OmTag. Brassaï och 30-talets Paris

Jag håller på och läser en ny fin bok om och med bilder av Brassaï, han skrev in sig i fotohistorien i början av 30-talet med boken Paris de nuit resten är som sagt historia.

Det som slår mig är hur vitalt det kulturella livet fungerade. Författare, konstnärer, fotografer och andra kulturpersonligheter umgicks på caféer, knallade runt på nätterna tillsammans, Brassaï och Henry Miller till exempel (det skulle vara spännande att få ta del av dessa samtal) och introducerades till varandra helt naturligt. Man rörde sig i samma miljöer med naturliga kontaktytor.

Det verkar som om man inte fungerade som solitärer på samma sätt då, skapandet kom ur en kollektiv smältdegel av idéer där det i efterhand kan vara svårt att se vem som var upphov och vem som bidrog. Fotografer tog bilder till författarnas texter, författarna satte text till fotografernas bilder osv i ett enda kollektivt skapande.

Jag tror att detta skapandeklimat är en av anledningarna till att det gjordes så mycket bra saker då, just att man korsbefruktade varandra över gränserna och borrade djupt i de frågeställningar som intresserade ur olika synvinklar.

Det var andra tider givetvis, att överleva till exempel var inte dyrt, många skrev lite artiklar eller levererade bilder till olika tidningar för att hålla sig flytande. Det fans också en hel del filantroper som drev såväl tidningar, stöttade bokutgivningar och såg till att de olika konstnärerna inte svalt ihjäl. Sådana hittar man inte många av idag tror jag.

Men kulturen var också en integrerad del i det borgerliga livet och något som man värnade (sedan kan man tycka vad man vill om borgerligheten). Konstnärerna i tiden vände ofta sitt intresse åt annat håll med sitt skapande givetvis. I Brassaï:s fall var det ganska mycket nattens liv i form av prostituerade, gangsters, bordeller, sex och homoklubbar som han skildrade med sina bilder. Nu skall man ha i huvudet att detta var i början av 30-talet så olika sexuella böjelserna var något väldigt förbjudet på den tiden.

Personligen tycker jag inte att någon efterkommande skildrat detta ”förbjudna” bättre trots att det är drygt 80 år sedan han gjorde det.

För att komma till en slutsats tror jag att allt konstnärligt utövande gynnas av relationer med andra tänkare som inte nödvändigtvis håller på med samma saker som man själv gör. Det är den röda tråd jag tycker mig se i den oerhört kreativa tid och miljö som utgjordes av Paris under mellankrigstiden. 

2013-11-04 08:32   Benganbus

Relationer och möten e viktiga! För människan i olika faser eller i olika intressen!
Internet i all ära, men ibland så tror jag folk blir folkskygga genom att vara för mycket på internet! ;)
Och att vara folkskygg, ger inga riktiga relationer!
Eller skapande relationer! :)
/B

Besvara

Svar från alf109 2013-11-04 15:16

Det är nog viktigt att inte ha sina relationer bara över nätet, fördjupningen tenderar att gå förlorad. :)
-affe

Svara

2013-11-04 08:51   Jon Anders Klockar

Intressant text i dag Alf! Christer Strömholm bilder av de transsexuella runt Place Blanche är väl också en skildring av det "förbjudna" i Paris.
Hälsningar
Jon Anders

Besvara

elgenper 2013-11-04 14:26

Ja, men Brassais bilder har ett slags ´poetiskt´ drag som Strömholms saknar (säkerligen med avsikt). Strömholm är ´råare´ i sitt språk. Och poesin i dessa människors tillvaro var nog inte så mycket bevänt med i verkligheten.

Jag tittar hellre på Brassais bilder, men misstänker att detta är ett försök att hålla lite mer distans till misären….

Svara

Jon Anders Klockar 2013-11-04 15:10

Nej, det är inte mycket poesi i Strömholms bilder från Paris. Snarare en djupdykning i verkligheten. Så vill jag ha det.

Svara

Svar från alf109 2013-11-04 15:19

Jag tycker nog att de skildrar verklighet bägge två. Man måste också tänka på att det skiljer dryga 20 år mellan bilderna, 20 år då ganska mycket förändrats, både för de "avvikande" och fotografiskt när det gäller teknik bland annat.
-affe

Svara

2013-11-04 09:28   wirja

Tack för en mycket intressant och tänkvärd text! :-)

Besvara

Svar från alf109 2013-11-04 15:19

Tack själv.
-affe

Svara

2013-11-04 10:45   präntare

"Nog var det bättre och lite lättare i vissa sammanhang för konstnärliga utövare under folkhemstiden" tror jag", då innan konkurrensutsättningens tidevarv. Kanske dags att slå ett slag för tex konstnärslöner igen. Jag har sagt det förut om andra dina bilder. Din bild ovan är nog lite i Brassaïs anda. Undrar om inte mycket av den dialog, kreativa anda och influenser som föddes i ett Paris då under mellankrigstiden och för all del innan denna, genom skall vi säga rent fysiska möten konstnärliga utövare och tänkare emellan finner man sker idag på internet. Och kommer kanske just därför ha en större genomslagskraft påverkan på allt skapande än vad någonsin skett tidigare, därför att fler kan delta i dialogen. Om det är bra eller dåligt med virtuella möten får framtiden utvisa. Jag kan väl tycka det känns lite depressivt, mera valium till folket, he he...
/Hans-Åke

Besvara

Svar från alf109 2013-11-04 15:23

Tack ska du ha Hans-Åket.
Själv har jag svårt att tro att dialogen och därmed fördjupningen från det personliga mötet går att ersätta med nätet eller ens telefonsamtal. Det finns en dynamik i det personliga mötet som är något helt annat tycker jag, och jag tror att detta har stor betydelse när det gäller att utveckla sina idéer.
-affe

Svara