OmTag. Brassaï och 30-talets Paris
Jag håller på och läser en ny fin bok om och med bilder av Brassaï, han skrev in sig i fotohistorien i början av 30-talet med boken Paris de nuit resten är som sagt historia.
Det som slår mig är hur vitalt det kulturella livet fungerade. Författare, konstnärer, fotografer och andra kulturpersonligheter umgicks på caféer, knallade runt på nätterna tillsammans, Brassaï och Henry Miller till exempel (det skulle vara spännande att få ta del av dessa samtal) och introducerades till varandra helt naturligt. Man rörde sig i samma miljöer med naturliga kontaktytor.
Det verkar som om man inte fungerade som solitärer på samma sätt då, skapandet kom ur en kollektiv smältdegel av idéer där det i efterhand kan vara svårt att se vem som var upphov och vem som bidrog. Fotografer tog bilder till författarnas texter, författarna satte text till fotografernas bilder osv i ett enda kollektivt skapande.
Jag tror att detta skapandeklimat är en av anledningarna till att det gjordes så mycket bra saker då, just att man korsbefruktade varandra över gränserna och borrade djupt i de frågeställningar som intresserade ur olika synvinklar.
Det var andra tider givetvis, att överleva till exempel var inte dyrt, många skrev lite artiklar eller levererade bilder till olika tidningar för att hålla sig flytande. Det fans också en hel del filantroper som drev såväl tidningar, stöttade bokutgivningar och såg till att de olika konstnärerna inte svalt ihjäl. Sådana hittar man inte många av idag tror jag.
Men kulturen var också en integrerad del i det borgerliga livet och något som man värnade (sedan kan man tycka vad man vill om borgerligheten). Konstnärerna i tiden vände ofta sitt intresse åt annat håll med sitt skapande givetvis. I Brassaï:s fall var det ganska mycket nattens liv i form av prostituerade, gangsters, bordeller, sex och homoklubbar som han skildrade med sina bilder. Nu skall man ha i huvudet att detta var i början av 30-talet så olika sexuella böjelserna var något väldigt förbjudet på den tiden.
Personligen tycker jag inte att någon efterkommande skildrat detta ”förbjudna” bättre trots att det är drygt 80 år sedan han gjorde det.
För att komma till en slutsats tror jag att allt konstnärligt utövande gynnas av relationer med andra tänkare som inte nödvändigtvis håller på med samma saker som man själv gör. Det är den röda tråd jag tycker mig se i den oerhört kreativa tid och miljö som utgjordes av Paris under mellankrigstiden.
Internet i all ära, men ibland så tror jag folk blir folkskygga genom att vara för mycket på internet! ;)
Och att vara folkskygg, ger inga riktiga relationer!
Eller skapande relationer! :)
/B
-affe
Hälsningar
Jon Anders
Jag tittar hellre på Brassais bilder, men misstänker att detta är ett försök att hålla lite mer distans till misären….
-affe
-affe
/Hans-Åke
Själv har jag svårt att tro att dialogen och därmed fördjupningen från det personliga mötet går att ersätta med nätet eller ens telefonsamtal. Det finns en dynamik i det personliga mötet som är något helt annat tycker jag, och jag tror att detta har stor betydelse när det gäller att utveckla sina idéer.
-affe