OmTag. Att skriva med ljus.
Från en promenad tidigare i kväll.
När jag var yngre gillade jag framförallt bilder där det ”hände en massa saker”, på senare år gillar jag det stillsamma. Fotografi betyder ju att skriva eller rita med ljus och just ljuset i sig har blivit mer betydelsefullt för mig när det gäller fotografi.
Jag kan idag uppleva poesin i det stillsamma fotografiet på ett annat sätt än när jag var yngre.
En av de stora fotograferna när det gällde ljusets poesi var Josef Sudek som släpade runt sin storformatskamera på Prags gator. Släpade bokstavligt talat då han bara hade en arm efter en skada i första världskriget.
Han tog också många av sina fantastiska bilder i och i närheten av sin ateljé. Få kan som Sudek göra en bild som rymmer ett helt universum föreställande en blomma i ett vattenglas vid ett skitigt fönster.
När jag tittar på dessa bilder idag så frågar jag mig vad det är med dem som gör att de känns ända in i själen? Det är så med stora konstnärers verk, man känner men kan inte sätta ord på varför.
Många fotografer är beroende av att det händer massa saker, det är mer den fångade händelsen man reagerar på än bilden i sig. Det är givetvis också viktigt att vara vid rätt plats vid rätt tillfälle och en del är det oftare än andra, men många av de bilder jag ser som får en massa uppskattning skulle kunna ha tagits av i stort sett vilken fotograf som helst som råkade vara just där med en kamera samtidigt.
För Sudek behövdes ”bara” ljuset och hans fantastiska förmåga att se och hantera det.
Fotografiska giganter i sin tid.
/per-erik
/Affe
/Gunnar S
/Affe