OmTag. Omständigheters inverkan på vad jag tycker är bra bilder.

Pryssgränd, Stockholm

Det finns fortfarande en hel del genuina gamla miljöer kvar i staden. Tur att man inte hann riva allt när rivningshysterin huserade som värst och allt skulle vara modernt.

De gamla kåkarna runt Mariaberget har gått ifrån att vara slum till att vara väldigt eftertraktade. Idag håller nog de flesta med om att det var tur att man rustade upp istället för att riva och bygga nytt.

Tänker lite på hur mycket man ”får gratis” när man fotograferar i den här typen av miljöer, en bild som i en annan miljö skulle kunna vara ganska tråkig blir intressant när den är tagen i en spännande miljö.

Då uppstår den eviga frågan: Vad är en bra bild? Många bilder jag tycker om handlar mer om att motivet är intressant, oavsett om det är någon intressant händelse som fotograferats eller om det är en spännande miljö som bilden visar.

Alltså: Vad gör en bra bild i sig där det "bra" inte "bara" beror på att det avbildade är intressant att titta på och fint komponerat?

OmTag. En natt för precis ett år sedan.

Jag har ju nyss lagt upp ett nytt inlägg, men detta är lite av samma tema. En bild som jag tog för precis ett år sedan kom upp i mitt flöde på Facebook och jag påmindes om natten jag och hunden knallade till Gamla Stan. Det var regnigt och ett ganska fint fotoväder, det var också tillräckligt sent för att vi skulle få ha staden mer eller mindre för oss själva. När jag påmindes om natten gick jag tillbaka i Lightroom och tittade, så här kommer några bilder som jag gjort svartvita från den aktuella promenaden.

OmTag. Med kameran som dagbok.

Jag tar en faslig massa bilder, kameran är alltid med mig och jag promenerar en hel del. De absolut flesta bilder jag tar har inget annat syfte än av vara en form av fotodagbok. Ofta är det så för mig att det är just bland alla dessa bilder jag senare hittar ett och annat guldkorn. Det är min erfarenhet att bilder där jag mer medvetet haft något syfte sällan är de som jag senare tycker tillhör mina bättre. Det sökta faller ofta platt.

Detta är bilder från en promenad i närområdet nyss. Sommaren går mot sitt slut men passar ännu på att bjuda på lite fint sommarväder, nu kommer det säkert att vara fina dagar ganska länge ännu. Om några år kommer jag kunna titta på dessa bilder och minnas den glade snubben vid Hornstulls Strand och hans kompis som gömde sig bakom hans rygg och koppla ihop det med promenaden jag tog. Precis som jag idag ofta tittar på liknande bilder tagna för flera år sedan.

För mig är det just detta som ger mig mest tillfredställelse med mitt fotograferande numera.

Hornstulls marknad pågår från vår till höst och drar mycket folk när det är fint väder.

En glad snubbe som till och med ville bli fotograferad, hans kompis däremot gömde sig bakom hans rygg.

Det fina gamla huset på Söder Mälarstrand.

Det blåste en del så kajakturen kanske kändes lite ostadig? Bilden tagen från Söder Mälarstrand.

Fartygssida på ett skolskepp, Söder Mälarstrand.

Det var blåsigt på Riddarfjärden.

Högalidskyrkan från Högalidsparken.

Ingen trängsel i parken.

En annan vinkel på Högalidskyrkan.

Hornstull.

Det fina koppligsskåpet på Bergsundsgatan. Kopplingsskåpen användes för att koppla fram teletrådarna från telestationen till trapphusen där man fick dra ledningarna vidare in i de olika lägenheterna på den tiden nästan alla hade telefonjack för inte så fasligt länge sedan. Jag jobbade själv med detta under ca 10 år på 70- och 80-talen.

OmTag. Sommaren går mot sitt slut.

En promenad på Långholmen nyss och känslan av att sommaren snart är över för den här gången kom över mig.

OmTag. Hur jag vill ha det svartvita.

Jag tycker att det ofta syns vilka som har en bakgrund i det analoga svartvita och vilka som hittat det svartvita via den digitala färgen. Vi som kommer från det ”gamla” vill ofta ha våra bilder så att det svartvita ser ut som vi lärt oss och kanske kan vi ibland anmärka på sådant som inte gör det.

När det kommer till mig själv försöker jag ofta får till det svartvita ungefär som det såg ut när jag plåtade med film. Detta har inte så mycket med nostalgi att göra utan snarare att det är så jag lärt mig att tycka om det svartvita.

En annan sak som jag kan reagera mot ibland är att jag tycker att många idag överskärper sina bilder, speciellt i det svartvita kan jag tycka att det ofta ger ett onaturligt utseende. Jag brukar ofta dra ned på klarhet och textur och istället öka kontrasten något i Lightroom innan jag konverterar till svartvitt. Jag tycker att detta ger en mer filmlik bild och min teori är att eftersom det alltid sker en viss ”överblödning” i en filmemulsion, alltså att ljuset sprider sig lite åt sidorna i emulsionsskiktet, så blir det aldrig så extrema övergångar i fina detaljer som det blir med en sensor. Dessutom är jag ganska försiktig med skärpningen. Kan vara värt att testa för andra som inte redan gjort det om man nu som jag vill ha lite mer ”filmlika” svartvita bilder.

Bilden på spindeln tog jag på Årstabron i kväll, det blåste så jag lyckades inte få spindeln riktigt skarp. Men bilden visar, tycker jag, att Nikon Z 24-70/2,8 S har ganska fin bokeh som här på 70 mm och full öppning.