Efter några års uppehåll med bloggande på fotosidan startar jag om 2024. Det kommer mest att handla om fotografi i olika former och en del om hur jag tänker runt mina bilder.

OmTag. Att välja film

När tri-x försvann 2005, alltså den riktiga tri-x och gjordes om till en tkornsvariant (eller nästan) kom en period då jag testade en massa olika filmer. En film jag gillade var Efke KB 50 som bilden är tagen med. Det var en film av den gamla sorten med, vad jag antar, mer silver i emulsionen. Den typen av filmer ger en mustigare gråskala på något sätt, däremot hade den inte lika fint korn som de moderna lågkänsliga eller för den delen medelkänsliga filmerna, om man nu tycker att det är viktigt.

Nackdelen med alla dessa ”udda” märken är och var att man inte riktigt visste vad som fanns på rullen från gång till annan eller om de skulle fortsätta existera över huvud taget . Ofta var det ompaketerad film från någon annan tillverkare vilket innebar att det kunde vara lite vad som helst i förpackningen. Hur som helst, denna variant av KB 50 var fin tycker jag, men den försvann från marknaden efter ett tag, och så upplevde jag det ofta.

När man väl började bli inkörd på en film försvann den och eftersom konsistens är en av de viktigaste parametrarna för mig när jag plåtar övergav jag dessa udda märken ganska snart. Snart gick jag vidare till Fujis filmer, Acros 100 när ljuset räckte till och Neopan 400 som standardfilm. Fujifilmerna tecknar gråskalan som jag var van den från riktig tri-x och dessutom vet man vad som finns i asken. Sedan kom tsunamin i Japan, Neopan 400 försvann ett tag och nu har Fujis filmer blivit vansinnigt dyra.

Jag passade då på att svänga över mot Ilfords filmer FP4+ som jag kör efter 200 asa när jag framkallar i xtol 1+1 och HP5+ som jag exponerar efter 640 asa i samma framkallare. Ilford håller fanan högt och är bland det bästa på marknaden tycker jag. Men jag kan ändå sakna den mustiga gråskalan som man får från dessa äldre typer av film ibland.

Inlagt 2015-03-20 21:30 | Läst 1037 ggr. | Permalink

"Efke KB50 (eller KB17 som den hette från början) har alltid varit samma film. Det enda som ändrades på den genom åren var att man bytte filmbas någon gång på 1990-talet, eftersom den gamla hade en tendens att torka ihop till ett rör. Problemet med deras filmer var även att de var väldigt känsliga för repor och emulsionsskador, då de endast hade ett skikt, emulsionsskiktet, och inga skyddslager över det som andra filmer. Ofta kunde man få små hål i emulsionen där den lossnat t.ex. Deras KB400 tillverkades först av Ilford och var ompackad HP5 (inte den nyare HP5+). När Ilford inte längre ville sälja sin HP5 till Fotokemika, köpte man in Agfa APX400 från Agfas utförsäljning vid den nedläggningen och sålde den som Efke KB400 de sista åren. Att man lade ut tillverkningen av KB400 till Ilford berodde på att de gamla 50-talsmaskinerna från Adox (som flyttades till Kroatien på 1970-talet) bara kunde gjuta emulsioner med känslighet upp till 100 ASA. För snabbare emulsioner krävdes en modernare teknik. Har kvar en hel del KB100, och även lite KB25 samt 50 i 17m/30m längd (även lite i 120.format). Superba filmer när rätt framkallare används (om man är ute efter det finare kornet). Rodinal-typ fungerar utmärkt till KB25/50. Tll KB100 är Adox Adolux ADX tvåkomponet att rekommendera. Ett tips är att absolut inte exponera de här filmerna för mycket, då blir de betydligt grovkornigare än om de exponeras lite mindre. Kör t.ex själv KB100 efter 160 ASA. En annan faktor som verkar negativt på kornigheten (det blir grövre) i de här filmerna med emulsion utan skyddslager, är om man väntar för länge med framkallningen. Framkallning direkt efter exponering ger finast korn som det verkar."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Jag har fyllt på med Neopan 400 från Nordfoto.de. Och har nu 70 rullar i frysen. Pressad till 800 är den i min smak. Men av de "nya" äro ADOX CHS 100 II mkt mkt mustig. Bara dom nu i Berlin fick produktionen i gång igen.
Svar från alf109 2015-03-20 22:24
Jag kör mest med Ilford nu för tiden, tycker att de funkar bra.
Efke KB50 (eller KB17 som den hette från början) har alltid varit samma film. Det enda som ändrades på den genom åren var att man bytte filmbas någon gång på 1990-talet, eftersom den gamla hade en tendens att torka ihop till ett rör. Problemet med deras filmer var även att de var väldigt känsliga för repor och emulsionsskador, då de endast hade ett skikt, emulsionsskiktet, och inga skyddslager över det som andra filmer. Ofta kunde man få små hål i emulsionen där den lossnat t.ex. Deras KB400 tillverkades först av Ilford och var ompackad HP5 (inte den nyare HP5+). När Ilford inte längre ville sälja sin HP5 till Fotokemika, köpte man in Agfa APX400 från Agfas utförsäljning vid den nedläggningen och sålde den som Efke KB400 de sista åren. Att man lade ut tillverkningen av KB400 till Ilford berodde på att de gamla 50-talsmaskinerna från Adox (som flyttades till Kroatien på 1970-talet) bara kunde gjuta emulsioner med känslighet upp till 100 ASA. För snabbare emulsioner krävdes en modernare teknik. Har kvar en hel del KB100, och även lite KB25 samt 50 i 17m/30m längd (även lite i 120.format). Superba filmer när rätt framkallare används (om man är ute efter det finare kornet). Rodinal-typ fungerar utmärkt till KB25/50. Tll KB100 är Adox Adolux ADX tvåkomponet att rekommendera. Ett tips är att absolut inte exponera de här filmerna för mycket, då blir de betydligt grovkornigare än om de exponeras lite mindre. Kör t.ex själv KB100 efter 160 ASA. En annan faktor som verkar negativt på kornigheten (det blir grövre) i de här filmerna med emulsion utan skyddslager, är om man väntar för länge med framkallningen. Framkallning direkt efter exponering ger finast korn som det verkar.
Svar från alf109 2015-03-20 22:22
Grejen var att den försvann från marknaden ganska snart efter att jag upptäckte den och som du säger ojämn kvalitet med en del prickar och "skräp" på en del rullar. Jag gillade dock gråskalan som jag upplever som "varmare" än från många andra filmer. Men nu kör jag Ilford eftersom jag inte orkar hålla på och byta film eller inte vet vad som är i förpackningen. Testade en del foma 200, var väl ok, tycker att den var ganska lika tmax 400 med ett drygt stegs lägre känslighet. En stor fördel med Ilford, förutom att jag gillar hur de tecknar, är att den är ganska tålig mot repor och att den blir plan efter torkning, den drar inte heller till sig damm som en del andra.
-affe
Agfapan var nog en av dom finkornigaste filmer som tillverkats, mycket fin till produktbilder bla. perfekt att framkalla i Rodinal, en egenhet var en den var lite "halvortokromatisk" alltså väldigt låg rödkänslighet vilket kunde ställa till det ibland. Agfapan 100 var en film jag gillade mycket, och på bladfilm 9x12 använde jag gärna Agfapan 200, underbar film. LO
Svar från alf109 2015-03-20 22:25
Jo många gillade ju Agfa, men det var aldrig min grej riktigt.
-affe
Vad blir effekten av att pressa FP4+ till 200? Och hur framkallar du den? Enligt massive devchart? Jag har börjat gilla FP4+ i mellanformat men kör den nominellt och framkallar nominellt. Bilderna får ett lite gammaldags stuk, tycker jag.
Svar från alf109 2015-03-21 10:07
Den håller snarare 200 asa framkallad i xtol 1+1, så jag normalframkallar som efter 125 asa. De flesta filmer med traditionellt korn ger 1/3 - 1/2 steg högre känslighet med xtol 1+1 än med D76 som de brukar vara "nominerade" med.
-affe
Ps. till exempel HP5+ kan man till och med köra efter 800 asa och normalframkalla utan att förlora lågdagrarna
Skön bild, Alf. För tankarna lite till nån postkommunistisk stat med pampiga byggnader och stora öppna ytor.

