Det finns en reaktion i dag i arkitektvärlden mot funktionalismen och dess avarter (kasern-funkis). Den här riktningen förespråkar att man skall ta fram och nyttja äldre formspråk inom arkitekturen. Det har redan byggts moderna områden efter denna skola. Jag tror att Måns Hagberg här på FS vet allt om saken.
Det är verkligen tur att man inte hann riva mer än vad som blev fallet. När jag var verksam som antikvarie vid Stockholms Stadsmuseum, studerade jag med skräckblandad fascination två mycket genomarbetade planer. Den ena från 1880-talet som avsåg att riva Gamla Stan och bygga hus a´ la´ Östermalm över hela holmen. Den andra från 1930-talet som tänkte sig funkishus i stället.
I båda planerna fick Slottet, Storkyrkan, och Riddarhuset vara kvar – man tackar... :-)

Bra bilder! Gammalt o trivsamt och i andra bilden mardrömmen Megalopolis!

Jag har också undrat! Innan jag började plugga till arkitekt trodde jag att man skulle bygga nåt som stod sig. Blev med tiden dock varse att arkitektur snarare är en del av modevärlden. Och att modevärlden präglas av att allt måste kännas förlegat efter en säsong.

Så har det varit även förr, men då gick det saktare och fram till ungefär 1920 eller 1930 byggdes det mesta på gammalt sätt kompletterat med betong i stommarna (och i något fall i form av dekorationer).

Modernismen (då kallad funkis) uppstod i Centraleuropa och slog igenom i Sverige 1930. Progressiva människor anammade den, konservativa stretade emot. Under kriget och några år till vart det en viss balans, men sen importerade vi modernismen från USA dit hade den kommit med flyktingar från Nazityskland och slagit igenom i progressiva kretsar. Sen dess sitter vi fast i en allt mer utarmad modernism som tar till vad som helst för att inte kännas ute.

På allra senaste åren kan man skönja en viss vilja även från en del arkitekters sida att ta till sig äldre kunskaper. Men grupptrycket att vara modernist är hårt!