts HDR och simmiga hudtoner som för tanken till att man slagit in världen i gladpack. Ganska vanligt också att man drar på så att man får en massa haloeffekter i kontrastövergångar och det tycker jag inte är snyggt.
Men den digitala bildbehandlingen har också skapat nya uttrycksformer som vi borde applådera i stället för att rynka på näsan åt, kolla in Carlzons självporträtt till exempel, en underbar kombination av ett utvecklat bildseende och stora färdigheter i bildbehandling.
Men bara detta att konvertera sina bilder till svartvitt med hjälp av till exempel silver efex öppnar ju upp oanade möjligheter. Man kan välja mellan att få bilderna att se ut som de gjorde på filmtiden eller att hitta helt nya uttryck.
Det finns som sagt de som tycker att detta är ”fusk”, och så brukar deras egna bilder också se ut därefter. Sanningen för de flesta även om de fotar med film är ju att de oftast digitaliserar sina bilder och att dessa bilder behöver en del efterbehandling för att bli som man vill ha dem, åtminstone om man relaterar till analoga papperskopior.
Om man kör skanning eller fångar bilden på en sensor är ju bara första steget i en kedja som till största delen är likadan när man färdigställer sin bild i datorn. Silver efex till exempel har ju en stor fördel om man utgår från färgbilder och det är att man kan välja en filmpreset som tecknar in färgerna på rätt sätt i gråskalan och jobba vidare därifrån. Silver efex skapar också korn genom att bygga om pixelstrukturen i bilden, och inte genom att lägga på ett brus som en del tror, vilket gör det nära nog identiskt med ”riktigt” korn.
Jag gjorde en test på Gnesta-Planket för några år sedan och visade ca 20 gatubilder, en av dessa var digital och konverterad i silver efex. Ingen av åskådarna lyckades se vilken bild som var den digitala, så man skall nog inte romantisera för mycket runt val av teknik. Väljer gör vi för att vi gillar det vi väljer och skälen behöver inte vara rationella, eller ens försvaras. Det är inte heller ”svårare” att plåta med den ena tekniken än den andra som hävdas ibland, det är precis lika svårt att ta bra bilder oavsett vilken apparat man använder.
-affe
mvh Johan
-affe
/ Bengt
-affe
Från mitt håll kommer det definitivt inga fnysningar vad det gäller det digitala mörkrummet.
-affe
-affe
Jag är novis och kan väldigt lite om den analoga världen dock kan uppleva att det är verkar vara ett annorlunda djup och omfång på bilder som är skapade med en analog kamera…..
Hur är det med den saken vad gäller kamera-prestanda? är det svårt, kanske omöjligt att skapa denna typ av bilder med en digital kamera?
hälsningar, marie
Jag tror inte att det är omöjligt, eller ens svårt att komma det analoga väldigt nära eller nästan identiskt med digitala. Däremot om man kopierar analogt blir det ett speciellt uttryck tycker jag, det finns en del som är väldigt duktiga på detta och där den delen av arbetet blir ett konsthantverk i sin egen rätt. Just silvret i den analoga kopian och känslan det kan ge är speciell tycker jag.
-affe
Men jag håller helt med dig. Det digitala mörkrummet erbjuder möjligheter att ge bilderna ett utseende som kan vara både för mycket och helt rätt för den enskilde. Själv, som aldrig har använt analoga mörkrummet utan bara läst om det och vet lite teori, tycker det är kul att leka med "Silveren".
Många hälsningar från Erik / DK
PS: Gillar speciellt det sista stycket:
"Det är inte heller ”svårare” att plåta med den ena tekniken än den andra som hävdas ibland, det är precis lika svårt att ta bra bilder oavsett vilken apparat man använder".
-affe
-affe