En äldre mans strövtåg genom tillvaron. Ibland med en kamera i handen.

STRÖVARKORT 258. Mycket är skit men det finns också sånt att glädjas åt.

Till exempel att ha läst ut Lundells senaste på två dagar och funnit att den helt levde upp till förväntningarna. För vem hade trott på ett odödligt mästerverk? Näe, den tiden är förbi. Numera handlar det om resebrev från livet. Och det är gott så. De flesta läser inget längre, utom på skärm, så när en av våra största tillgångar bemödar sig med en 640 papperssidors lägesrapport så bockar åtminstone jag ödmjukt, tackar och läser.

Nåt annat att vara glad över är resultatet från den årliga stora läkarundersökningen. Det är ingen självklarhet att vara frisk när man närmar sig sjuttio, men värdena på socker, blod, hjärta, lever, njurar och tryck var helt perfekta. Lägg därtill att jag inte har prostatacancer, 0,54 visade PSA-provet, och livet leker. Så man borde nog fira med en Aperol Spritz ute på balkongen framåt kvällen.

Balkongen är ytterligare något att glädjas åt. Åtminstone om man är en gedigen sollapare som jag, som gärna sitter mitt i dess strålande sken och tinar min frusna märg och själ som äntligen visar tecken på liv efter än en vinter i detta förbannade björnrike. Att sen postfacket var fyllt av ett paket från Amazon igår gör inte saken sämre.

Mer än 70 intervjuer med fotografer, tidigare publicerade i magasinet Aperture, skänker åtminstone mig stimulans och inspiration under många varma stunder i solen. Några av namnen: Bruce Davidson, Josef Koudelka, William Eggleston, Gregory Crewdson, Henri Cartier-Bresson, William Klein, Nan Goldin, Robert Delpire, Sally Mann, Don McCullin, Susan Meiselas, Daido Moriyama, Willy Ronis, Cindy Sherman. Och så några tjog ytterligare då. Vad kan man väl mer begära?

Inlagt 2018-05-22 11:21 | Läst 3318 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver