OmTag. Att hänga på sig kameran.
Något som är viktigt, tror jag, är att ha ett flöde i sitt fotograferande. Alltså detta att fotografera om inte varje dag så åtminstone så ofta som möjligt. Jag brukar säga att jag aldrig går ut för att fotografera men alltid fotograferar.
Att hänga kameran runt halsen när jag går ut har blivit lika naturligt som att sätta på sig skorna. Tidigare gick jag mer och tittade efter bilder, nu är det ett normalt sätt att vara och inget jag tänker på.
Träna sitt seende gör man främst utan kameran framför ögonen. Men för att det skall bli det normala att ”se i bilder” krävs att man fotograferar en hel del och att man tittar på mycket bilder så att man får in det i ryggmärgen. Lite som med musik, om du skall vara fri i ditt spelande så krävs att du lägger så mycket tid på både musik och färdigheter på ditt instrument så att du inte behöver tänka utan bara kan bli ett med musiken.
Fördelen med fotograferandet är att det förhållandevis kräver väldigt lite teknisk färdighet, det handlar om att trycka på en knapp i stort sett. Sedan finns de som utvecklar en fantastisk teknisk skicklighet i till exempel mörkrummet, men det är en annan sak.
Men oavsett fotografi, litteratur eller musik så handlar det om att ”ha något att säga och kunna få det sagt”. Ibland tycker jag att för lite fokus läggs på detta och alldeles för mycket på vilka prylar man använder eller detta att man ”överintellektualisera” fotograferandet. Som Bergengren uttryckte det: ”En bild säger mer än tusen ord, men med tusen ord kan du få vilken bild som helst att säga vad som helst.”
Bilderna: Tre väldigt olika bilder tagna de senaste kvällarna/nätterna.
utgår från att alla är lättmanipulerade
ja, i vissa fall kan man tro det
men
han har kanske en egen agenda, som på Mar a Lago där alla verkar tro det, att vi alla är manipulerbara
det hela bottnar nog i en människosyn som är ytterst tveksam
svart eller vitt - som hos svanarna, är det dagens gråskala
eller
trappens finurliga form och gråskala som ger fler känsloutmaningar
eller
solitär vaken i mörkt hus
den sista ger mig känslan av en som förstår
men
som är ganska ensam med sina insikter
en till finns
i romanen 1984
han förstår också
där fick du igång en hel kedja intellektuellt tänkande Alf
en läsning
spontan
utveckling av tankar
härligt när det händer
vederkvickande
i detta
väder
tack för resan
/inger
/Affe