Jag provade också en del filmer senare delen av 00-talet: Neopan 400,HP5+, T-Max 400 och Fomapan 400, men hamnade till sist där jag startade, nämligen tillbaka på Tri-X 400 ;)

Såsom jag upplevde den, så var förändringen, förutom att kornstrukturen blivit finare/slätare (inte nödvändigtvis nåt positivt, jag gillade nämligen det där lite "råare" i den gamla Tri-X-varianten) att den nya varianten tecknade något sämre i skuggorna och i mellanregistret, men hade bättre teckning i högdagrarna än den gamla varianten (den fick man ofta underframkalla eller exponera efter högdagrarna för att teckningen i de ljusa partierna inte skulle bli utfrätta).

Förresten en intressant sak är, att de gamla mörkrumsrävar som framkallar "riktiga" bilder från sina Tri-x i mörkrummet, påstår att de inte märkt av nån större skillnad. Det verkar vara framför allt vi som skannar våra negativ, som märkt av skillnaden mellan den tidigare varianten och den nyare.
Svar från alf109 2015-03-21 13:03
Jo den nya tri-x är en helt annan film. När det gäller mörkrum så tycker jag att det just är där problemen blir störst. Om man skannar kan man ju alltid jobba med kurvor och pluggar så att man får gråskalorna som man vill. Nu menar jag inte att den nya tri-x är dålig, men det är en helt annan film med snarlik tonalitet som Tmax 400. Dessutom tenderar den nya tri-x, liksom andra tkornsvarianter att dö i svärtan vilket den gamla aldrig gjorde. HP5+ är ganska lik den gamla tri-x, så det är den som gäller för mig numera.
-affe
Johan Pihl 2015-03-21 14:55
Det är möjligt, jag har inte gjort några mörkrumskopior sedan dess, så jag kan inte säga hur det är. Men jag har pratat med ett par personer som kört Tri-x i 30-40 år, som fortfarande kopierar i det analoga mörkrummet, och de säger sig inte märka nån större skillnad. Och jag har aldrig läst att Anders Petersen eller nån annan som kör Tri-x och analoga kopior nämna nåt i några intervjuer heller. Men i inskannade negativ så märker jag klart skillnaden. Jag upplever den som att den blivit lite renare, plastigare på nåt sätt. Kanske för att möta den digitala-trenden? ;) Kör du både FP4+ och HP5+?
Svar från alf109 2015-03-21 22:45
Jag kör både FP4+ och HP5+.
För mig var skillnaden så stor att jag övergav tri-x som jag kört med som standard sedan början av 70-talet, och då främst i mörkrum eftersom man kan justera gråskalorna på ett helt annat sätt i ps.
-affe