Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Äventyren kommer sällan längre än till fåtöljen.


En husbil som kanske ligger inom mina budgetramar?

Micke Berg snackar ofta om att det skulle vara just att ha en husbil och bara dra runt och leva i. Man skulle kunna sticka iväg vart man ville och när man ville, hittar man något bra ställe stannar man tills man ledsnar och drar sedan vidare. Att ha sin fasta punkt i form av en husbil kanske inte skulle vara så dumt? Åtminstone något år skulle det säkert berika ens liv en hel del, och förmodligen skulle man även hinna med en hel del bilder och upplevelser efter vägen.

Jag undrar om inte bekvämligheten och tryggheten man lätt fastnar i även medför att man delvis slutar leva? Kanske skulle man göra sig av med allt bråte och den trygghet som fjättrar en vid det liv man lever. Sälja av rubbet skaffa en husbil och åka runt med lätt packning, köpa någon pocket då och då som man lämnar efter sig när man läst den. En analog Leica-M med en 50:a och svartvit film efter behov och man har det man behöver?

Undrar vad som håller mig tillbaka? Hade jag haft dagens möjligheter när jag var dryga 20 skulle jag inte tvekat. Tveksamheten kommer med åldern tror jag, men man har ju bara ett liv så kanske är det dags att göra något radikalt? När jag var ung gjorde jag mer det som kändes rätt utan att tänka så förskräckligt mycket över det. Morgondagen hade sina möjligheter och bekymmer, ingen idé att fastna i dem i förväg resonerade jag och säkert många andra.

Nu kommer jag troligen stampa vidare i min skenbara trygghet här vid Hornstull, men det kan vara kul att leka med tanken att göra ett ordentligt uppbrott, en rejäl omstart och vad det skulle kunna leda till.

Jag har nog i hela mitt vuxna liv varit en smula försiktig förresten. Jag tog skepparexamen med tanken att skaffa en segelbåt, det blev examen och några böcker av Tristan Jones och andra äventyrare hemma i fåtöljen, närmare kom jag inte de sju haven. Kanske dags att leta rätt på några böcker av någon husbilsäventyrare?

Inlagt 2013-07-17 00:44 | Läst 1694 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag rekommenderar "Resa med Charlie" av John Steinbeck. En resa genom Amerika i husbil med Charlie, en vovve.
Svar från alf109 2013-07-18 05:12
Tack för tipset, jag var på biblioteket idag och letade men de hade den inte inne och det stod flera före i väntelistan. Så det verkar vara fler som vill läsa den. :)
-affe
Jag har en släkting som sålde huset och köpte en husbil. Han körde ner till Portugal på vintrarna. Det höll i några år, men barnbarn, barn, vänner mm lockade tillbaka honom till slut.

Jag tror det är svårt att vara så drastiskt, men det går säkert att hitta light-versioner. Jag har jobbat i Mellanöstern en sommar som frilans och gjort av med en stuga i Roslagen som band min tid till en plats. Jag drömmer om att åka runt mer i Sverige och världen, men det ska ju också fungera med jobb och att ta sitt ansvar som pappa. En del äventyrare har gjort sina äventyr på andras bekostnad.
Svar från alf109 2013-07-18 05:13
Jag har ju ingen familj som håller mig kvar. Men i mitt fall handlar det nog mer om att kunna göra något annorlunda än att "fly Sverige". :)
-affe
Ja, det är lite lockande...
Svar från alf109 2013-07-18 05:14
Visst är det, men du har ju påbörjat din resa från Åmol till Stockholm. ;=)
-affe
Jag tror man ska förenkla det hela. Om man har en lya i Sthlm så kan man hyra ut den ett halvt år o dra. Då blir det inte dyrare att vara utomlands än hemma. Jag har ju alltid bott på tre ställen. Jag bor gratis i Grekland o i Åre , jag vill ha fasta boplatser, inte snurra omkring o en husbil är en fast boplats. Vad det gäller barn så tog jag med mig barnen till Grekland hela somrarna o de pratar nu flytande grekiska och vill nu, som vuxna, ständigt åka till Grekland.

Alla svenska fotografer drömmer om att resa i Sverige o jag har gjort det flera varv men tyvärr är vårt land vackert men så otroligt trist att plåta. Bresson tyckte Sverige var vedervärdigt, kolla Tunbjörka trista bilder, jhs o Anders värmlandsbilder, Affes , osv , rena depressionen,,, de enda bra bilder jag sett från Sverige är väl flottarbilderna av waxholmsfotografen med kameravästen. Till och med Sune Jonssons bilder är i mångt o mycket ren depression.
Svar från alf109 2013-07-18 05:15
För egen del tror jag att det skulle kunna vara givande även att resa genom Sverige i sakta mak. :)
-affe
Stig t Karlsson heter fotografen med västen. Han gjorde ju en husvagnsskildring som är lika deppig dom nästan alla svenska skildringar blir . Jag vet inte varför , men troligtvis är vi det mest ensamma o isolerade folket i världen ( tillsammans med finnarna , som förr inte ens kunde snacka engelska). Kolla bara på ett matprogram från Italien o jämför det med ett svenskt. Maten från Italien är fylld med lust , kultur , glädje, gemenskap, fest, hav o berg o sedan kollar man ett svenskt matprogram . Sjukt trist, ingen lust, framförallt, ingen kultur o på samma sätt är det att plåta i Sverige . Mest bara döda kåkar, tomt o trött. Jag har gett upp att plåta Sverige.
Gör det, köp en husbil och fånga dagen...
Må gott
Svar från alf109 2013-07-18 05:16
Vi får se om jag lyckas uppbåda modet att sparka mig själv i baken. :)
-affe
2013-07-17 16:18   Göran Frick-Meijer
Jag tror att man bedrar sig själv när man hela tiden försöker intala sig att om man gör det eller det så blir ens liv intressantare. Istället borde man stanna upp och fånga det läge man befinner sig i. Där finns möjligheten. Alltså att acceptera det liv man lever. Tänk dig ett rum, öppna alla dörrar och fönster. Låt livet uppfylla dig. Allt finns i dig. Fly inte iväg i en husbil. Det gör inte livet intressantare.
Svar från alf109 2013-07-18 05:18
Jo jag är ganska bra på att söka mg inåt, och vet att lycka inte har så mycket med det yttre att göra. Det tycker jag egentligen inte motsäger idén att se sig omkring, i mitt fall handlar det i så fall inte om att fly från något utan snarare att berika mina erfarenheter.
-affe
Undrar om det inte kan handlar om två saker. Friheten att vara bunden och en dröm om att se världen. Jag är inte säker på att alla unga delar efterkrigsgenerationernas drömmar om att se världen, nu när så många varit i Thailand och USA under sin uppväxt.

Jag tycker Göran har en poäng. Det är lätt att drömma sig bort.
Svar från alf109 2013-07-18 05:19
Jag är normalt ingen som suktar efter att resa land och rike runt, i mitt fall skulle "enstuga i Walden" kanske funka lika bra. ;)
-affe