OmTag. Hur jag vill ha det svartvita.

Jag tycker att det ofta syns vilka som har en bakgrund i det analoga svartvita och vilka som hittat det svartvita via den digitala färgen. Vi som kommer från det ”gamla” vill ofta ha våra bilder så att det svartvita ser ut som vi lärt oss och kanske kan vi ibland anmärka på sådant som inte gör det.

När det kommer till mig själv försöker jag ofta får till det svartvita ungefär som det såg ut när jag plåtade med film. Detta har inte så mycket med nostalgi att göra utan snarare att det är så jag lärt mig att tycka om det svartvita.

En annan sak som jag kan reagera mot ibland är att jag tycker att många idag överskärper sina bilder, speciellt i det svartvita kan jag tycka att det ofta ger ett onaturligt utseende. Jag brukar ofta dra ned på klarhet och textur och istället öka kontrasten något i Lightroom innan jag konverterar till svartvitt. Jag tycker att detta ger en mer filmlik bild och min teori är att eftersom det alltid sker en viss ”överblödning” i en filmemulsion, alltså att ljuset sprider sig lite åt sidorna i emulsionsskiktet, så blir det aldrig så extrema övergångar i fina detaljer som det blir med en sensor. Dessutom är jag ganska försiktig med skärpningen. Kan vara värt att testa för andra som inte redan gjort det om man nu som jag vill ha lite mer ”filmlika” svartvita bilder.

Bilden på spindeln tog jag på Årstabron i kväll, det blåste så jag lyckades inte få spindeln riktigt skarp. Men bilden visar, tycker jag, att Nikon Z 24-70/2,8 S har ganska fin bokeh som här på 70 mm och full öppning.

OmTag. Den gågna natten.

Krig och elände i världen.

Sverige har börjat exportera barn för att utföra grova våldsbrott i våra grannländer.

Pågående folkmord som ingen verkar vilja göra något åt.

Marknaden som alltid tycks vinna över miljön och allt annat livsavgörande.

Jag knallar runt med min hund och kameran i natten och försöker förstå...

OmTag. Sommarkvällar.

Sommarkvällarna bjuder ofta på spektakulärt ljus. En del ser bilder av ”det vackra” i en solnedgång eller annat naturfenomen som banala. Visst kan det kanske påstås att ”inte så mycket mer krävs” än att ha en kamera och gå ut vid solnedgången för att fånga en vacker bild? Givetvis ligger det mycket i detta, men varför måste det vara ”svårt” att fånga en bra bild?

Där kommer vi till frågan vad som är en bra bild? Det finns lika många svar på den frågan som det finns fotografer skulle jag tro. För mig räcker det ofta med att jag gillar att titta på bilden även om den inte håller ”verkshöjd” ur något konstnärligt perspektiv.

OmTag. En fotomiljö som försvann.

När jag gick runt och plåtade mer aktivt hände det ofta att jag knallade ned till Slussen här i Stockholm. Platsen erbjöd många häftiga miljöer som lämpade sig bra för fotografering. Det var också väldigt slitet då man släppt på underhållet sedan ganska länge. En länk till information om ”gamla Slussen”:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Slussen_(1935)

Och här några bilder från en plats som inte längre finns kvar.

OmTag. Många år med promenader i natten.

Jag har under många år promenerat på nätterna. Från början gjorde jag det för att finna ro efter att jag bränt ut mig 2001. En av effekterna av utbrändheten var att jag blev extremt stresskänslig, en stress som ofta resulterade i oro och ångest.

Promenaderna när oron satte in framåt natten var ett sätt att hantera detta. Nu är det bättre med oron och ångesten, men jag tycker fortfarande om nattpromenader och den ro de ger.

Då som nu gick jag med mina hundar och med kameran. Utvecklingen för kameror märks tydligt när man plåtar på nätterna. Förr gick jag runt med Leican och ofta en Summilux 50 på full öppning, exponeringstiderna hamnade ofta på 1/15 sek så det gällde att stå still och hålla andan. Idag med bildstabilisering och extremt bra egenskaper på höga iso kan jag mer fota som på dagen.

Sitter och titta på lite bilder i Lightroom och ser att jag skannade vinterbilden för ganska exakt 10 år sedan, men jag tror att den är tagen tidigt 2012. Den är i alla fall plåtad med leican och Summiluxen, kameran var laddad med Ilford HP5+ exponerad efter 800 asa (iso). Den andra bilden tog jag den gångna natten med digitalkameran.