Min tid som debiterande fotograf var några år sedan vid det här laget, och därför var jag helt analog.

På den tiden fann jag ett nöje i att försöka arbeta med mycket kontrast vilket krävde en hel del ifall man plåtade på negativ färgfilm och printade själv.

Alla varianter förekom, diaduplikat på negativframkallad diafilm, överframkallad VHC-film mm.

När jag sedan tidigt ställdes inför de digitala möjligheterna så hängde det där med - men nu kunde man dra det ännu längre, och med så mycket mer kontroll.

Men, för min egen del, som återuppstånden glad amatör efter mångårig hiatus, har jag senare tiden allt mer dragits emot allt lägre kontraster och allehanda andra teknikaliteter som iofs finns där nära till hands, men jag känner att jag längtar efter något annat.

Kanske längtar en del av mig efter de allra första totalt misslyckade mörkrumsprintarna man andäktigt höll i sin hand när det begav sig?

Tiden lär utvisa - jag är mest glad över att äntligen känna något alls efter att jag blev digital även på kamerasidan...

Så nog tycker jag att dina texter och bilder behövs Alf. Bra som dom är.

Keep it up! :)

Jag tycker inte det finns någon direkt motsättning mellan olika sätt att göra bilder. Att göra bilder med överdrivet låg kontrast eller låg färgmättnad är ju också ett "mode", eller har varit. Vad som är problemet är när dessa modetrender tränger sig in i den fotografi som utger sig för att vara dokumentär, pressbilder etc. I övrigt får man väl anse det vara upp till var och en att bestämma hur bildernas formmässiga uttryck ska vara. Idag pysslar många bildkonstnärer med fotografi, det har ju blivit så lätt att ta fram olika uttryck i datorn, vilket fått många att ta till sig även fotografiet som konstnärligt utrycksmedel. Förr var detta bara möjligt för ett fåtal med extra kunskaper/erfarenheter inom mörkrummet och allt som kan göras där. Men nu kan i princip vem som helst få bilderna att se ut i princip hur som helst, med väldigt lite förkunskaper och med ganska liten erfarenhet/träning. Det traditionella fotografiska uttrycket som var mera "lagomt" har kanske därför kommit lite på undantag, och ses väl som lite ute idag, även bland många som pysslar med dokumentärt?